Det lättkonsumerade och det akademiska möts på Vrak

DE NYA MUSEERNA – DEL 2: VRAK

Odd Johansen, museichef för det nybyggda Vrak på Djurgården i Stockholm, som öppnade för ett år sedan, vill att museet ska förmedla känslan att nästan vad som helst kan finnas under vattnet.

– Jag kan själv knappt gå förbi en vattenspegel utan att tänka ”undrar vad som finns där nere”. Det är den känslan vi vill att besökaren ska få. Varsebli det på något sätt, säger han.

När besökaren lämnar foajén och tar sig in i utställningslokalen på bottenvåningen befinner hen sig under vattenytan. Inte bokstavligen – våningsplanet ligger ovan jord – men undervattenskänslan finns både i utställningen Minnenas hav och den om fartyget Resande man. Där befinner sig besökaren i ögonhöjd med vraket och får, genom ljud, bild och 3D-teknik, uppleva hur det känns att befinna sig på havets botten. I trappan upp till övervåningen gestaltas känslan av ljus som bryts mot vattenytan. Väl uppe på våning två har besökaren vattnet under sina fötter.

Ett sätt att uppnå målet på 100 000 besökare årligen, något som förhoppningsvis kan ske inom tre till fem år, är att attrahera de turistströmmar som kommer till Stockholm. Men det räcker inte hela vägen.

– Vi behöver en skara trogna återkommande besökare, säger Odd Johansen.

Dessa ska lockas till museet genom ”ett bra baserbjudande”, vilket jämte utställningarna innefattar ”ett värdskap i världsklass”, en genomtänkt butik och ett bra kafé.

– Det är grunden. Det räcker för de flesta för ett eller två besök. Men ska man ha återkommande besökare så måste man ha ett publikt erbjudande som också tilltalar människor och känns mer aktuellt i den samtid vi lever i nu. Och då tänker jag inte på traditionella guidningar där man vandrar runt med besökare, jag vill ha något som är mer lättkonsumerat och känns mer samtida, säger Odd Johansen.

Aktiviteter för att stärka museibesöket

För att få besökaren att vilja återvända (”lite som när man går till ett bättre konstmuseum, Louisiana eller något annat”, som Odd Johansen uttrycker det) flera gånger behöver man skapa en känsla av att det alltid händer något.

För Vraks del har det inneburit att den marinarkeologiska verksamheten i Statens maritima och transporthistoriska museer, SMTM, har knutits till museet. Och då marinarkeologerna ständigt är inblandade i olika projekt så finns det mycket att, så att säga, ösa ur.

Runt dessa upptäckter går det att utveckla publika aktiviteter som stärker museibesöket, allt från pedagogik och programaktiviteter till popup-visningar eller spontana föredrag.

Odd Johansen berättar om hur det gjorts livesändningar från arkeologernas undersökningar. Trots att sändningarna visades på gratis Facebook valde många att komma till museet och betala inträde för att få titta tillsammans med andra.

– Då känns det för besökaren som att man är med när det händer. De upplever att de är med dykaren därute. Och det är ju inget svårt! Det måste vi göra mer av. Så nu håller vi på att utveckla, säger Odd Johansen.

Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer Vrak att kunna erbjuda sina besökare direktsända dyk, där det går att kommunicera med dykarna på botten.

– Vi har sett att det verkligen griper tag i folk. Det är en av de saker vi kommer att fortsätta utveckla, så att man får känslan av att det alltid händer något spännande här.

Kultursegment i stället för målgrupper

Vrak har utgått från strategikonsultföretaget Morris Hargreaves McIntyres modell som delar upp besöksunderlaget i olika kultursegment, snarare än traditionella målgrupper.

Vrak har valt segmenten ”gemenskap”, ”äventyr”, ”bekräftelse” och ”självförverkligande” som sina.

Odd Johansen tror även mycket på segmentet ”underhållning”, något han menar är underskattat.

– Men det måste vara bra. Vi är inte Gröna Lund eller Junibacken där man skickar in barnen och gläds åt att de har kul. Här gör man saker tillsammans, oavsett man är ett par, en grupp eller en familj, säger han.

– Samtidigt behåller vi hela tiden den vetenskapliga approachen till det här ämnet. Vi gestaltar inte Gustaf II Adolf personligen och upplever honom, utan vi berättar om honom. Det tycker jag är väldigt bra, vi håller det på en ganska akademisk nivå men ändå spännande och fascinerande.

Hållbarheten först

Att Vrak inte har någon egen samling handlar först och främst om att det marinarkeologiska kulturarvet bevaras bäst där det ligger.

– Vi har kommit fram till att vi inte ska göra några ingrepp i vraken om det inte är vetenskapligt motiverat. Vi vill att de ska ligga kvar, för det är där de bevaras bäst, de behåller sitt vetenskapliga värde så att kommande generationer kan ställa sina frågor till dem. Och, inte minst: de behåller sitt upplevelsevärde.

Genom modern teknik kan vraken dokumenteras, vilket sedan kan presenteras på ett tilltalande, vägledande och underhållande sätt.

– Då får man allt. Tekniken har kommit så långt idag att man kan göra väldigt mycket. Jag tror att det på alla sätt är ett bättre tillvägagångssätt än att bärga, konservera och ställa ut, säger Odd Johansen.

Att inte behöva härbärgera en egen samling gör verksamheten även mer ekonomiskt hållbar.

– Är det något som hämmar museerna idag så är det de fasta kostnaderna. Personal, byggnad och samlingsförvaltning. För oss skulle det vara enormt kännbart att styra in på det spåret. Det finns ingen anledning. Vi har istället valt att samarbeta med andra museer och lånar in föremål som vi visar i utställningarna. Så Vrak är inget föremålslöst museum på det viset. För tillfället visas några hundra föremål i utställningarna. Vi har dessutom ett mer intressant föremålsbestånd genom det här samarbetet än vi annars skulle kunna ha, säger han.

– Det hade varit helt galet att börja plocka upp saker och bygga upp en egen samling. Dels skulle förvaltningskostnaden äta oss ur huset ganska snabbt, och det är inte heller bra för kulturarvets bevarande. Det kommer att komma situationer då vi behöver plocka upp saker, men de kan fortfarande komma att ingå i de andra museernas samlingar. Det är vårt förhållningssätt just nu.

Museidefinitionen en ”smal och krokig väg”

I och med att Vrak saknar en egen museisamling kan man per definition påstå att det inte är ett museum.

Odd Johansen menar att Icoms museidefinition behövs, men konstaterar att ”det är en smal och krokig väg man ger sig in på när man ska göra den här typen av gränsskiljande definitioner”.

– De kan vara ett mycket värdefullt stöd, inte minst i mindre robusta demokratiska system än vi har i Sverige. Men det där kan också vara lite hämmande om man tänker att det finns ett behov av att utveckla museiinstitutionerna, säger han.

– Tänker man sig att hela världen ska utveckla den typen av stora museiinstitutioner som byggdes framför allt i Europa och USA under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet tror jag att en sådan definition kan vara riktigt välgörande, men om den som samtidigt ska vara nyskapande inte kan betraktas som ett museum, på grund av att den inte aktivt plockar upp och samlar in föremål, det blir ju märkligt, säger han.

Utvecklingen kommer att gå snabbt och museerna måste hänga med.

– Vi måste snegla lite på omvärlden om vi ska kunna hävda oss när tiderna förändras. Jag tror inte att de stora museerna som har funnits under lång tid kan luta sig tillbaka och tänka ”vi kommer alltid att finnas”. Det kommer att bli allt viktigare för alla museer att hela tiden fortsätta att sträva efter att vara relevanta, säger han.

Odd Johansen menar att Vrak ”tveklöst” ska betraktas som ett museum.

– Kulturarvet under vattnet i Östersjön är ju utomordentligt betydelsefullt, även om det inte är lika välkänt som det som finns på land. Det är egentligen konstigt att kulturarvet under vatten inte fått ett eget museum tidigare. Sverige är ju dessutom ett föregångsland inom det här vetenskapliga fältet, säger han och nämner fyndet och bärgningen av skeppet Vasa och själva Vasamuseet som exempel.

– Men vad många inte vet är att Vasa bara är ett av många exempel på allt det där intressanta och spännande som finns att upptäcka på Östersjöns botten. Det kan vi förändra med Vrak. Och är det något kulturarv som i ordets verkliga mening är unikt så är det vi hittar under vatten i den här delen av världen.

 

Det här är del 2 i Omvärld & insikts artikelserie om de nya museerna. Här hittar du övriga artiklar.