Hallå där, Anna McWilliams…
…forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, som nyligen släppt rapporten Kulturarvets betydelse i krig och konflikt – En diskussion om behov av kulturarvsforskning för totalförsvaret.
Din rapport riktar sig framför allt till aktörer inom totalförsvaret och det civila försvaret, men även till kulturarvsaktörer som exempelvis museer. Hur kan museer använda sig av den?
– Just nu är det väldigt mycket fokus på hur vi ska skydda kulturarvet, vilket är jättebra att man har börjat tänka på. Men det är också viktigt att förstå vad det är vi ska skydda det mot, och hur ett hot skulle kunna se ut. Så det är vad jag har försökt ge en tydligare bild av i den här rapporten. Den har ett internationellt fokus, så ur ett svenskt perspektiv kanske vissa av sakerna som tas upp, som etnisk rensning, vara mindre troliga än illegal handel och stöld, till exempel. Men man får ändå en bred bild av hur olika det kan se ut.
– Rapporten handlar också om att kulturarv i konflikter inte bara drabbas av sidoskador, som är det svenska ordet för ”collateral damage”. Det är den andra saken som jag verkligen vill lyfta som är bra att få en förståelse för: att ibland är det faktiskt kulturarvet som är det egentliga målet.
Rapporten kommer ur en intern satsning på civilt försvar hos er på FOI, där ni har velat lyfta områden och forskning som inte har beställts av uppdragsgivare men som ni ändå anser så viktiga att de kräver vidare forskning och uppmärksamhet. Hur mycket har kriget i Ukraina spelat in här?
– Egentligen inte att vi gjorde det här projektet – vi bestämde i slutet av 2021 att det här skulle göras. Mycket av det vi gör på FOI är ju uppdragsbeställningar eller uppdragsforskning åt myndigheter, som Försvarsmakten eller MSB eller vilka det nu kan vara. Det vi även försöker göra är att se på vad som kommer behöva göras framöver, som uppdragsgivare kanske inte ser och beställer än, men som vi tycker är viktigt. Så det var själva syftet här, men det drog igång innan kriget. Däremot har ju kriget visat att det behövs.
Ett ämne du tar upp i rapporten är strategisk kommunikation. Många har säkert sett och känner igen de nu nästan ikoniska bilderna från Bagdad 2003 när en staty av Saddam Hussein rivs ner. Just den här händelsen lyfter du fram som ett exempel på hur man kan använda kulturarv för att skapa falska eller i alla fall överdrivna nyheter – i det här fallet var det amerikanska soldater som tillsammans med en ganska liten grupp irakier skapade de här bilderna för att förmedla det amerikanska narrativet. Hur kommer det sig att kulturarvet är så tacksamt att använda i strategisk kommunikation?
– Eftersom det fysiska kulturarvet verkligen betyder någonting för oss, i väst särskilt, blir det en tacksam måltavla att använda. Det blir så tydligt när man ser att någon fysiskt drar ner någonting. Och just i det här fallet handlade det också mycket om hur det fångades, det var väldigt skickligt filmat för att få det att se ut som att det kanske var en större mängd personer som gjorde det här än det faktiskt var. Och likadant hur det sedan spreds.
– Viktigt att komma ihåg är också att på flera håll så var det ju många statyer som faktiskt drogs ner av irakier, så det är inte så att det bara var hittepå från amerikansk sida.
– Men det är ju folk som är skickliga i strategisk kommunikation, så att det blir stora nyheter. Så jag tror att det var kombinationen där särskilt. Just strategisk kommunikation är ju också något som har kommit att bli väldigt viktigt som en del av militära strategier, som alla ägnar sig åt i dag på olika sätt i dag, mer eller mindre.
Du skriver, apropå att människor i krig varit redo att dö för att skydda kulturarv, att ”när människor värderar kulturarvet så högt att de är redo att offra sina liv för det räcker det inte att anlägga ett renodlat juridiskt perspektiv” när vi väljer ut vad som ska skyddas och bevaras. Vilka andra perspektiv kan behövas?
– Det finns två lite olika svar på den frågan. Den ena är förvaltningen och hur man ser på det, hur man ska välja ut det som är viktigast. Mycket av det juridiska systemet som finns i dag för att skydda det som finns inom museer eller fornlämningar eller vad det kan vara, är baserat framför allt på Haag-konventionen och på undanförsel och förstöring. De här lagarna och systemet växte fram under Första världskriget och särskilt under och efter Kalla kriget. Då hade vi ju också en annan syn på vad kulturarv var för något – urvalsprocessen var annorlunda. Likadant så har ju museerna en annan roll i dag. Så det är den ena delen.
– Sedan kan man ju, om man som jag i det jag skriver tänker från ett hotperspektiv, då kan man ju också tänka sig att om jag som fiende eller antagonist ska attackera Sverige, hur ska jag då nå människorna bäst? Genom psykologisk påverkan till exempel, eller historieförfalskning. Då kan det ju vara vissa saker som vi kanske värderar högre, som kan vara mer tacksamma att gå på. Så det handlar också om att förstå att det kanske kan finnas vissa kulturarv som är mer utsatta beroende på vad en antagonist är ute efter.
Nu under 2023 så kommer du med flera kollegor på FOI arbeta för Riksantikvarieämbetet med att ta fram underlag för museer och andra kulturarvsförvaltare för stöd i deras beredskapsplaneringsarbete. Kan du säga något mer om det här projektet?
– Det jag skrev om i rapporten var väldigt brett och bygger framför allt på internationella exempel och forskning. Det vi vill göra här nu är att lyfta ner det på vår nationella nivå, i vår kontext, och fundera just på: Vad är det som skulle kunna vara hotet mot just det kulturarv som vi förvaltar i Sverige?
– Jag är projektledare, och har en stor del av kunskapen om kulturarv. Sedan har vi också till exempel experter på hotbildsanalys mer allmänt, experter på våldsbejakande extremism, strategisk kommunikation… FOI är ett kul ställe att jobba på för här finns så många olika experter! Så tanken är att vi är ett par personer som sitter i huvudgruppen som kan hotbilder och kulturarv och totalförsvar. Och sedan plockar vi in och bollar idéer med många av de här andra experterna som vi har tillgängliga.
Du har även tillsammans med Mattias Legnér, professor i kulturvård och docent i historia vid Uppsala universitet, beviljats FoU-medel från Riksantikvarieämbetet för 2023 för fortsatt forskning om kulturarv i krig och svensk beredskap. Kommer ni att ha något specifikt fokus i det här projektet?
– Vi kommer kika på hur beredskapen inom kulturarvssektorn ser ut mer allmänt, och där kommer vi också ha med ett element med hotbilder. Syftet är att skapa en djupare förståelse för förutsättningarna för att skydda kulturarv i händelse av krig. Så de här två projekten kompletterar varandra väldigt bra på så sätt.
– Eftersom det här är mer av ett forskningsprojekt och det andra handlar mer om att ta fram underlag, så får vi här möjlighet att ifrågasätta lite mer. Vad menar vi med de här hotbilderna, och hur passar det ihop med kulturarvssektorn, till exempel. Och sedan är tanken att vi i slutändan ska komma till lite smarta slutsatser kring det där, och kanske något matnyttigt man kan ta med sig. Så det är ett större projekt som tar ett lite bredare perspektiv.
