Så påverkar mobilen ditt museibesök

När artisten och Nobelpristagaren Bob Dylan besökte Sverige för två spelningar i höstas ombads besökarna att inte använda sina telefoner under konserten. Istället erbjöds de att låna ett fodral som telefonen låses in i, vilket gjorde att de kunde ta med sig telefonen men inte använda den. För att kunna låsa upp det måste besökaren ta sig till en särskild upplåsningszon i anslutning till konsertlokalen och få hjälp av personal.

”Efter flera telefonfria konserter på de senaste turnéerna tror vi att det bidrar till en bättre upplevelse för besökarna. Våra ögon öppnar sig lite mer och våra sinnen blir allt skarpare när vi lägger bort mobiltelefonen”, skrev konsertarrangören Live Nation i ett pressmeddelande.

Detta fodral kallas Yondr och lanserades i USA av entreprenören Graham Dugoni för tio år sedan. Sedan starten har intresset för Yondr vuxit, idag har en miljon människor någon gång bevistat ett evenemang där den lilla väskan har använts. Även omkring 2000 skolor över världen har testat Yondrs mobiltelefonlösning.

Företaget tittar hela tiden efter nya marknader, som restauranger, hotell, bröllop eller andra event. Och museer. Hittills har Yondr använts på en handfull museer, då framför allt i samband med evenemang.

– Man har nått brytpunkten, man är trött på telefoner. Det finns ett behov av ett alternativ för de människor som söker miljöer utan telefoner, där de kan träffa andra och interagera utan att bli distraherade. Det kommer att bli allt vanligare, säger Sarah Leader, som arbetar med marknadsföring och affärsutveckling för Yondr.

– Om du står på en scen eller konverserar med någon kan ni interagera utan att det finns en barriär. Du känner en annan typ av energi när alla är helt närvarande. Om du har en mobiltelefon står du och tänker på när du ska titta på den nästa gång. Du blir inte helt och fullt engagerad i det som händer i rummet, säger hon.

De vetenskapliga beläggen för hur människans kognitiva förmåga påverkas av smarta telefoner och vad det innebär för upplevelsen av till exempel ett museibesök är ännu relativt få (men de finns, som till exempel här, där det utreds varför mobiltelefoner är distraherande även då de inte används, ”forskning inom kognitiv psykologi visar att människor lär sig att automatiskt uppmärksamma saker som är relevanta för dem, även när de är fokuserade på en annan uppgift”).

Precis som tekniken är forskningsämnet nytt. Och forskningen underlättas knappast av att användandet hela tiden förändras, då teknikutvecklingen är så snabb och apparaternas kapacitet hela tiden förbättras.

Sarah Leader är ändå övertygad om att vår förmåga att vara närvarande försämras i sällskap av mobiltelefonen. ”Vi känner oss själva, det förstår vi som människor”, menar hon.

– Titta på kollektivtrafiken! ­Ingen pratar, alla har lurar och tittar på en skärm. Den mänskliga kontakten försvinner, säger hon.

Utan uppmärksamhet, inget minne

När hon däremot konstaterar att ”du är mindre benägen att minnas det som du har spelat in istället för att uppleva det”, så har hon stöd av forskningen. Hjärnan kan inte lagra de sinnesintryck vi tar in från vår omvärld utan uppmärksamhet.

Långtidsminnen bildas när nervceller via synapser skickar signaler till andra nervceller. Dessa neurologiska kopplingar länkar samman alla intryck som bildar ett minne: hur en situation såg ut, hur den kändes, hur den luktade.

Ju starkare minne, desto starkare kopplingar.

Och ju fler kopplingar desto starkare nätverk.

”Det första steget för att skapa ett bestående minne är att vara uppmärksam”, skriver vetenskapsjournalisten Brian Resnick i en artikel med rubriken What smartphone photography is doing to our memory, publicerad på Vox.com.

”Om vi inte är uppmärksamma – om vi inte ens samlar information i våra korttidsminnen – kommer ingenting heller lagras långsiktigt i våra hjärnor”, skriver han.

I artikeln refereras till en amerikansk studie, som i sin tur publicerats i Journal of Experimental Social Psychology, om hur människors minns sina intryck.

I studien fick ett stort antal personer gå en guidad visning av kyrkan Stanford Memorial Church i Kalifornien. Några av dem utrustades med Ipads medan andra var tomhänta. Alla besökare ombads särskilt minnas vissa detaljer i kyrkan. De som hade en Ipad uppmanades att använda den för att ta bilder.

Några dagar efter visningen överraskades deltagarna med ett formulär med frågor om detaljer från kyrkan, för att utvärdera vilka som mindes bäst.

Det visade sig att deltagarna utan kamera fick ett aningen bättre resultat, ”en liten men signifikant skillnad”, kallar forskarna det.

– Att bara ta bilder var i allmänhet tillräckligt för att minska poängen på minnestestet, säger Emma Templeton, forskare i psykologi från Dartmouth och medförfattare till studien, till Vox.com.

Men det är inte bara kameran i sig som utgör en källa till distraktion. I stort sett vilket media som helst som vi sysselsätter oss med samtidigt som vi tar del av en händelse – skicka ett sms, twittra och så vidare – kan leda till minnesförluster, erfar Emma Templeton och hennes kollegor, som även genomförde en studie där 380 deltagare ombads titta på ett TED Talk och sedan redogöra för sina minnen.

Resultatet visade att deltagarna som instruerades att under föredragets gång göra anteckningar på sin digitala skärm hade ett sämre minne.

Den smarta telefonen innebär en potentiell källa till distraktion i vårt dagliga liv, menar Emma Templeton.

– Det kan helt enkelt vara så att användandet av dessa apparater distraherar oss från själva upplevelsen. Och på grund av distraktionen kommer vi inte ihåg vad vi ska vara uppmärksamma på, säger hon i artikeln.

Man skulle alltså kunna anta att en utställning på ett museum skulle bli lättare att minnas om besökarna lät bli sina mobiltelefoner.

Phubbing

En av de som forskat längst kring mobiltelefonanvändandet i Sverige är Sara Thomée, forskare vid psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet.

Hon har bland annat studerat kopplingen mellan psykisk ohälsa och mobiltelefoner, samt värk i handleder och mobiltelefoner. För närvarande arbetar hon med ett forskningsprojekt som handlar om vad som händer i arbetslivet när man slutar vara närvarande med varandra och istället ägnar sig åt sina telefoner, det som kallas phubbing.

Huruvida det krävs en obruten närvaro för att få en stark upplevelse av ett kulturevenemang eller en utställning kan inte Sara Thomée svara på. Däremot kan hon tänka sig att upplevelsen av en utställning som förmedlar en berättelse tar skada då besökaren ständigt plockar fram sin telefon.

Hon refererar till forskningen om flow och arbetsplatsen, att personer som upplever sig ha ett kreativt flyt när de utför en uppgift tappar såväl fokus som flyt då de distraheras. Det kan ta upp emot tjugo minuter innan personen är tillbaka i samma fokus.

– För varje gång du bryter uppmärksamhet uppstår ett litet stressmoment i hjärnan. Så finns det de som hävdar att ju mer du låter dig distraheras desto mer beroende blir du av de här hormonerna som utsöndras, som gör att vi får kortare och kortare förmåga att hålla koncentration. Om det finns någon sanning i att det tar så lång tid att komma tillbaka in i flow efter ett avbrott, så kan man tänka sig att det även stör upplevelsen på museet, om det förutsätter att man ska komma in i någon sorts stämning på utställningen, säger hon.

Vad är det som händer med min hjärna om jag är på en kulturell upplevelse om jag får en notis eller om jag bara reflexmässigt plockar fram mobiltelefonen?

– Det här är ju det nya normala. Vi har samma biologi som vi hade för hundratusentals år sedan, en hjärna som bara kan fokusera sin uppmärksamhet på en sak i taget med kvalitet. Visst, vi klarar av att göra mer än en sak samtidigt, jag klarar av att registrera att det är en viss låt som spelas samtidigt som jag läser en notis på mobilen. Men jag kan inte ha fokus på texten i låten samtidigt som jag skriver en notis. Då hamnar det andra i bakgrunden. Och det vet vi från alla möjliga sammanhang, säger Sara Thomée, som själv noterat hur hon inte klarar av att skriva och skicka ett mejl samtidigt som hon tittar på en TV-serie.

– Den spontana känslan är ju att jag kan göra två saker samtidigt. Men det slutar alltid med att man måste spola tillbaka, för det går inte även om man tror det. Man kan ha musiken på en konsert som fond, på samma sätt som man har musik i bakgrunden när man jobbar. Men att ha fokus på det blir nog svårt, säger hon.

Tillit till publiken

På Moderna Museet i Stockholm belades fotografen Nan Goldins utställning This will not end well med film- och fotograferingsförbud på konstnärens egen uppmaning.

Ungefär samtidigt som diskussionerna pågick om hur detta skulle genomföras praktiskt fick museets förmedlingsavdelning ett erbjudande om att testa Yondr under en begränsad period. Det passade perfekt ihop med Nan Goldins krav.

Men till sist bestämde sig museet för att inte använda Yondr under utställningen (däremot testades den på annan verksamhet) och istället helt enkelt be publiken att låta telefonen ligga i fickan eller väskan.

– Det förekom diskussioner veckorna före öppningen om att be eller i princip tvinga publiken lämna ifrån sig sina mobiltelefoner för att få tillgång till utställningen. Vi tror att detta skulle uppfattas som mycket negativt av de flesta besökarna, och det skulle även innebära en omfattande hantering av värdesaker för museets frontpersonal, säger Katarina Swanström, Head of Development på Moderna Museet.

– Nan Goldin accepterade till slut vår önskan att faktiskt lita på publiken. Råder det fotoförbud lämnas mobilen i fickan eller väskan, säger hon.

När utställningen stängde den 26 februari avslutades även Moderna Museets samarbete med Yondr, eftersom personalen kommit fram till att det inte finns ett ”reellt behov” av produkten i nuläget.

På Moderna Museet är det en fråga om tillit.

– Vår verksamhet handlar mycket om public trust, publikens förtroende för att det vi visar är relevant, aktuellt och av högsta kvalitet, och omvänt litar vi på vår publik och vill i högsta möjliga mån undvika tvång och pekpinnar, säger Katarina Swanström.

Gränslöst mobilanvändande

På flera museer är mobiltelefonen idag en integrerad del av museiupplevelsen. Det kan till exempel handla om att besökaren får tillgång till information genom att scanna en QR-koder. Eller att telefonen används som ljudguide.

I takt med denna utveckling ökar således förekomsten av mobiler i museilokalerna, vilket ytterligare ökar risken för distraktion i upplevelsen.

Människans beteende har utvecklats i takt med tekniken och det som är självklart idag skulle ha förkastats för tjugo år sedan – ”då gjorde man en stor sak av att det fanns folk som pratade i mobiltelefonen på spårvagnen”, som Thomée påpekar.

– Det som händer är att vi hela tiden anpassar oss. Som vi ser att andra använder mobiltelefonen har vi själva börjat använda den, och så blir det en spiral. Idag finns det inga gränser, om man säger så. För några år sedan var det väldigt fult att plocka fram mobilen på operan, men det gör man säkert idag, säger Sara Thomée, som tycker att det är intressant att Moderna museet valde att inte genomföra testet med Yondr, med hänvisning till att publiken ”inte ens kunde tänka tanken att behöva lämna ifrån sig sina mobiler”.

– För den generationen som växer upp nu är det inget konstigt att man bryter sin uppmärksamhet på ett museum eller en konsert. Man skulle kunna ställa motfrågan ”Varför skulle det vara bättre att ha obruten uppmärksamhet? Vad är det som är bättre med det? Det är väl inget problem?”, säger de unga. Vi anpassar oss och ställer om, säger Sara Thomée.

Det är inte ett totalt mobilförbud i kulturella sammanhang som Sarah Leader på Yondr förespråkar. Men det måste få finnas utrymme för olika typer av museiupplevelser, anser hon.

– Vi ska inte säga att det här är bra eller dåligt, bara att det finns olika sätt att uppleva ett museum. Kanske kan det få vara en mobilfri dag i veckan när det inte är tillåtet att ha med sig mobilen. Det kan kännas tryggt att ha en sådan, säger Sarah Leader.

Även om Sara Thomée håller med om det som konsertarrangören skriver i sin förklaring, om ögon som ”öppnar sig lite mer” och sinnen som ”blir allt skarpare när vi lägger bort mobiltelefonen”, så tror hon att verkligheten är mer krass.

– Jag tänker att Live Nation nog skiter fullständigt i folks närvaro. De vill ha pengarna. Men Bob Dylan skulle mycket väl kunna ha någon sorts konstnärlig ambition med det, att han vill att publiken ska vara närvarande. Men det kanske också kan handla om att han inte vill att det sprids, att det skapas bootleginspelningar och Youtube-videor. Oavsett vilket tycker jag ändå att det är häftigt att man försöker skapa event där mobilen inte är med eller ställer sig i vägen för upplevelsen, säger hon.