”Det offentliga behöver investera mer i det regionala kulturarvet”

Under sju år arbetade Ulf Dernevik som politiskt sakkunnig på Kulturdepartementet, under kulturministrarna Alice Bah Kuhnke och Amanda Lind. Som nytillträdd generalsekreterare för Länsmuseernas samarbetsråd tar han steget in i verksamheten.

– Jag är väldigt glad över att jag har den politiska erfarenheten. Lika glad är jag nu att få bygga de personliga relationerna med vart och ett av de här museerna, säger han bara någon vecka efter att han påbörjat sin nya tjänst.

Han har ägnat den första tiden på jobbet åt att läsa in sig på verksamheten och ha en första kontakt med samarbetsrådets 24 medlemmar. Nästa steg blir att åka ut på en turné och möta dem.

– Det går inte att göra verksamheten rättvis om man inte har en relation till den. Den avser jag att bygga upp, säger han.

Några större överraskningar förväntar han sig inte när han nu, så att säga, byter lag.

– Men jag förväntar mig en härlig upplevelse. Nog har jag besökt många museer under alla år på departementet och som privatperson, och jag har en bred kännedom om museiområdet, men det här blir en fördjupning  av min museala kännedom avseende länsmuseernas verksamhet. Annars blir det lätt så att man har ett intresse som man tenderar att hålla sig till, men jag ser fram emot att få bredda min förståelse och jag är helt övertygad om att jag kommer att få  aha-upplevelser och nya intressen som väcks, säger Ulf Dernevik.

 

Museilagen rörde upp känslor

Under sin tid på Kulturdepartementet var han delaktig i arbetet flera reformer med anknytning till museiområdet, bland annat införandet av museilagen 2017. Ulf Dernevik var, som han själv uttrycker det, ”en starkt drivande kraft” i framtagandet och genomförandet av den.

– Vad jag lärde mig av det? Att kulturarvets villkor är något som engagerar väldigt många människor. Det förstod jag ju redan innan, och det var ju delvis därför det här arbetet sattes igång. Det rörde upp en del känslor och frågor som man behövde hantera och besvara på ett så bra sätt som möjligt, för att de förändringar som var aktuella skulle kunna landa och implementeras på ett bra sätt. Resultatet blev ju också bra – jag uppfattar att museilagen åtnjuter brett stöd idag, säger han.

Kulturarvets närvaro i den politiska debatten har ökat sedan Ulf Dernevik klev in i politiken, konstaterar han.

– När jag började arbeta kulturpolitiskt var inte kulturarvsfrågorna lika brännande som de sedan kom att bli. Det har blivit mycket mer omdiskuterat, man ser det som ett bredare frågekluster, man tittar på kultur när man frågar sig vad man vill vara för typ av samhälle. När jag började engagera mig politiskt var det en mer konsensusorienterad tid. De här kulturorienterade frågorna var inte lika hett omdiskuterade som i dag. Från 2010 och framåt har det skett ett stort skifte i den politiska diskussionen och då har det visat sig att de kulturarvspolitiska frågorna har varit en projektionsyta för den typen av diskussioner och känslor som varit i svang i samhället i den politiska debatten. Det var en ganska slående insikt, säger han.

 

”Alla regioner ska finansiera ett länsmuseum”

I samband med att Ulf Dernevik presenterades som ny generalsekreterare för Länsmuseernas samarbetsråd markerade han samtidigt behovet av tre reformer. En av dem var att museilagen ska ses över, alltså den lag som han själv varit med och tagit fram. Vad är det som han ser har förändrats sedan dess tillkomst?

– Om vi ska ha kvar det regionala kulturarvet, om det ska förvaltas med den omsorg som det förtjänar, då behöver det offentliga investera mer för att inte viktiga kulturvärden ska gå förlorade. Problemet har funnits tidigare, det som har förvärrats är att det regionala kulturarvet, kulturen i allmänhet och länsmuseerna i synnerhet, har fått det svårare, helt enkelt. Och då tycker vi att det är orimligt, ur bevarandehänseende och likvärdighetssynpunkt, att vissa regioner har kvar ett levande länsmuseum som folk hittar till medan andra regioner inte har möjlighet att tillgängliggöra kulturarvet på det sättet som det skulle förtjäna. Då behöver det formuleras tydligare i museilagen att alla regioner ska finansiera ett länsmuseum, så att hela landets rika mångfald av kulturarv kan bevaras och tillgängliggöras, säger han.

– Det är lite som med bibliotekslagen, som säger att det ska finnas ett bibliotek i varje kommun. Det är detsamma, det finns ett allmänintresse i att man inte låter vissa kommuner försumma sin biblioteksverksamhet. På samma sätt behöver det regionala kulturarvet tillgängliggöras för människor i hela landet. Därför tycker vi att det är ett rimligt krav att regionerna finansierar sitt länsmuseum.

– Men även staten måste förstås ta sitt ansvar för länsmuseernas finansiering. Därför ska man se förslaget om regionernas ansvar tillsammans med förslaget om ökade anslag inom kultursamverkansmodellen. De båda förslagen går hand i hand.

 

”Anslagen behöver öka”

Det finns en obalans mellan förväntan på länsmuseerna och deras förutsättningar, konstaterar Ulf Dernevik och refererar till den genomlysning av de regionala museernas verksamhet som Riksantikvarieämbetet har genomfört.

– Den är ett viktigt redskap i dialogen med politikerna. Att anknyta till politikernas vilja att förvalta kulturarvet, som jag är helt övertygad om finns där, inom alla partier, men visa att förutsättningarna inte finns, att åskådliggöra obalansen, blir ett viktigt uppdrag för mig. Det kan bli en aha-upplevelse för politikerna. Många tenderar att ta kulturarvet för givet.

Du var med och tog fram den kulturpolitiska budgeten 2019, som starkt kritiserades av Länsmuseernas samarbetsråd. Vad tar du med dig av den processen?

– Under tiden jag var kulturpolitiskt aktiv stärktes anslaget flera gånger om. Men betydligt mer behöver göras. Jag är väl bekant med diskussionen att de uppräkningar och tillskotten av medel inte motsvaras av de ökade lönekostnaderna och behoven som finns i sektorn. Det är något som jag i allra högsta grad sympatiserar med, och jag tycker att det är viktigt att jag i den här rollen kan driva det fortsatt, för att det är lite samma sak: ska man kunna förvalta kulturarvet behöver man finansiering för det. Då är kultursamverkansmodellen en nyckel. Anslagen behöver öka. Jag sympatiserade med kritiken som fanns då och kommer att driva samma sak nu.

Vi har en kulturminister som i stort sett saknar kulturpolitisk erfarenhet. Hur ska du, som har desto längre erfarenhet, göra för att få låna hennes öra?

– Till att börja med tycker jag att Parisa Liljestrand (M) förefaller sig ha tagit sig an den här rollen på ett positivt och förtroendeingivande sätt. Hon har ändå signalerat den viktigaste startpunkten av dem alla, ett engagemang för kulturens värde och att det är värt att satsa på. Även viktiga frågor som principen om armlängds avstånd har hon ju med stor tydlighet ställt sig bakom. Så jag tycker att det borgar för en positiv dialog.

– Jag tänker att jag har goda förutsättningar att lyckas med att knyta an till henne och hennes medarbetare med tanke på att jag har den bakgrunden, jag känner mycket väl till både riksdags- och regeringsarbetet.  Det är en bra start för att bygga en positiv och konstruktiv dialog med henne. Hennes initiala ställningstaganden gör att jag tror att även jag har goda förutsättningar att få hennes öra vad gäller värdet av förvaltandet av kulturarvet och länsmuseernas roll i detta.

Med din bakgrund i Miljöpartiet har du en annan ideologisk bakgrund än Parisa Liljestrand. Vad har det för betydelse?

– Marginell, tror jag. Är det något jag har lärt mig av alla år inom kulturpolitiken är att politiker av alla kulörer nästan alltid förenas i målsättningen att värna om bevarandet och tillgängliggörandet av kulturen. Sedan har man lite olika vägar och prioriteringar. Som sagt tycker jag att kulturministern har klargjort ett par otroligt viktiga utgångspunkter för kulturpolitiken, och det borgar för en god dialog,

Du har gjort dig känd som en flitig debattör (som till exempel här). Kommer vi få se dig driva debatt om länsmuseernas förutsättningar med samma emfas ­– eller gör rollen som generalsekreterare att du behöver hålla en annan profil?
– Jag kommer med liv och lust kasta mig in i varje debatt som ger mig tillfälle att beskriva länsmuseernas och det regionala kulturarvets otvetydiga samhällsvärde, de utmaningar länsmuseerna står inför och det ansvar som åvilar det offentliga att ge rimliga förutsättningar för att kulturarvet ska kunna förvaltas på ett bra sätt och tillgängliggöras för människor.