
Fem röster från Folk och kultur
Museer & omvärld frågade fem representanter från museisektorn om deras upplevelse av Folk och kultur.

Karolina Petersson, kulturchef i Falkenberg
– Kulturpolitiken handlar ju just nu väldigt mycket om förutsättningar och resurser. Det är en av de bärande frågorna i programmet på Folk och kultur. Och det ligger en oro i luften kring frågan om kompletterande finansiering. Vad jag har sett finns flera olika ingångar och olika perspektiv på det, och det är väl bra. Sedan är det ju en fråga som är knivskarp, som man går runt lite, som om ingen riktigt vill äga den.
– Överlag finns det en positiv anda, att kulturen är viktig i de här tiderna. Alla är rörande överens om att kulturen är viktig och att kulturen behövs. Men det är väl kanske inte vi som är här som behöver övertygas.

Niklas Cserhalmi, museichef på Arbetets museum i Norrköping samt ordförande i Sveriges museer
– Folk och kultur är ett titthål in i framtiden för vilka kulturpolitiska frågor som kommer att spela roll. Det är en crash course i omvärldsbevakning, precis som Almedalen.
Vad ser du i titthålet?
– Jag tycker att vi ser relevans. Vi ser ju att kulturen är viktigare än någonsin. Och det är extremt frustrerande att vi ser en ökad relevans kombinerad med en minskad finansiering. Det är så otroligt förvånande, frustrerande och irriterande när vi har svaren på de frågor som ställs nu kring identitet, tillhörighet, sammanhållning. Svaret är kulturarv, kultur, demokratisk arenor, samling. Och ändå saknas den där slanten som kan få det här att hända. Av någon anledning så lyckas vi inte förklara för finansiärerna att vi får dem inte öppna plånboken.
– Och eftersom det talas om breddad finansiering och kompletterande finansiering, så har vi i Sveriges museer under Folk och kultur berättat om hur ett eventuellt museikort skulle kunna fungera. Vi är nyfikna på vad ett sådant skulle kunna innebära, inte minst finansiellt, då branschen är underfinansierad.

Nina Eklöf, chef för Västerås Museer
– Det jag ser är att det faktiskt sker möten mellan politiker och inte bara museisektorn, utan hela kultursektorn. Att få följa de samtalen gör att det är intressant. Den röda tråden är hur tydligt det är att kulturen känner behov av mer finansiering. Och att det också finns en tydlig agenda kring att hitta andra finansieringsmöjligheter. Att det är där samtalen hamnar är förståeligt nu när vi väl har politikernas öra.
– Jag tror att vi inom museisektorn kan bli bättre på att sälja in vad vi faktiskt har att erbjuda. Och därmed också att få in finansiering från andra än det offentliga. Men jag tror fortfarande på att det offentliga måste stå för grundfinansieringen av all kultur.

Örjan Molander, länsmuseichef och landsantikvarie, Kalmar läns museum
– Folk och kultur har ju i allt högre grad blivit ett tillfälle att träffas, dels i den egna branschen, men också att det är gränsöverskridande. Man kan få lite inblick i hur det är en annan kulturbransch. Hur funkar det till exempel hos teatern, finns det något vi kan inspireras av där? Sen är det många beslutfattare här, många i ledande personer. Det är engagerat och mycket folk och det är nätverkande. Det är ett bra tillfälle att mingla. Man kan bara ställa sig i den stora salen och så träffar man hela tiden folk som man kan växla några ord med.
Vad är det som har inspirerat dig hittills?
– Jag var på det här seminariet nyss här om fundraising. Det var intressant, vi håller på att jobba med sådana frågor. Nu fick jag fick lite tips och idéer på hur vi skulle kunna arbeta vidare.

Åsa Marnell, museichef, Historiska museet, Stockholm
– Det är ju mycket scenkonst, men känslan är att museerna har en självklar plats här. Att det korsbefruktas med alla konstarter och politiker gör att det bara blir bättre synergier. Jag blir jätteinspirerad av allt här. Mycket handlar om finansiering. Men det är en bra diskussion. Det är inte bittert, det jag har hört låter konstruktivt.
– Eftersom jag aldrig har varit i Eskilstuna tidigare gick jag på en visning på Eskilstuna museum. Där såg jag en fantastisk utställning om hur de har dokumenterat stadsdelen Årby, som har varit ett prioriterat område, där de har de pratat med vuxna, barn, tonåringar. Det tog jag inspiration av.