Fornlämningar

I andra kapitlet i Kulturmiljölagen finns en uppräkning som inleds med tre kriterier: Fasta fornlämningar ska vara lämningar efter människors verksamhet under forna tider, de ska ha tillkommit genom äldre tiders bruk och vara varaktigt övergivna.

Detta gäller dock inte en lämning som tillkommit 1850 eller senare, om inte länsstyrelsen gjort en särskild fornlämningsförklaring. Samma regler gäller för fartygslämningar. Så räknas till exempel ett ålderdomligt järnbruk som ännu är i drift inte som fornlämning i lagens mening, medan en hyttruin från samma tid gör det.

Jag har hittat något som jag tror är en fornlämning eller ett fornfynd, vad ska jag göra?

Om du träffar på ett fornfynd ska du anmäla detta till länsstyrelsen i det län det har hittats. Om du träffar på en okänd fornlämning i samband med grävarbeten måste arbetet omedelbart avbrytas och anmälan göras – även där till länsstyrelsen. Du hittar telefonnummer med mera till alla länsstyrelser på www.lansstyrelsen.se.

Får jag pengar om jag hittar en fornlämning eller ett fornfynd?

Den som hittar en fornlämning får inga pengar – men bidrar till att öka den samlade kunskapen om äldre perioder. För fornfynd kan däremot så kallad inlösen beslutas under vissa förutsättningar: Om fyndet helt eller delvis är gjort av ädelmetall, koppar, brons eller annan legering med koppar, eller om fyndet kan ha ingått i ett så kallat depå- eller offerfynd, det vill säga fynd som medvetet deponerats tillsammans.

Får man behålla fornfynd om man hittar ett?

Kulturmiljölagen säger att man är skyldig att erbjuda fyndet till staten för inlösen mot betalning. Detta gäller

• fynd helt eller delvis gjorda av ädelmetall, koppar, brons eller annan legering med koppar
• fynd som kan ha ingått i ett så kallat depå- eller offerfynd, det vill säga fynd som medvetet har deponerats i jorden
• fynd som kommer från en fornlämning.

Övriga fynd tillfaller enligt lagen upphittaren. I de första två fallen kan man få ersättning från staten när man lämnar in fynden.

Vem äger en fornlämning?

Fornlämningar ägs av den som äger marken, men markägaren behöver ändå tillstånd av länsstyrelsen när hon eller han vill göra ett ingrepp i fornlämningen, till exempel bygga ett hus eller göra skogsvårdsåtgärder som plantering och markberedning.

Vem bestämmer om fornlämningar?

Länsstyrelserna har ansvar för det statliga kulturmiljöarbetet i sina respektive län, och kan besluta om vilka ingrepp som tillåts för enskilda fornlämningar i dessa. Fornlämningar skyddas av kulturmiljölagen (1988:950) (KML).

Det är enligt lagen förbjudet att utan tillstånd från länsstyrelsen rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering, eller på annat sätt ändra eller skada en fornlämning.

Kassering och gallring

Selektering och kassering av fynd ska alltid göras med stor försiktighet och tydligt motiveras utifrån den vetenskapliga inriktning och de frågeställningar som satts upp för undersökningen. Det framgår i det avsnitt i Vägledning till uppdragsarkeologi som handlar om arkeologiskt fyndmaterial. Dock är det ytterst sällan som en fornlämning undersöks till hundra procent.

Utifrån de frågeställningar som en undersökning ska besvara görs tydliga prioriteringar av ytor eller lager vid en utgrävning. Prioriteringarna grundar sig i den kunskapspotential som länsstyrelsen bedömer att fornlämningen i fråga har. I de fall där delar av en fornlämning inte undersöks omhändertas inte heller de fynd som kan finnas där.

Fynd har också olika värde beroende på om det är ett föremål med ”egenvärde” eller om det till exempel rör sig om ett så kallat massmaterial, hur fyndets bevarandegrad ser ut och så vidare.

Det är länsstyrelserna som tar beslut om uppdragsarkeologiska undersökningar och har tillsynsansvar för att undersökningarna genomförs på ett sådant sätt som länsstyrelsen angivit i sitt beslut. Riksantikvarieämbetet har en överinseende roll.

Vem ska jag kontakta om jag planerar ett

markingrepp, till exempel bygga ett hus?

Som fastighetsägare är du skyldig att känna till eventuella fornlämningar på din mark, så att de inte skadas av misstag vid markarbeten etcetera.  Kontakta kulturmiljöfunktionen vid din länsstyrelse om du vill du veta om det finns fornlämningar på en viss fastighet och hur du i så fall ska agera.

Vår databas Fornsök ger grundläggande information, men man ska alltid kontakta länsstyrelsen. Om du träffar på en okänd fornlämning i samband med grävarbeten måste arbetet omedelbart avbrytas och anmälan göras till länsstyrelsen. Du hittar telefonnummer med mera till alla länsstyrelser på www.lansstyrelsen.se.

Vem ska jag kontakta om jag planerar markingrepp i min skog?

I samband med skogsvårdsåtgärder som kan leda till ingrepp i fornlämningar behövs tillstånd från länsstyrelsen, till exempel för att bygga skogsbilvägar, markbereda, bryta stubbar eller att plantera.

Får jag använda metallsökare (metalldetektor)?

Den som vill använda en metallsökare måste ha tillstånd från länsstyrelsen. För hobbyverksamhet lämnas tillstånd endast för begränsade områden som angivits på karta och aldrig i anslutning till fornlämningar. Läs mer om metallsökare på raa.se.

Får jag magnetfiska?

Precis som på land finns det områden eller speciella objekt under vatten som skyddas som fornlämningar.  Om du magnetfiskar inom eller invid en fornlämning riskerar du att skada denna genom att dels avlägsna föremål och dels dra dem ur sitt ursprungliga läge. Även sådant som förefaller vara rostigt skrot kan vara av betydelse för att förstå lämningen. Den som skadar en fornlämning förstör inte bara en del av vår gemensamma historia – det är även straffbart med böter eller i allvarliga fall fängelse. Läs mer om magnetfiske raa.se.