Klimataktioner på museer ”ett hån mot kulturarvet”

Tomatsoppa på en solrosmålning av Vincent van Gogh på National Gallery i London. Potatismos på en Claude Monet-målning av halmstackar på Barberini Museum i Potsdam. Svart, oljeliknande vätska på Gustav Klimts Döden och livet på Leopold Museum i Wien. Aktivister som limmar fast sina händer vid ett dinosaurieskelett på Berlins naturhistoriska museum.

Det är bara några av alla de protestaktioner som klimataktivister genomfört på museer i Europa de senaste månaderna. I de flesta fall har själva konstverken som attackerats klarat sig relativt oskadda då de varit försedda med skyddsglas, men attackerna har fått museer runtom i världen att höja sin beredskap.

LÄS MER: Artnet listar alla attacker som ägt rum på museer hittills i år

Svenska museer följer utvecklingen

Än så länge har inga aktioner ägt rum i Sverige, men flera svenska museer som Omvärld & insikt varit i kontakt med har sett över sin säkerhet med anledning av attackerna. De flesta vill, av förklarliga skäl, inte gå in närmare i detalj på vilka åtgärder man vidtagit.

– Vi uttalar oss inte om våra säkerhetsåtgärder i museet eller hur de påverkas av den senaste tidens klimataktioner. Men vi håller oss så klart uppdaterade kring vad som sker och händer på museer runt om i världen, säger Hanna Tottmar, pressansvarig på Nationalmuseum.

Andra berättar att man höjt säkerheten, men vill inte att vi går ut med uppgifter om vilket museum det rör sig om.

– Kan inte gå in på detaljer, men kort uttryckt har vi sett över det tekniska och fysiska skyddet för vissa verk och stärkt vår bevakning,  säger en företrädare för ett svenskt museum.

Andra museer berättar att man med oro följer händelserna i medierna och för diskussioner kring sin säkerhet, men att man inte vidtagit några åtgärder alls. Inte heller detta är något man vill gå ut med offentligt, eftersom man inte vill riskera att bli en öppen måltavla för eventuella aktioner.

Icom: Ett bevis på museers symboliska makt

Den internationella museiorganisationen Icom skrev i ett uttalande nyligen att man ser de här klimataktionerna som ”ett bevis på museers symboliska makt och relevans i diskussionerna kring klimatkrisen”.

Att museer besitter en sådan symbolisk makt tar sig uttryck bland annat i allmänhetens höga förtroende för museer, menar Karl Arvidsson, museichef på Mölndals stadsmuseum.

– Nu kanske jag låter brutal och drar det långt ut i kanten, men att påverka en museimiljö på något sätt som kan upplevas som destruktivt skär liksom i folks hjärtan, även om man inte jobbar på museer, säger han.

I det senaste avsnittet av Museipanelen drar han liknelser mellan aktivismen och den förstörelse som nu sker i Ukraina.

– Man kan omedelbart titta ut i krigets Europa och se vad som händer med folk när konst och kulturmiljöer angrips. Det här är ju ett slags angrepp för att lyfta en slags fråga, säger han, och tillägger:

– Jag gör inga jämförelser mellan Putin och klimataktivister i övrigt – verkligen inte.

Att så många människor drabbas av aktivisternas tilltag är kontraproduktivt, tycker Kerstin Brunnberg, ordförande i Kulturhuset Stadsteatern.

– Det är oerhört destruktivt, och man blir ganska beklämd tycker jag. Det är ett hån mot kulturarvet, men också mot den konstnärliga upphovsrätten, säger hon i Museipanelen.

Armlängds avstånd till aktivism

I sitt uttalande uttryckte Icom även en önskan om att museer ska ses som ”allierade när vi möter klimatkrisens hot”.  

Den senaste tiden har museerna snarare blivit ett slags ofrivillig skådeplats för klimataktivismen. Omvärld & insikt frågade därför Museipanelen: Borde museerna ta en mer aktiv roll i diskussionerna kring klimatkrisen?  

Ja – om man gör relevant innehåll är klimatet ett relevant ämne för museerna att lyfta fram, tycker Kerstin Brunnberg.

– Men jag är tveksam till ett alltför aktivistiskt arbete. Man måste utgå från vad museet vill göra generellt, säger hon.

Här får hon medhåll av Karl Arvidsson, som tycker att museerna kan ge mer uppmärksamhet åt klimatfrågor under vissa förutsättningar.

– Utifrån respektive ämnesområden och inte att någon skyfflar oss framför sig. Lite armlängds avstånd även gentemot aktivism. Vi ska ha ett relevant innehåll, vi ska ha relevanta samarbetspartners – en dag kanske det är aktivister som är de relevanta samarbetspartnerna, säger han.

– Så länge det är drivet från en idé om vilka utställningar man vill göra och vilka utställningar man har idéer till och bevarar självständighet så tycker jag att det verkligen är en självklarhet. Men jag tycker man måste känna att det också sker med det konstnärliga förhållningssätt som museerna har kring sina utställningar, tycker Kerstin Brunnberg.

Anna Hadders, utställningsproducent på Regionmuseet Skåne, framhåller museernas roll som folkbildare.

– Förutom att vi har en massa fantastiska kulturföremål och konst att visa så har vi ju en kunskap inom museerna som gör att det är idealiskt för oss att jobba som folkbildare. Vi har väldigt bra pedagogisk verksamhet där man kan jobba kring de här temana. Och det gör vi!