”Museerna bör visa hur identiteter har uppstått”
Det finns ett sexualpolitiskt perspektiv på varje historia – det menar Pia Laskar, idéhistoriker och docent i genusvetenskap. Hon har forskat vid Statens historiska museer inom projektet Unstraight research. Erfarenheterna har samlats i boken Den outställda sexualiteten – liten praktika för museers förändringsarbete.
På vilket sätt menar du att sexualiteten är outställd?
– Människor som vill väl inom kulturarvsfältet och som är kritiska till heteronormen tänker ofta att det handlar om att addera fler identiteter i utställningarna. Jag menar att man behöver titta på identiteternas historik: Hur har identiteterna uppstått och varför har vissa ideal skapats? I stället för att överföra en nutida förståelse av sexuella identiteter bör museer våga sig på att beskriva hur den nutida förståelsen uppstått. Även heterosexualiteten har en historia och den har inte alltid sett likadan ut.
Hur vill du att boken ska användas?
– Det är en metodbok för dem inom musei- och kulturarvsområdet som har tröttnat på en stelnad historieskildring och som argumenterar för en förändring i linje med de senaste årens forskning. Man kan läsa ett stycke här och där när man sitter på bussen och begrunda i sin ensamhet eller diskutera inom arbetsgruppen.
Du lyfter särskilt fram pedagogernas roll på museer.
– Ja, det är viktigt för ett museum att ha duktiga och pålästa pedagoger. Om det har stormat om en utställning eller en fråga är det pedagogerna som möter besökarna. De har en stor makt i att förmedla de narrativ som utställningen handlar om.
I boken ställer du själv den retoriska frågan: Är det då identitetspolitik som museerna ska syssla med? Vad svarar du?
– Den här boken argumenterar inte för att museerna ska ägna sig åt identitetspolitik. Jag framhåller att museerna bör visa hur identiteter har uppstått och hur ideal har skapats, ideal som sedan har mötts av en motrörelse av dem som blivit marginaliserade. Det är en hård historia som har lett till att folk har blivit ihjälslagna om de har avvikit. Men det handlar inte om att berätta en offerhistoria utan om att visa de politiska implikationer som fanns bakom.
Kan du ge något exempel?
– Under reformationen var det till exempel viktigt att peka ut munkar som sodomiter. Det var ett sätt att förtala katoliker. Och vad gäller drottning Kristina så var de först när hon abdikerade om hon framställdes som avvikande.
Vad har du lärt dig av projektet Unstraight research?
– Det har varit fantastiska år. Jag är idéhistoriker och textinriktad och har under den här tiden haft möjlighet att jobba på Statens historiska museer (SHM) med föremål tillsammans med experter på föremål. Det har berikat mig intellektuellt och kunskapsmässigt att syssla med föremål, inte enbart med texter.
*Lesbiska, homo-, bisexuella, transpersoner och queera.
Boken Den outställda sexualiteten – liten praktika för museers förändringsarbete kan läsas här.
Projektet Unstraight research i museer initierades av aktivistmuseet The Unstraight Museum och finansierades av Statens kulturråd. Det pågick under 2016–2018. Medel för nätverket Kulturarv och den tvärvetenskapliga genusforskningen (www.genusarv.se) har beviljats från Riksantikvarieämbetet.
