”Ett museum som bara ger folk vad de vill ha blir ganska ointressant”

DE NYA MUSEERNA – DEL 5: MUSEOLOGEN OCH VARUMÄRKESSTRATEGEN OM DE NYA MUSEERNA

Museer har ett högt förtroende hos allmänheten, visade en undersökning gjord av SOM-institutet på uppdrag av Sveriges Museer i somras.

”Jag rekommenderar att all museipersonal lär sig siffran +59 utantill när de talar med politiker, sponsorer och journalister”, skrev organisationens ordförande Niklas Cserhalmi i undersökningen.

Siffran +59 bollas mot politiska partier som fick -28 och universitet/högskolor som fick +53. Förtroendet är en klapp på axeln, men det är inte läge att luta sig tillbaka. Museum – som begrepp – diskuteras idag friskt, och utmanas av många som står utanför museiorganisationen Icoms definition av ett museum. 

LÄS ÄVEN: Den nya museidefinitionen – nu även på svenska

Caroline Owman, filosofie doktor i museologi och som även arbetat som konservator och utställningsproducent, skriver i en analys i undersökningen om diskrepansen mellan museernas självbild och omvärldens, och eftersöker mer självreflektion. Hon beskriver museer som ett medium, likt en tidskrift eller film – men också ett görande. 

– När jag undervisar i museologi eller utställningsproduktion pratar jag om hur vi gör museer. Det är ett sätt att göra världen begriplig och att berätta om saker. Att åskådliggöra skeenden. Men det är också ett redskap som jag tycker att alla ska få lov att använda fritt: ”Nu skulle jag vilja titta på det här som vore det ett museum”, säger Caroline Owman. 

Ny sorts museologi

Under en turbulent tid för museer under 1970-talet, då många nya museer grundades, klubbade Icom igenom sin första definition av vad ett museum är.

Mot den bakgrunden formerades idén att museet skulle vara socialt inkluderande och rikta sig mot en allmänhet och en ny sorts museologi utvecklades. Den senaste definitionen antogs och slogs fast under sensommaren 2022. Caroline Owman satt i Svenska Icoms styrelse när diskussionerna fördes, och bland annat diskuterade de om definitionen skulle vara deskriptiv, beskriva vad museum är idag, eller om den skulle vara preskriptiv, vad museum ska bli. 

– Men jag tror inte att det finns samma behov idag av en definition som för femtio år sedan, eftersom en definition gör det svårt för ett museum att utvecklas, menar Caroline Owman. 

– Museum strävar efter att vara lyhörda, föränderliga, nyskapande, och om man då med allt för rigida medel slår fast vad museer är – så hämmar man museet. Så min definition är återkommande att museer är ett görande, ett verb, och inte ett substantiv. Vi gör och kommunicerar information, föremål, berättelser, idésystem, händelser, äventyr och sagor. 

Det finns också medlemmar i Icom som inte har en egen lokal, som Stockholms kvinnohistoriska. Eller som inte har egna samlingar, som Bildmuseet i Umeå. Caroline Owman menar att det är en ganska naturlig utvidgning av begreppet museum till verkligheten. De arbetar som ett museum ändå. 

– Jag var med och byggde upp ett medicinhistoriskt museum i Lund tillsammans med Medicinhistoriska sällskapet. De var engagerade amatörer. För dem var det väldigt viktigt att vi kallade oss för museum. Det var en kvalitetsstämpel för dem. Det kan också vara ett sätt att bråka med begreppet, att skaffa sig trovärdighet. Det kan även vara ett sätt att skapa ekonomiska fördelar för då kommer man in i sammanhang som man annars inte gör. Så att det finns mängder av olika anledningar. Men också att inte vilja det, säger hon. 

Tappar integritet

Viktor Ehrenberg, strategy director på varumärkesbyrån Ojity, har bland annat arbetat med varumärkesutveckling för Röhsska museet, Göteborgs konstmuseum, Göteborgs konsthall och Sjöfartsmuseet Akvariet. När han tar sig an ett uppdrag för ett museum som vill spetsa sin profil så ligger utmaningen i att hitta en balans – att våga välja bort det som kanske är viktigt för verksamheten, men som inte är definierande för varumärket. 

– Vad är publikens förväntningar, och vad vill museet vara och stå för? Det finns så otroligt mycket kompetens och engagemang på museer och jag tror att det ofta går att göra oväntade saker spännande för en publik. Ta konservatorverksamheten till exempel. Man kan ju välja mellan att gömma det i källaren – eller så bjuder man in publiken att ta del av det arbetet. Specialkompetens kanske ibland kan vara bredd, säger han.

– Man kan inte bara gå på en publik och på vad folk gillar. Då tappar man en integritet och blir ointressant.

Grundaren av Paradox Museum, Jan Broman, som tidigare intervjuats av Omvärld & Insikt i den här artikelserien, har som målsättning att locka 250 000 besökare per år. Det skulle betyda att Paradox kvalade in på listan över Sveriges 25 mest besökta museer, sett till de besöksnivåer som rådde innan pandemiåren. 

Caroline Owman menar att balansen är viktig – det kan vara positivt att agera självständigt, men det är också bra att ha en viss trygghet, exempelvis via offentliga medel.  

– En museichef på Louisiana utanför Köpenhamn har pratat om att de tillämpar bastubadsprincipen i sina utställningar. De ville dels ha breda, varma utställningar som lockar en bred publik. Sen ville de ha smala, hoppa-i-isvak-utställningar, chockande specialutställningar som bara vissa finner intressanta, säger hon. 

– Är man ett museum som bara är intresserat av besökare och bara ger folk precis vad de vill ha, så tänker jag man ganska snart tappar i trovärdighet. Och man blir också ganska ointressant. Då blir det ju ingen överraskning för vi får ju bara det vi bett om. Men om man gör saker för långt åt det provocerande hållet tappar man sina besökare. 

”Kan också straffa sig”

Viktor Ehrenberg menar också att balansen ligger i att museet ska locka besökare samtidigt som begreppet museum kommer med vissa associationer, och exemplifierar med upplevelsen av British Museums ändlösa samlingar. 

– Man får bevisa sig. Det finns en bild av vad ett museum och lever man inte upp till det så kan det också straffa sig, säger Viktor Ehrenberg. 

Både Viktor Ehrenberg och Caroline Owman tar dels upp aspekter som finansieringen, om det är offentliga eller privata medel som utgör finansieringen av museet, och vilka man är till för. Viktor Ehrenberg menar att det är lättare med målgruppstänk för det privata museet – det är helt enkelt färre intressenter. 

– När du har en uppgift att uppfylla stadens kulturutbud är det en utmaning att bygga ett bra varumärke som tilltalar och tillgodoser alla målgrupper, säger han. 

– Undvik att tänka i termer av publik, säger Caroline Owman, och tänk mer komplext. Det kan vara bra kreativt att vara självständig, men det är också bra att ha en viss trygghet i form av offentliga medel. 

Av Fredrik Thorén
frilansskribent

Det här är del 5 i Omvärld & insikts artikelserie om de nya museerna. Här hittar du övriga artiklar.