”Om du inte bryr dig om miljön kommer du att framstå som världsfrånvänd”

När Esme Ward blev chef för Manchester Museum för fyra år sedan hade hon en tanke klingande i huvudet: ”Vår uppgift som museum är att bygga en hållbar värld”. Tidigt kom hon fram till att ett museum i Manchester inte kan arbeta isolerat med miljöfrågan. Hela museisektorn i regionen, nordvästra England, behöver vara med. Eller varför inte hela England?

Sedan tidigare samarbetade Manchester Museum med organisationen The Carbon Literacy Project, som arbetar med att skapa medvetenhet om koldioxidutsläpp. Manchester Museum blev det första museet att få organisationens certifikat. Nu har Manchester Museum och The Carbon Literacy Project fördjupat sitt samarbete genom projektet Roots & Branches (”rötter och grenar”), som syftar till att påskynda museibranschens förmåga att reagera på klimatkrisen. Grenarna är museernas utvecklingsarbete som tillsammans ska utbilda sektorn, rötterna utgörs av den erfarenhet som redan finns inom sektorn.

Manchester Museum har skapat en nationell hub, ett samarbetsnav, där museipersonal, utbildare, miljöaktivister, konstnärer, forskare, studenter och organisationer från civilsektorn, inom ramen för projektet.

Esme Ward liknar detta samarbetsnav vid en lekplats, eller ett testlab.

– Vi har en miljöinsatsledare som tidigare aldrig har jobbat inom ett museum, hon är väldigt stöttande när det gäller vad denna hub ska vara. Och vad jag älskar med det är att… vi vet inte! Men det enda sättet vi kan möta en miljö- och klimatmässig nödsituation är tillsammans. Vi tar oss ingenstans på egen hand. Det är så enkelt. Framtiden innebär samarbete, säger hon.

Sopornas kväll

Ett kvitto på vikten av samarbete fick hon kort efter att hon tillträtt som museichef. Då kontaktades hon av en miljöaktivist med anledning av tillståndet för sophämtningen i deras område. ”Vilken konstig och intressant sak att skriva till en chef för ett museum”, tänkte Esme Ward.

Det utvecklades till en intressant konversation kring vad museet kunde göra för att stötta aktivistens arbete med sophantering och återvinning. Det slutade med att aktivisten och museet tillsammans arrangerade ”Sopornas kväll”, där boende, hållbarhetsforskare, avfallsarbetare, konstnärer, arkeologer och studenter, ja, alla sorters människor som funderar på om skräp verkligen är skräp möttes för att diskutera. Museet sammanställde utställningar om plastens inverkan på naturen. ”Jag har försökt skapa engagemang kring de här frågorna i flera år, vad jag tydligen behövde göra var att arrangera en kväll på museet”, konstaterade aktivisten efteråt.

– Museernas kraft är att sammankalla alla möjliga olika människor. Vi hade 250 människor som kom tillsammans för att sätta samman en agenda om vad hur återvinning kan gå till i ett sådant område, säger Esme Ward.

– Det är sådant vi är intresserade av att göra, så kan samlingarna bidra till att öppna upp för samtal och bidra till nya sätt att tänka.

Bygg gemenskaper

Inspiration till tanken om samarbete över sektorsgränserna har hon bland annat fått från Bangalore i Indien, där hon för några år sedan hälsade en samarbets-hub inom tech-sektorn. Där ägnades ett helt våningsplan åt att sammanföra miljöorganisationer och konstnärer för att arbeta med tech-infrastruktur som gemensamt leder mot att möta Bangalores behov när det gäller klimatförändringarna.

– Jag blev väldigt intresserad av det faktum att om du bygger en gemenskap inom ramen för ditt museum, så kan du åstadkomma saker som du aldrig tidigare föreställt dig, säger Esme Ward.

– Teknikerna är de mest miljöengagerade, allt de jobbar med är återvunnet om och om igen, gammal färg skickas till välgörenhet, det är en del av vårt DNA. Men det spelar ingen roll vilken nivå du arbetar på eller vad du gör, alla har ett gemensamt ansvar att både vara stöttande och kritiska mot verksamheten i syfte att skapa en bättre värld, säger Esme Ward och radar upp aktuella frågeställningar: hur får vi en cirkulär ekonomi inom museet? Kommer vi någonsin ha turnerande utställningar igen? Förstår vi långsamt resande (slow travel)? Vad säljer vi i vår butik som stöttar – eller inte stöttar – det lokala affärslivet, hur påverkar det hållbarheten?

– Allt sådant spelar in. Vi försöker ha en holistisk inställning till klimatfrågan. Vi befinner oss dessutom i Manchester, där den industriella revolutionen inleddes. Vi har ett stort ansvar när det gäller klimatförändringar.

Tror på människomakt

Om alla på museet är med på noterna? Ja, Esme Ward tycker sig se hur medarbetarna börjar förstå att de som museet arbetar med, oavsett det är olika intressegrupper, unga eller kollegor, verkligen bryr sig om de här frågorna. Miljöarbetet har skapat en intern, kollektiv strävan.

Det allra första hon gjorde då hon tillträdde som museichef var att börja arbeta med de värderingar som driver medarbetarna. Delade värderingar kring ekologi, delat engagemang kring vård, inte bara av museets samlingar, utan även människor och platser och relationer som är viktiga för verksamheten, är avgörande, anser hon.

– Jag tror på människomakt. Nu påbörjas ett politiskt skifte, som visar att det här är något vi kollektivt måste rikta in oss på. En del av mig tänker att det inte finns något val. Om du inte bryr dig om det här kommer du att framstå som väldigt världsfrånvänd, säger hon.

Hon skulle vilja se fler museer som tänkte utanför den egna verksamheten och som samarbetade med sin omvärld. Men varför är det så svårt att hitta dessa exempel? Kanske för att nätverken ännu är ganska unga, tror hon. Kanske för att många museer tror att de måste få ordning på sitt eget arbete innan de börjar arbeta utåtriktat.

Esme Ward tror på att arbeta med parallella processer.

– Jag kan ha fel, men det är nästan som att det finns en motvilja till att engagera människor med detta tänkande, för det kan vara så att du i slutändan inte har utvecklat arbetet själv, säger hon.

– Kanske är museer oroliga över att de ligger efter i sitt utövande. Jag vet inte! Jag är nyfiken på att få veta vad som håller oss tillbaka. Det är inte så att det inte är jäkligt brådskande, för att tala klarspråk.