Stöddokument om mänskliga kvarlevor och om återlämnande av vissa kulturföremål

Vanliga frågor om ”Stöd i hantering av mänskliga kvarlevor i museisamlingar”

Varför har stöddokumentet om mänskliga kvarlevor tagits fram?

Riksantikvarieämbetet har fått i uppdrag av regeringen att ta fram en vägledning om mänskliga kvarlevor i museisamlingar. Hantering av mänskliga kvarlevor i museisamlingar innebär ett särskilt ansvar och det finns många hänsyn att ta.

I dag är dessa frågor aktuella världen över och svenska museer har länge efterfrågat stöd i hur mänskliga kvarlevor i museisamlingar bör hanteras.

Hur har dokumentet tagits fram?

Det har tagits fram i brett samråd med de centrala museerna* och Sametinget. Utöver detta har fler museer och sakkunniga bidragit med kunskap, erfarenheter och synpunkter.

Hur kan dokumentet användas?

Det fungerar som ett stöd till museerna i deras arbete med att ta fram egna styrdokument och rutiner för hur man hanterar mänskliga kvarlevor i samlingarna. Dokumentet tar till exempel upp vad museerna bör tänka på när det gäller hantering, forskning och exponering gällande mänskliga kvarlevor.

Förhoppningen är också att den ska ligga till grund för erfarenhetsutbyte mellan museerna.

Vem ansvarar för hur samlingar hanteras?

Varje museum ansvarar för sina samlingar.

Ger dokumentet stöd i frågor som gäller återlämnande av mänskliga kvarlevor?

Nej, de frågorna hanteras i Stöd för museer i återlämnandeärenden.

Vanliga frågor om ”Stöd för museer i återlämnandeärenden”

Varför har stöddokumentet om återlämnande av vissa kulturföremål i museisamlingar tagits fram?

Riksantikvarieämbetet har fått i uppdrag av regeringen att ta fram en vägledning om återlämnande av vissa kulturföremål i museisamlingar.

Museers samlingar har byggts upp under lång tid, utifrån olika tidsåldrars syften och syn på förvärv. Vissa samlingar kan upplevas som problematiska och de kan också ha kommit till museet på etiskt tveksamma sätt, enligt vår tids uppfattning. I ärenden som rör återlämnande finns det många hänsyn att ta och det kan finnas många intressenter som bör involveras i arbetet.

I dag är dessa frågor aktuella världen över och svenska museer har efterfrågat stöd för hur återlämnande av föremål och mänskliga kvarlevor i museisamlingar bör hanteras.

Hur har dokumentet tagits fram?

Det har tagits fram i brett samråd med de centrala museerna* och Sametinget. Representanter från samlande organisationer som Sveriges Museer, Icom och Unesco och experter inom olika områden har också deltagit i arbetet.

Hur kan dokumentet användas?

Det fungerar som ett stöd för museerna i deras arbete med att ta fram egna styrdokument och rutiner för hur man hanterar återlämnande av föremål och mänskliga kvarlevor i museisamlingarna. Det kan till exempel handla om konst stulen under nazitiden, föremål med kolonialt arv, religiösa och ceremoniella föremål från urfolk, samt mänskliga kvarlevor.

Förhoppningen är också att dokumentet ska ligga till grund för erfarenhetsutbyte mellan museerna så att de kan ta stöd av varandra i återlämnandeärenden.

Hur avgörs det vad som ska återlämnas?

Varje museum utreder återlämnandeärenden självständigt. I processen vägs många olika aspekter in och det är viktigt att beslut är väl övervägda. Hur ett beslut om återlämnande fattas beror på museets organisationsform.

Hur väcks en fråga om återlämnande?

Ett krav på återlämnande kan inkomma till ett museum från en individ, en grupp, eller en nation, men museet kan också själv initiera ett återlämnandeärende, exempelvis i samband med en översyn av samlingarna.

* Vilka är de centrala museerna?

• Statens centrum för arkitektur och design (ArkDes)
• Moderna museet
• Nationalmuseum
• Naturhistoriska riksmuseet
• Statens försvarshistoriska museer
• Statens historiska museer
• Statens maritima och transporthistoriska museer
• Statens museer för världskultur
• Statens musikverk
• Stiftelsen Arbetets museum
• Stiftelsen Nordiska museet
• Stiftelsen Skansen
• Stiftelsen Tekniska museet