Avyttring

Stöd för museer i gallringsprocessen – Innehåll
Bakgrund och inledning | Ordförklaringar | Förutsättningar för gallring | Planering | Genomförande | Gallringsbeslut | Avyttring | Dokumentation och avslut | Checklista för gallringsprocessen | Litteraturlista | Bilaga 1 | Bilaga 2

Foto: (CC0)

När ett beslut om deaccession har fattats bör museet besluta om avyttringsform. De mål med gallringen som ställdes upp i planeringsskedet kan nu användas som vägledning. Objekt bör, så långt det är möjligt, förbli tillgängliga för allmänheten. Detta uppnås i första hand genom att objekt erbjuds till ett annat museum och att överföringen sker utan kostnad.

Att tänka på i val av avyttringsform

• Vilka avyttringsformer har museet juridisk rätt att använda och på vilket sätt?
• Hur hjälper avyttringsformen till att nå det önskade målet med gallringen?
• Kommer objektet bli fortsatt tillgängligt för allmänheten?
• Hur kan allmänheten reagera på avyttringen och hur kan museet behålla allmänhetens förtroende?
• Bör någon kontaktas inför val av avyttringsform? Till exempel om en upphovsman kan ha invändningar.
• Är det troligt att objektet kommer att få lämplig, långsiktig förvaltning?
• Är det troligt att objektet kommer att användas i större utsträckning?
• Bör några villkor ställas och i så fall vilka? Till exempel att eventuell mottagare ska ordna eller betala transport.
• Kommer något ekonomiskt värde att omsättas och hur ska dessa intäkter i så fall hanteras?
• Museipersonal eller styrelse, eller deras familjer och närstående bör inte ta emot eller köpa objekt som har gallrats ur en samling de ansvarar för.

Olika typer av avyttring

Överföring till annat museum

Överföring till ett annat museum ska enligt ICOM vara ett förstahandsval, eftersom det sannolikt innebär att objektet blir fortsatt tillgängligt för allmänheten och att det förvaltas väl. Objektet bör passa in i det nya museets samlingar. Tänk på att det kan finnas juridiska begränsningar för hur museet kan avyttra objekt till exempel på grund av organisationsform.

Byte mellan museer

Museer kan vilja byta objekt med varandra om bytet gynnar respektive samling. Detta tillvägagångssätt är vanligt inom det naturhistoriska området. Tänk på att det kan finnas juridiska begränsningar för vad museerna får göra.

Överföring till museum i utlandet

Museer kan vilja överföra ett objekt till ett museum i utlandet om det ligger i museets och det allmännas intresse. Om det inte är frågan om ett repatrieringsärende bör överföring till museer i utlandet ske först efter det att objektet erbjudits ett museum i Sverige. Detta måste dock avgöras från fall till fall. Tänk på att det kan finnas exportbestämmelser och utförselregler för natur- och kulturhistoriska objekt. Alla museer bör vid behov ta juridisk hjälp.

Överföring till någon annan än ett museum

Överföring till någon annan än ett museum bör bara genomföras om inget annat museum kan ta emot objektet. Det kan finnas särskilda omständigheter där målet att hålla objektet fortsatt tillgängligt för allmänheten kan uppnås, genom att till exempel överföra objekt till en annan offentligt finansierad organisation, hembygdsförening, privatsamling, entusiast- eller specialistgrupp eller liknande. Detta måste avgöras från fall till fall.

Överföring ska enligt ICOM inte ske till museets egen personal eller styrelse, eller någon familj eller nära anhörig till dessa. Det tillhör också god sed att museipersonal som privatpersoner inte förvärvar objekt från andra museer.

Försäljning

Museisamlingar får inte ses som realiserbara tillgångar. Att begära ersättning från andra offentligt finansierade museer kan göra det svårare att hitta en ny plats för objektet. Ibland kan museer ändå vilja sälja objekt. Anledningen kan vara att organisationen har köpt objektet för egna medel eller lagt ned mycket pengar för att konservera och bevara det. En del museer kan ha juridiska krav som säger att objekt som valts ut för avyttring måste säljas. Museet bör låta göra en oberoende värdering av objektets ekonomiska värde och uppmana köparen att göra det samma.

Om museet väljer att sälja objektet på den öppna marknaden är det viktigt att detta sker öppet och med insyn, samt att intressekonflikter undviks. En oberoende värdering av objektets ekonomiska värde bör göras. Tänk igenom hur osålda objekt ska hanteras.

Alla intäkter från en försäljning ska enligt ICOM oavkortat användas till förmån för museets samlingar vanligtvis genom nyförvärv. Pengarna får inte användas till att täcka underskott i verksamheten. Var uppmärksam på att vissa museer inte kan spara medel till särskilda inköp. I dessa fall kan det kanske vara omöjligt att sälja objekt.

Återlämning till givaren, upphovsmannen eller släktingar

Museer kan vilja lämna tillbaka objekt till givaren eller upphovsmannen, särskilt om det inte verkar möjligt att behålla dem tillgängliga för allmänheten. Återlämning till givaren eller upphovsmannen bör bedömas från fall till fall. Ibland kan villkor finnas från gåvotillfället. Om gåvan gjordes för länge sedan kan det vara svårare att komma i kontakt med givaren. Återlämning till givarens släkt kan visa sig bli problematisk och bör övervägas noga. Museet bör fastställa hur mycket tid och insatser som är rimligt att lägga ned för att hitta givare.

Överföring till stödsamling

Museet kan vilja överföra ett objekt från de permanenta samlingarna till en stödsamling som till exempel en rekvisitasamling eller pedagogisk samling. Objektet stannar då kvar i museets ägo, men objektet förlorar sin tidigare status som museiobjekt. Detta innebär att objektet kan användas och hanteras på ett annat sätt.

Återvinning av objekt

Om en ny plats för objektet inte kan hittas och andra avyttringsformer inte är lämpliga kan museet vilja återvinna objektet genom att sälja det som skrot eller skänka det till välgörenhet. Hur eventuella intäkter kan användas är samma som vid försäljning ovan.

Destruktion av objekt

Destruktion är när ett objekt förstörs medvetet till den grad att det inte längre kan misstas för ett museiobjekt. Destruktion av objekt är oåterkalleligt. Destruktion sker till exempel när det utgör en hälso- eller säkerhetsrisk för människor eller övriga objekt i samlingarna eller när objektet är så förstört eller nedbrutet att det inte går att använda eller åtgärda det. I andra fall kan destruktion ske när museet av olika anledningar inte vill att objekt ska komma ut på marknaden. Införskaffa tillräcklig kunskap om gällande lagar och regler för miljö och arbetsmiljö. Se också till att destruktionen verkligen utförs.

Deposition av objekt

Deposition hos andra museer, skolor och liknande har tidigare varit en lösning om man inte har haft tillräcklig magasinsyta eller personal för att ta hand om objektet. Depositioner räknas inte som en avyttringsform utan bör behandlas som ett utlån då museet fortfarande är ägare till objektet.

Repatriering eller återlämning

Det kan finnas objekt i samlingen som kan komma i fråga för repatriering eller återlämning. Dessa omständigheter bör undersökas noggrant innan avyttring kan ske till annan part. Separata riktlinjer bör sättas upp för hur museet hanterar repatriering och återlämning.

Läs vidare