”Hur kan vi bli mer framåtsyftande utan att tappa vår kärna?”

Drygt hundra representanter för den svenska museisektorn tog sig till Sörmlands museum i Nyköping för att delta under Museernas omvärldsdagar, som arrangerades för andra gången. Förutom de tio föreläsningarna och ett panelsamtal fick publiken höra Susanne Thedéen göra sitt första framträdande i rollen som Riksantikvarie.

I pauserna fanns gott om tid för deltagarna att samtala om de tankar och spaningar som delades från scenen. Museer & omvärld dök in i vimlet och frågade fem av dem: vilken framtidsfråga skulle du vilja lyfta inom museisektorn?

Maria Jönsson, Svenskt kulturarv

– Idag pratar man om att museimedarbetaren är lika viktig som samlingsobjektet. Jag tror att museerna framåt kommer ha en lika viktig roll när det gäller kunskap och bildning, och med fejk news och andra hot kommer just medarbetaren att ha en helt avgörande roll i att tolka föremål och skeenden från förr och sätta dem i en samtida kontext. Medarbetarna kommet också att bidra till att spå i framtidsfrågor. Vi ska vara rädda om våra medarbetare. Social trygghet för kulturarbetare är en framtidsutmaning. Arbetslösheten är skyhög idag och vi ser fortfarande effekter efter pandemin. Många lämnar branschen, människor med hög kompetens när det gäller källkritik och analytisk förmåga kring vår samtid. Vi måste försöka behålla så många av dessa fantastiska medarbetare som möjligt inom sektorn. Många museer har idag färre anställda än vad man hade tidigare. Det märks såklart på verksamheten.

 

Malin Löfmark, Stadsmuseet i Stockholm

– Det jag funderar mest på är kompetensöverföring och hur man förvaltar kunskap över tid. Det handlar inte bara om kompetens, utan om ekonomi också. I diskussioner jag haft med museer, har jag förstått att särskilt museipedagoger får jobb inom skolans värld. Där får de en viss typ av lön som museivärlden aldrig kan betala. Då rekryterar man med utvecklingspotential, istället för att få den kompetensen som man önskar och vill ha, får man arbeta med kompetensöverföring. Man behöver kompetensinventera för att behålla kompetensen för ens behov framöver. Det är så många färdigheter som inte blir överförda. Exempelvis inom hantverk, hur ska vi göra? Jag sitter i styrelsen för Svensk hemslöjd också, och där pratar vi ofta om att kompetensen dör ut. Vi behöver en plan för att rekrytera framåt.

Martin Linde, Statens maritima och transporthistoriska museer

– Jag skulle välja två frågor. Dels den ständigt aktuella frågan om långsiktig finansiering som i princip allting annat är beroende av. Och ur mitt egna, lite smalare perspektiv: digitalt bevarande. Eftersom vi producerar mycket, men inte riktigt vet hur vi ska ta hand om det. Jag arbetar inom samlingsförvaltning och med arkiv och system, och det är en stor fråga för mig. Mer samarbete är ett sätt framåt, men det krävs nog att exempelvis Riksantikvarieämbetet får ett tydligare samordningsuppdrag. Det behövs, om inte gemensam infrastruktur så en gemensam standard. Här ligger Sverige långt efter många av våra grannländer skulle jag säga.

 

Camilla Gullin, Motala kommun

– De här dagarna har visat att det finns många olika infallsvinklar. Alla ämnen som behandlats är relevanta för sektorn. Ämnet kulturpolitik är ett av dem. Vi är en kommunal organisation som har politiska huvudmän. Och frågan om politikens intresse för kultur är jätteintressant. Vi vill ju någonstans ha ett politiskt engagemang om våra frågor. Vi vill ju ha ett politiskt engagemang i våra frågor, och ibland kan kulturfrågor hamna i skymundan, samtidigt är det viktigt att politiken värnar armlängds avstånd, så den politiska styrningen inte sker på fel nivå. Kulturpolitiken måste handla om att ge oss förutsättningar för att göra vårat jobb. Den motsättningen tänker jag mycket på. En annan fråga är den om samlingar, att inte ha en förvärvspolicy. Vi pratar bara om att kunna komma ifatt med inventeringen. Det gör att det blir statiskt, och det har inte hänt så mycket med våra samlingar sedan 1980-talet. När vi får chansen att förvärva nya objekt så säger vi oftast nej eftersom vi inte har möjlighet att ta hand om dem. Den är underfinansierad när det gäller personalresurser vilket har gjort att det alltid landar i att vi måste värna om det vi har. Hur kan man styra om att bli mer framåtsyftande utan att tappa vår kärna?

 

Jan Turtinen, Statens historiska museer

– Ett genomgående tema under de här dagarna har varit hållbarhetsfrågorna. När det gäller museerna så ligger man lite efter när det gäller hållbarhetsomställningen jämfört med övriga samhället. Jag har jobbat inom museisektorn under drygt fem år, men arbetat inom kulturarvssvängen lite längre. Delar av kulturarvsområdet har kommit längre. Inom museisektorn är det under de senaste åren man fått upp frågan om att bidra till omställningen och ser att man har en roll att fylla. För det första handlar det om att bidra genom att ställa om den egna verksamheten, att i det interna arbetet minska klimatutsläpp, se till att man har bra sociala förhållanden, tänka ekonomiskt hållbart. Men även mot det övriga samhället. Publika verksamheter kan lyfta de här frågorna, och våra samlingar kan ge historisk kunskap om hur de levde förr som kan vara relevant för hur vi ska leva idag och i framtiden. Vi har till exempel på Historiska museet stora arkeologiska samlingar som används för forskning om klimathistoria eller om landskapsbruk för och förändringar över tid, som kan användas för att utforma samhället idag och imorgon.

LÄS ÄVEN: Nutid och framtid i fokus Museernas omvärldsdagar | Riksantikvarieämbetet

 

—–
Fredrik Thorén
frilansskribent