”Museivärlden kan lära av scenkonstens immersivitet”

Immersiv (ung: omslutande) teknik har skapat en renässans för några av konsthistoriens största namn. Sedan 2017 har en utställning om Van Gogh turnerat i såväl USA som Europa, inklusive ett stopp i Uppsala 2022. Enligt producenten har den hittills lockat över fem miljoner besökare. Ett senare exempel är en immersiv utställning av Leonardo da Vincis mästerverk Mona-Lisa som premiärvisades på Palais de la Bourse i Marseille 2022.

I Sverige kan vi snart ta del av Monet’s Garden. I oktober kommer den till Stockholm, för att sedan landa i Malmö våren 2024.

Det här är inte utställningar i en traditionell bemärkelse, utan en turnerande konstupplevelse skapad med digitala verktyg, där vi via skärmar, projektioner, interaktiva installationer och musik kan djupdyka i mästarnas målningar och uppleva hur  ”… illusioner blir till verklighet och du själv kan vara med och forma resultatet”, för att citera utställningens hemsida. Vi talar alltså om en upplevelse bortom den som originalmålningarna kan förmedla.

I ett youtubeklipp om Monet’s Garden ser vi målningar som projiceras på väggarna för att sedan upplösas i en kaskad av stänkfärger. Vidare näckrosor som öppnas och stängs i en fiktiv damm, en flicka som vinkar i en pergola av bougainvillea och ett svartvitt foto av Monet i storbildsformat.

Omsluts jag av detta? Det är svårt att säga utan att ännu ha kunnat se utställningen, men för en ung generation som kanske aldrig har sett en tavla av impressionisten Claude Monet på ett traditionellt museum kan detta fungera som en inkastare till hans konst.

Omslutande upplevelser vanliga inom scenkonsten

Inom scenkonsten har man länge jobbat med omslutande upplevelser, både konstnärligt och tekniskt, hybrida teaterföreställningar såväl som interaktiva.

Sedan tidigt 2000-tal har det också blivit allt vanligare att producenter av barn- och ungdomsteater tar tillvara på yngre generationers vana att att interagera och vara delaktiga i ett verk. Överlag är scenkonstutövare varit aktiva med att undersöka nya tekniker, och kulturpolitiskt har digitalisering länge varit ett prioriterat område för att nå nya målgrupper, både sett till teknik som används bakom kulisserna och den som är en del av själva scenkonsten.

Men om tidiga experiment med teater via appar och Youtube svajade rejält i konstnärlig kvalitet, så går den nu in i en ny fas. I dag finns det ett hyfsat stort utbud av vad som kan kallas immersiv scenkonst att ta del av, från dans med VR-teknik, där publiken skapar verket tillsammans med en koreograf, till rörlig scenografi via projektioner och platsspecifika ljudspel.

LÄS ÄVEN: Nätverksträff för immersiva medier | Riksantikvarieämbetet (raa.se)

Så har den visuella scenkonsten också goda förutsättningar att skapa publika upplever för alla sinnen. I konstformens natur ligger ju just att arbeta med olika medel för att förhöja känslor. Redan vid förra sekelskiftet skapades så kallade monodramer, en föreställning för en skådespelare som jobbade med ljus och ljud som aktiva medspelare i dramat, ett slags analog prototyp till dagens immersiva scenkonst.

Nya tekniker testas

Just nu nosar branschen på metaverse (ung:  bortom universum), en ny teknik som ska göra internet tredimensionellt. I praktiken innebär det att du i en virtuell miljö kan skapa nya världar tillsammans med andra människor på andra platser, en dröm för de som tror att vägen till barn och ungas hjärta går via konst som liknar datorspel. Ur ett scenkonstperspektiv skulle det kunna innebära att du kan ha skådespelaravatarer på scenen, men också som åskådare i publiken. ”Virtuella föreställningar är inte längre science fiction”, som rubriken löd på ett teaterseminarium om just detta i maj 2022.

En annan teknik som teatervärlden har prövat på är Kinect, som tillåter publiken att själv påverka föreställningen genom kroppsstyrning. Ytterligare exempel på innovativ scenkonst är den som jobbar med audiella upplevelser på ett konstnärligt plan, exempelvis regissören Sara Cronbergs uppsättning ”Ögonvittnen” (Malmö Stadsteater) härom året, där publiken försågs med hörlurar som gav 3D-ljud. På samma sätt skapades nyligen hörlursteatern ”Gasljus: Malmö” .

Här finns också techformance, en teknik under utveckling av Västra Götalandsregionen och Kultur i Väst, som vill erbjuda scenkonstbranschen digital teknik som kan användas för att skapa föreställningar med interaktiva inslag. Exempelvis finns här ett digitalt manusverktyg där regissören kan bygga en berättelse som erbjuder publiken olika vägar framåt i dramat. Därmed vill man bjuda in åskådaren att själv välja hur historien utvecklas. Med andra ord, på samma sätt som ett datorspel fungerar.

På Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm har man sedan 2020 en helt ny satsning, Digital innovation, med Erik Rosales som konstnärligt ansvarig och där den första produktionen var det interaktiva audiodramat ”Sprickan” som bjöd in barnen på en spökjakt i hela teaterhuset.

Erik Rosales berättar att de just nu undersöker hur AI-teknik kan bidra till att förhöja en publik- eller besökarupplevelse på Kulturhuset Stadsteatern. Bland annat kan barnen som kommer till biblioteket Tiotrettton ställa frågor till en praktiserande AI-robot. Visionen är att den, med hjälp av AI-genererade översättningar, ska kunna kommunicera på flera olika språk.

En annan aktuell satsning  han vill lyfta är uppsättningen ”Hedy – geniet och skönheten”  som med hjälp av dans, robotteknik och miniatyrkonst berättar historien om skådespelaren och uppfinnaren Hedy Lamarr. Tack vare gräsrotsfinansiering genom plattformen Kickstarter kunde de för en överkomlig summa köpa in en forskningsrobot. Med hjälp av den kan de använda sig av en speciell kamerateknik på scenen som också gör det möjligt att se uppsättningen på distans.

Skräddarsy utställningsupplevelser

Vad kan då museivärlden lära sig av den i grunden immersiva scenkonsten?

Erik Rosales tror på möjligheten att skräddarsy utställningsupplevelser efter besökarens intresseområde genom att redan med biljetten koppla dem till ett digitalt ID.

– Är du exempelvis intresserad av fotboll kanske just den vinkeln kan få dig att vilja gå in på en utställning, även om den också handlar om om annat, säger han.

– Det handlar om att skapa en personligt vinklad resa. Då introduceras du på ett sätt som kan göra dig intresserad på djupet, samtidigt som det kan bli en inkörsport till annat du kanske inte visste att du var intresserad av.

I American Alliance of Museums magasin (1/11 2022) är skribenten Ed Rodley inne på ett besläktat spår.

I en artikel med rubriken ”Takin the Plunge” råder han museerna att se immersiva upplevelser som en början, inte slutet, på en utveckling mot en mer inkluderande museiupplevelse.

Han refererar här till att vara mer lyhörd för vår tids stora behov av berättelsebaserade upplevelser, men inspiration från bland annat dagens speldesign: ”Hur skulle din nästa utställning se ut om du tänkte på den som en berättelsevärld”, frågar han sig.

Som teaterskribent frågar jag mig: Hur skulle det se ut om museibranschen samarbetade mer med scenkonstbranschen? Här finns många synergieffekter och kunskapsutbyten att hämta när det gäller möjligheter att visualisera berättelser, historiska såväl som samtida. Varför inte börja med ett seminarium?

—–

Av Ylva Lagercrantz Spindler
Frilansande kulturjournalist, redaktör & teaterkritiker

Texten är en analys publicerad på Omvärld & insikt, Riksantikvarieämbetets omvärldsbevakningstjänst för museer. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.