Att överskrida gränser – en global konferens om konservering

I mitten av maj höll ICOM-CC sin konferens om konserveringsfrågor. Den hålls vart tredje år och denna gång i Beijing, men tyvärr fick Kina inte möjlighet att bjuda in världens konservatorer att vara med på plats. Ett varmt välkomnande gavs istället på distans där simultantolkningen av kinesiska välkomsttal till engelska ökade känslan av närvaro i det internationella nätverket. Flera bidrag från Sverige fanns med i programmet och vi bad några av de svenska presentatörerna att berätta om konferensen.

Maria Franzon, textilkonservator på Statens historiska museer

– Det var tydligare än på någon annan konserveringskonferens hittills att konservatorer nu ifrågasätter gamla tankemönster. Till exempel i hållbarhetsfrågor när det gäller magasin och att skicka lån. Det var tydliga tongångar om att det nu är på riktigt och att vi inte längre kan låtsas att vi är hållbara.

Vad får Museisverige inte missa att fånga upp från detta globala möte?
– Även arbetsformer, siffror och gränsvärden för miljöförhållanden ifrågasattes: vem konserverar vi för och till vilket pris? Även om denna diskussion pågått de senaste 30 åren var stämningen på konferensen sådan att vi nu måste sluta prata om att ifrågasätta och på riktigt börja arbeta med de nya tankarna. Nu är konservatorn mer en riskhanterare än en beskyddare. Detta ligger helt i linje med vad vi pratar om till vardags, men nu blir det även tydligt i forskningen.

Hur märktes konferensens tema, att överskrida gränser?
– Agnes Brokerhof presenterade till exempel hur the Cultural Heritage Agency of the Netherlands (RCE) arbetar med lån till icke-museer. Lån mellan museer bygger på förtroende, särskilt förtroende gällande professionalism. Att systematiskt börja låna ut objekt till icke-museer tänjer verkligen på gränserna för vad som kan kännas bekvämt för museer. Här är det tydligt att det breda konserveringsfältet numera tänker annorlunda än tidigare. Vi kan inte längre bemöta risker med att sätta gränser utan nu bemöter vi riskerna med att ställa frågor. Hur kan vi fånga upp riskerna utan att hela tiden sätta gränser? Egentligen är detta inget nytt, men det har slutat vara radikalt.

Hur skulle det kunna fungera?
– Jag önskar till exempel att vi provade att hantera varje lån av objekt med liknande riskanalysmetoder som används inom det systematiska arbetsmiljöarbetet. Där identifieras risken och ansvaret delas upp, sedan dokumenteras arbetet och det finns ett system för att följa upp. Med det som utgångspunkt tror jag att museer skulle kunna utveckla mycket bättre verktyg för att säkerställa att vi fångar upp och bemöter identifierade risker i hanteringskedjan.

Maria Franzon presenterade en artikel om bevarandestrategier för greve Nils Bielkes paradsäng, ett ljuskänsligt nyckelobjekt i Nationalmuseums 1600-talsutställning.

Johanna Nilsson, textilkonservator på Armémuseum och lektor vid Göteborgs universitet

Johanna Nilsson Foto: Sara Burman (CC BY)

Hur var konferensen?
– Det som är roligt med just ICOM-CC Triennial Conference är att så många discipliner inom konservering möts. Annars är det ofta som textilkonservatorer träffas för sig och papperskonservatorer för sig. Mycket av det material som konservatorer jobbar med är komposit, och då är det bra med ett utbyte mellan de olika materialkategorierna. Samtidigt saknade jag samtalen med kollegorna världen över, det gavs inte riktigt tillfälle till det mer informell utbyte som ju annars är så uppskattat med internationella konferenser. Jag hade också planerat att besöka China National Silk museum, och det är tråkigt att det inte blir av.

Du presenterade en artikel om konservering av fanor i Armémuseums samling. Hur det är att som konservator och forskare delta i detta nätverk?
– Som mest var det 130 personer som lyssnade på min presentation, och det är en stor publik i textilkonserveringssammanhang. Det är ett bra tillfälle att dela sina tankar med intresserade kollegor världen över. Flera föredrag pågick parallellt och många väljer att istället titta i efterhand. Konferensen blir verkligen tillgänglig många nu när den är digital.

Hur går det till att få sitt arbete publicerat i ICOM CC:s konferenvolym?
– Det är en bra möjlighet att publicera sitt arbete internationellt men det är en lång process. Konserveringen som jag beskrev i artikeln gjordes inför en utställning som blev klar 2018 och forskningsdelen av arbetet blev klart i början av 2019, det var väl ungefär då jag skickade in ett abstrakt för peer review. Till skillnad från att publicera en artikel i en tidskrift får man här även ge en personlig presentation på konferensen. Det är roligt med möjligheten att få frågor från andra på sitt arbete.

 

Thea Winther, konservator och bevarandespecialist på Riksarkivet

 

Vad fick du med dig från konferensen?Hur tycker du konferensens tema, att överskrida gränser, märktes?
– Jag tänkte på att det var flera som lyfte de digitala möjligheterna att öka läsbarheten av föremål och samlingar. Kanske har vi har passerat en gräns här. Någon ställde frågan, medvetet provokativt, om man kunde ersätta kulturarvssamlingar med digitala objekt. Men det var självklart många av konferensens deltagare som ifrågasatte tanken på att fysiska kulturarvsobjekt inte längre skulle vara lika eftertraktade.

– Det var väldigt många bidrag på konferensen och förstås väljer man att se det som ligger en närmast i arbetet. Det var särskilt användbart att se presentationerna om järngallusbläck eftersom det är ett vanligt material i våra samlingar. Till exempel berättade Andrea Pataki-Hundt om en åldringsstudie av ett vanligt förekommande konsolideringsmaterial som trots bred tillämpning inom konservering, bland annat för material med järngallusbläck, hittills inte genomgått någon kritisk utvärdering. Eftersom vi på Riksarkivet också har provat ut olika konsolideringsmetoder var detta användbart för vårt praktiska arbete.

Du presenterade en artikel om att underbygga bevarandestrategier för filmrullar med hjälp av en spektroskopisk metod som kan användas för att karaktärisera material. Hur var det?
– Det var spännande, om än lite utmanande med det tekniska att spela in bidraget på förhand, men det gick bra. Jag fick många glada tillrop från de som lyssnade. En av åhörarna undrade om den kemometriska modelleringen finns tillgänglig som öppen data, men eftersom utvecklaren av analysinstrument som vi arbetade med var ett kommersiellt företag gör det ju inte det. Men det som var bra med konferensen var att konservatorer från all världens hörn fick chatta med oss föredragshållare under en Q&A-session. Här blev det verkligen gränsöverskridande, rent geografiskt.

ICOM-CC är den kommitté inom ICOM som ansvarar för konserveringsfrågor. Förkortningen står för International council of museums – committee for conservation.

 

Artiklar från konferensen som tas upp i texten

Brokerhof, A.W., D. Nieuwenhuijse, N. Menke, H. Lensink, M. Peek, S. Vermaat, and R. van Leijen. 2021. Loans to non-museum organisations: Concepts for crossing boundaries. In Transcending Boundaries: Integrated Approaches to Conservation. ICOM-CC 19

Franzon, M. and K. Sibul. 2021. Preserving a sleeping beauty: Remodelling a baroque state bed and developing strategies for its long-term display. In Transcending Boundaries: Integrated Approaches to Conservation. ICOM-CC 19th Triennial Conference Preprints, Beijing, 17–21 May 2021, ed. J. Bridgland. Paris: International Council of Museums.th Triennial Conference Preprints, Beijing, 17–21 May 2021, ed. J. Bridgland. Paris: International Council of Museums.

Hindborg, K., M. Hacke, E. Canosa, and S. Golfomitsou. 2021. Electrolytic cleaning of silver threads – Effects of electrolytes on the condition of silk. In Transcending Boundaries: Integrated Approaches to Conservation. ICOM-CC 19th Triennial Conference Preprints, Beijing, 17–21 May 2021, ed. J. Bridgland. Paris: International Council of Museums.

Nilsson, J. and M. Hacke. 2021. Analysis and conservation of painted silk colours: Protecting paint and dyes with barriers. In Transcending Boundaries: Integrated Approaches to Conservation. ICOM-CC 19th Triennial Conference Preprints, Beijing, 17–21 May 2021, ed. J. Bridgland. Paris: International Council of Museums.

Pataki-Hundt, A., C. Bretzendorfer, and M. Börngen. 2021. Klucel hydroxypropylcellulose: Its impact on artificial ageing and consequences for conservation usage – A case study. In Transcending Boundaries: Integrated Approaches to Conservation. ICOM-CC 19th Triennial Conference Preprints, Beijing, 17–21 May 2021, ed. J. Bridgland. Paris: International Council of Museums.

Winther, T., J. Andersson, A. Blüher, and D. Lichtblau. Developing strategies for the preservation of film collections – Integrating NIRS analysis as a part of the process. In Transcending Boundaries: Integrated Approaches to Conservation. ICOM-CC 19th Triennial Conference Preprints, Beijing, 17–21 May 2021, ed. J. Bridgland. Paris: International Council of Museums.