Vision för kulturmiljöarbetet 2030
Riksantikvarieämbetet leder arbetet för ett offensivt och angeläget kulturmiljöarbete. Därför fick vi ett regeringsuppdrag om att i samverkan ta fram en vision om hur kulturmiljöarbetet i Sverige ska utvecklas, och vilka resultat som ska uppnås till år 2030. Uppdraget genomfördes i nära samverkan med länsstyrelserna och i bred dialog med övriga berörda aktörer.
Vad går visionen ut på?
Visionens kärna är att år 2030 ska: ”Alla, oavsett bakgrund, upplever att de kan göra anspråk på det kulturarv som format Sverige”.
Varför har den tagits fram?
Riksantikvarieämbetet fick regeringens uppdrag att under 2014–2016 ta fram en samlande vision för hur kulturmiljöarbetet bör utvecklas till 2030.
Visionen ska underlätta att de politiska målen för kulturmiljöarbetet nås.
Visionen ska öka medvetenheten om att kulturarv och kulturmiljö är viktiga delar i arbetet med ett hållbart inkluderande samhälle. Uppdraget har genomförts i samverkan med länsstyrelserna och i bred dialog med övriga berörda aktörer. Den 16 maj 2016 lämnades visionsrapporten över till kulturdepartementet.
Vad menas med att ”göra anspråk”?
Det handlar om ett anspråk i bildlig mening. Riksantikvarieämbetet och andra kallar det för kulturarvande. Att alla har rätten att relatera till kulturarv för att beskriva sig själva, var de kommer ifrån och vem de vill vara och bli. Vi behöver prata om kulturarv i sociala termer.
Är det inte så redan idag?
Nej så är det förmodligen inte. Kultur, i betydelsen gemensam identitet, har blivit en allt vanligare faktor som används för att dela in människor. Kulturarv kan användas både för att ena och för att splittra och staten ska inte på förhand utse vilka som kan relatera till vilket kulturarv.
Du har på individ- eller gruppbasis full frihet att definiera din kultur och ditt kulturarv. Men om du gör det på ett sätt som samtidigt förnekar någon annan att använda kulturarvet för att forma sin kulturella självbild så förnekar du också denna att delta i samhällsdiskussionen på lika villkor.
Hur blir samhället bättre av att visionen förverkligas?
Mer än hälften av alla människor i Sverige bor på en annan plats eller ort än där de föddes. Antingen har de flyttat inom Sverige eller till Sverige. Vi lever i det här samhället tillsammans och vi vill att det ska hålla ihop. Vår vision är att vi har en gemensam framtid och ska vi dela på den är det en bra början att dela på historien.
Hur ska visionen förverkligas?
Vi har arbetat fram den här visionen i ett brett arbete mellan myndigheter och en lång rad av civilsamhällets organisationer. Riksantikvarieämbetet har samordnat den processen. Nu måste den konkretiseras och det arbetet kommer att sätta igång nu. Ska du komma någonstans måste du först veta vart du vill komma. Det är nu arbetet börjar.
Det ska också sägas att på många håll arbetar vi kanske redan på ett bra sätt i riktning mot den här visionen, på andra håll behöver vi och andra förändra arbetssätten.
Men en konkret sak är att i kulturmiljöarbetet behöver vi bli bättre på att synliggöra en bredare palett av spår som människor kan relatera till.
Vem ska göra urvalet?
Precis som idag kommer det att behövas antikvarisk kompetens i framtiden. Det beror på sammanhang precis som idag. Länsstyrelser har spetskompetens när det gäller arkeologi och byggnadsvård. Även museer och hembygdsföreningar har många gånger motsvarande kompetens. Det som kan ändras är att ytterligare kompetenser kan behöva läggas till de som vi ser står för urvalet idag.
Innebär visionen några lagändringar?
Vision för kulturmiljöarbetet 2030 innehåller inga förslag till omskrivningar av gällande lagar.