”Museet ska få fortsätta vara en neutral plats”

I november 2017 öppnade Möbeldesignmuseum – the Museum of Furniture Studies i Stockholm. Museet grundades av Kersti Sandin och Lars Bülow och byggde på makarnas privata samling, som består av omkring tusen föremål med svensk och internationell möbeldesign från sent 1800-tal och framåt. Efter ett framgångsrikt arbetsliv i designens och arkitekturens tjänst ville de skapa en icke-kommersiell mötesplats där allmänhet, studenter och yrkesverksamma kunde samlas kring designhistoria och utveckla ny kunskap.

Sandin och Bülow noterade att Nationalmuseum visar väldigt lite möbeldesign, ArkDes ingenting.

– Vi såg att här finns ett fönster där vi skulle kunna göra något annorlunda. Det var en väl genomtänkt idé, den var inte naiv, säger Lars Bülow.

Grundarna hittade lokaler i Frihamnen i Stockholm som de fann perfekta för ändamålet och skrev ett hyreskontrakt på fem år.

Förväntningarna på Möbeldesignmuseum var höga, och gensvaret från målgruppen var stort. Museet genomförde två större temautställningar per år och visade upp samlingen i ett open storage-format. Det bedrevs forskning och under åren genomfördes ett stort antal visningar.

Med undantag för pandemiåren ökade antalet besökare varje år. 2022 noterades den största publiksiffran. Över 50 procent av besökarna var från andra länder än Sverige. Totalt 59 olika nationaliteter noterades.

Likväl ökade inte publikantalet i den utsträckning som hade behövts för att verksamheten skulle kunna leva vidare på entréavgifter.

– Kampen har varit att få upp siffrorna. Om vi har varit naiva så var det för att vi trodde att det skulle vara en ännu större tillströmning. Vi nådde inte upp till den publiknivå vi hade hoppats på, säger Lars Bülow.

– Men skälet till att vi lade ner var ju inte bristande engagemang eller intresse från publiken, utan det var finanserna som gjorde att vi inte kunde fortsätta. Vi fick lite stöd från det offentliga och från branschen, men det täckte endast 25 procent av behoven. Resten finansierade vi med egna medel. Till slut sade vi att nej, vi kan inte hålla det längre.

På dagen fem år efter invigningen stängde Möbeldesignmuseum.

 

Någon skulle ta över

Redan då makarna Sandin-Bülow startade museet såg de framför sig att de på sikt skulle hitta en annan huvudman.

– Det var aldrig tanken att vi skulle driva det in i döden, men vi skulle etablera verksamheten och sedan hitta någon annan som kunde ta över, säger Lars Bülow.

Efter stängningen 2022 ägnade de tid åt att först försöka hitta en lämplig aktör som kunde hålla kvar verksamheten i Stockholm. Därefter gjordes en utredning i Västra Götaland om hur en etablering där skulle kunna gå till, men inte heller det gick i lås. Parallellt hade Sandin och Bülow kontaktats av IKEA och inlett en diskussion om ett övertagande.

Efter ett års samtal kunde de enas.

– Vi såg att det här kommer att funka och att de hade en lösning, säger Lars Bülow.

Museet kommer att ingå i samma bolag som IKEA Museum, men enligt Bülow vara ”ett helt annat och fristående museum”. Han betonar att det inte är möbelföretaget IKEA som har köpt Möbeldesignmuseum, utan destinationsbolaget IKEA Älmhult. Detta bolag har som uppgift att stötta den lokala utvecklingen i Älmhult och är frikopplat från IKEA:s kommersiella verksamhet.

Just detta var en förutsättning för museets grundare, som ville att museet skulle fortsätta vara en ”neutral plats”.

– Det som är intressant med vår samling är ju att den är bred och inkluderande. Därför är det viktigt att det är en neutral plattform, att andra aktörer ska vilja vara med och bidra. Och det har ju visat sig att andra företag i branschen är intresserade av att vara med. Det hade de kanske inte varit om det var möbelföretaget IKEA som drev det, säger Bülow.

Öppnar 4 juni

Lars Bülow kan inte uttala sig om hur stor köpeskillingen blev, även om det ”var en slant”. Han påpekar att IKEA inte bara köpte samlingen utan även museets hela koncept. Den kunskap som makarna Sandin-Bülow har bidragit med i projektet kommer att tas tillvara och överlämningen kommer att pågå under ett år. Museet ska anställa en chef, en intendent och en projektledare. Lars Bülow och Kersti Sandin finns med på ett hörn under rekryteringen.

Båda är ”mycket glada över att det blev så här”.

– Det hade varit tråkigt att bara sälja av och lägga ner, säger Bülow.

Museet kommer även fortsättningsvis heta Möbeldesignmuseum, men lägga större vikt vid undernamnet ”Museum of Furniture Studies” med tanke på IKEA:s internationella fokus.

– Men hela upplägget kommer att bli detsamma. Sen kommer de säkert att skruva på hur saker visas, och med betydligt mer resurser än vad vi kunde lägga in, säger han.

Under de senaste tre åren har samlingen stått väl skyddad på ett lager. Alla föremål har visats i ett digitalt arkiv på museets hemsida, som alltjämt hållits vid liv. Nu ska de fraktas till Älmhult, där det ännu skissas på hur museet ska se ut. Men 4 juni öppnar en popup-utställning i Älmhult, där ett urval ur samlingen visas.

Samtidigt visas utställningen ”Ex-Works 2025”, som är ett samarbete med fem designhögskolor och visar upp studenternas examensarbeten. Liknande utställningar har Möbeldesignmuseum visat vid två tidigare tillfällen.

– Till min stora glädje vill IKEA fortsätta det projektet. Och det är jättekul, för det visar framtidens design och involverar hela branschen, säger Lars Bülow.

Svårt att hitta extern finansiering

När Möbeldesignmuseum öppnades 2017 trodde grundarna att det skulle bli en enkel match att hitta extern finansiering.

– Vi hade en naiv inställning, vi tänkte att ”om vi nu satsar alla de här pengarna privat kommer andra att fylla på”. Så blev det ju inte. Kulturrådet gav oss en del pengar och vi fick en del av möbelbranschen och stiftelser, men det täckte ju långt ifrån allt, säger Lars Bülow.

– Eftersom det här var något som saknades i Stockholm trodde vi att Kulturdepartementet skulle vara intresserade. Det var de ju, sade de, men däremot hade de inte möjlighet att stödja oss, säger Lars Bülow.

Region Stockholm sköt till hundra tusen kronor till verksamheten. Från Kulturdepartementet fick de ryggdunkningar och glada tillrop, men inga pengar.  Hos Stockholms kulturförvaltning ansökte de om ett bidrag på närmare sex miljoner kronor (efter att ha fått tipset om att inte vara blyga och att andra fått liknande belopp), och beviljades 600 000 kronor fördelade över två år.

De sökte även pengar hos Kampradstiftelsen, men fick avslag.

– Vi hade behövt långsiktigt engagemang, ett löfte om att ”vi backar er finansiellt under fem år”. Det finns mycket förmögna människor och företag, men de vill nog hellre satsa på andra kulturformer, säger Bülow.

Värna om kulturarvet

Under museets fem år skötte han det mesta själv, tillsammans med sonen Leo samt ett par studenter. Den totala kostnaden för uppbyggnad och drift av museet uppgick till 19 miljoner kronor, varav 25 procent kom från stöd, främst från Kulturrådet.

Seminarierna var gratis, till en början även entréavgiften. En intäktskälla blev att ta frivilligt betalt för fika. När kostnaderna ökade började de ta betalt för inträde, vilket kompenserades med att bjuda på fikat.

– Det var Stockholm stad som sade att vi behövde ta entré om vi skulle få stöttning. Men det är en sak jag lärt mig: att människor tror att museer ska vara gratis, säger Lars Bülow.

När diskussionen om hyresnivåerna på statliga museer blossade upp hade Möbeldesignmuseum redan stängt. Men Lars Bülow känner igen sig i debatten, och tycker att hyresnivåerna är ”väldigt upprörande”. Han är missnöjd med hyresvärden Stockholms hamnar, som ägs av Stockholms stad, som under museets korta levnad höjde årshyran flera gånger.

– De hade jättemycket tomma ytor, men ville ändå ha ut maximalt från de hyresgäster de hade. Stockholms stad ger med ena handen och tar med den andra. Jag utgår inte från att det ska vara gratis, men museerna har ett uppdrag att värna om kulturarvet och borde inte hanteras som kommersiella hyresgäster. Till slut funkade det inte, säger han.

Lars Bülow tror att han och Kersti Sandin skulle få det svårt att driva Möbeldesignmuseum på egen hand med dagens kulturpolitik.

– Den nuvarande regeringen tycker att den privata finansieringen ska öka och jag är inte så säker på att det kan ske i designbranschen. Möbelföretagen har det jättetufft, så det är inte många som kan vara med och bidra. Det är i stort sett bara IKEA som har så stora resurser, säger han.

”Butikerna och influencers tar över kunskapen”

Nu har visserligen ett stort, multinationellt företag tagit över deras museum, men köparens löfte om oberoende får Lars Bülow att känna sig trygg i förvissning om att kunskapen om möbelhistorien får leva vidare. Utan denna självständighet riskerar kunskapen att dö ut.

– Förutom spjutspetsprodukterna som finns på Nationalmuseum blir allmänheten helt hänvisad till kommersiella aktörer, det blir butikerna och influencers som tar hand om kunskapsspridningen. Det behövs en fristående oberoende aktör som kan visa föremålen för studenter och andra designintresserade. När vi startade museet formulerade vi att vi ville göra det för en framtida möbelkultur. Utan oberoende skulle det inte gå.

Under Möbeldesignmuseums första verksamhetsår i IKEA:s regi kommer Lars Bülow finnas kvar som stöd och bollplank. Därefter kommer han släppa det helt och hållet.

– Det är nu Älmhult som driver museet, inte vi. Det tror jag är jätteviktigt, för det blir konstigt om man hänger kvar. Och det känns bra, jag har fullt förtroende och känner inget sug efter att det ska fortsätta med oss, säger han.

Var det något ur er samling som du inte sålde till Ikea?

– Bara sådant som var rent privat, bland annat en fåtölj av Mats Theselius, som bara finns i ett exemplar. Och så var det ytterligare någon grej som vi behöll. Men i övrigt har vi ju inte plats för så mycket.