Foto: (CC BY)

”Att arbeta med repatriering är själsligen jobbigt”

SÅ GJORDE VI I september 2021 genomförde Nationalmuseet i Finland en stor repatriering av samiska föremål.
– Det är många svåra känslor inblandade när man går igenom historien, säger museichefen Elina Anttila. Samtidigt har kunskapen om föremålen fördjupats under resans gång.

Intentioner att återbörda Finlands Nationalmuseums samiska samling till det samiska folket har funnits sedan 1990-talet men det var först 2017 som det verkligen togs ett initiativ till att genomföra en repatriering.  

Vad gäller samiska föremål är det sedan 1998 det samiska museet och naturcentret Siida som har ett nationellt ansvar för samlandet av samiskt kulturarv. Siida är därmed en naturlig mottagare för de föremål som Nationalmuseet ville återlämna till det samiska folket.

Vi överför hela den samiska samlingen till Siida. Där kan de bäst användas till samhällets gagn. Även de föremål som är från det svenska området, överlämnas till Siida. Sàmimuseet kan själv förvalta föremålen såsom de anser tjäna det Samiska folkets intresse.

– Samtidigt är det ju så att de här föremålen antagligen inte skulle ha bevarats om inte Nationalmuseum hade samlat in dem, säger Elina Anttila.

Repatrieringar är alltid speciella frågor som måste övervägas var och en, framhåller hon.
Museerna har en viktig uppgift i att föra samman kulturer, vilket de också har gjort och fortsätter att göra. Samtidigt bearbetar de sin egen historia som en del av det kolonialistiska systemet.

Samlingen har byggts upp under lång tid men många föremål kom in genom samlingsresor i början av 1900-talet då en oro uppstod för att den samiska kulturen skulle försvinna.

När de nästan 2 000 föremålen nu har återbördats har det väckt starka känslor. Petra Laiti, som är sameaktivist och arbetar för inrikesminister Maria Ohisalo, skriver så här i Hufvudstadbladet om repatrieringen:  

”Samlingen har tagits emot med jubel och glädjetårar — många har beskrivit känslan som att välkomna släktingar hem efter en lång, lång resa. Och så är det ju. För varje föremål som når tillbaka till Sápmi får samerna tillbaka en till del av sin kultur och historia, som man så hårt försökt ta ifrån oss.” 

 Det är själsligen jobbigt att arbeta med en repatriering. Det är många svåra känslor som kommer fram när man går igenom historien, säger Elina Anttila. 

Vad lärde ni er av återlämnandeprojektet?
Vi lärde oss mycket om samisk kultur och vi lärde oss att samlingen har en annan betydelse för samerna än för oss andra. Vi har redan fått se hur samerna har identifierat exempelvis vem som har använt eller gjort föremålen, så det finns mer kunskap att förmedla nu. Vi kommer fortsätta berätta om samisk historia men då låna in föremål.  

 Vi har också fått inspiration kring vilken kraft kulturarvet kan vara. Man börjar fundera själv: Vilket är mitt kulturarv? Är det något jag har men inte använder? Kulturarv kan vara något väldigt personligt. 


Hör mer på Samlingsforum
Elina Anttila, chef för Finlands Nationalmuseum, är en av talarna på årets Samlingsforum. Den 17 november berättar hon om repatrieringen av den samiska samlingen.

Kategori

Ämnen


Lina Wennersten

lina.wennersten@raa.se


  • Publicerad:
  • Uppdaterad: