”Politikens roll inom kultur blir ofta svartmålad”

 

Vårmötet, Sveriges museers årliga konferens, lider mot sitt slut. En av de allra sista programpunkterna har rubriken ”Är museerna verkligen till för alla?”. Samtalet, som arrangeras av fackförbundet DIK, handlar om hur den politiska utvecklingen och växande polariseringen i samhället påverkar demokratin och museernas möjlighet att vara till för alla.

I publiken sitter bland annat den kristdemokratiska kulturpolitikern Frida Björk, som sedan 2023 är ordförande i Upplandsmuseet. Hon är även styrelseledamot i Länsmuseernas samarbetsråd. När moderatorn vänder sig mot publiken och undrar om någon har en fråga sträcker hon upp handen.

”Det finns en röst som saknas”, säger Frida Björk när hon får ordet. ”Trots att hela samtalet har handlat om relationen till politik så finns det ingen representation från politiken.”

Hon beskriver samtalet som till viss del symptomatiskt för relationen mellan politiken och delar av kultursektorn.

– Politikens roll inom kultur blir ofta svartmålad och beskrivs som problematisk. Det jag reagerade på var att det var en panel som bara bestod av ena sidan, säger hon.

Det här är en bild som började växa fram för henne redan under konferensen Folk och kultur i Eskilstuna 2023, i efterdyningarna av den storm kring Länsmuseet Gävleborg, vars sverigedemokratiske styrelseordförande uttalat sig om politikers rätt att styra över museets inriktning, som rasat under samma vecka.

Frida Björk har förståelse för att det finns en rädsla hos kulturens representanter att politiken inte ska respekterar principen om armlängds avstånd men önskar att man snarare arbetar med dialog än skyttegravar.

– Jag förstår att vissa har råkat illa ut, men under samtalet på Vårmötet beskrevs en dyster verklighet där kulturarbetare tystas av politiken, säger hon.

– Att svartmåla politiken är dock inget botemedel, det kan bli ett maktspel från andra hållet. Min känsla som politiker är att även om man har en kilometerlång arm så skulle det för vissa inte ändå inte vara tillräckligt.

”Relationen är bra”

Ulf Dernevik, generalsekreterare för Länsmuseernas samarbetsråd, var en av dem som satt i panelen under samtalet vid Vårmötet. Han minns Frida Björks fråga ”mycket väl”. Han erinrar sig att panelen började diskutera politikens förhållande till kulturinstitutioner eftersom en av deltagarna har sin bakgrund i Ryssland, där situationen är mer extrem än i Sverige.

– Och det var ju att frångå temat lite, men det var kändes samtidigt väldigt naturligt med tanke på hur diskussionen utvecklade sig och vilka deltagare som fanns i panelen, säger han.

 

Att man pratar om varandra istället för med tycker han inte  är det som främst kännetecknar relationen mellan kulturpolitik och museer. I stort sett fungerar relationen mellan museer och politiker ”väldigt bra”, tycker han. Det är då det inträffar en avvikande händelse, som bryter av från den i grunden goda relationen mellan museer och politik, som det uppmärksammas, och då ”ofta med all rätt”.

– Men att politiker uppfattar det så, att man pratar om istället för med dem, eller kanske till och med på ett respektlöst sätt, är ju såklart inte eftersträvansvärt. Det ska man försöka undvika. Man ska ha en kommunikation som präglas av förståelse, professionalitet och respekt för varandras roller. Det är också så det brukar vara, är min uppfattning,  säger Ulf Dernevik.

Han påpekar också att det är ”väldigt sällsynt” att det uppstår situationer som är motiverade av ideologi, vilket var fallet med Länsmuseet Gävleborg.

– Det var ju så väldigt flagrant från den här politikerns sida. Och då är det såklart rimligt att reagera, eftersom det så uppenbart är ett övertramp i förhållande till principen om armlängds avstånd. Den är ju faktiskt inte någon luddig princip utan också stadgad i lag. På det stora hela förstår och respekterar politikerna  relationen mellan institution och politik. De är oftast engagerade, men även respektfulla, professionella och omdömesgilla, säger Ulf Dernevik.

 

Förtroendevald snarare än politiker

En av dem som kom fram till och tackade Frida Björk för hennes fråga i Karlstad var Ingegerd Hedén, ledamot i Värmlands Museums styrelse.

– Jag gick på ett seminarium som jag trodde skulle handla om hur vi öppnade upp museer och kulturinstitutioner och fick istället höra hur man tog avstånd från politiker, säger hon.

När Ingegerd Hedén tog plats i styrelsen på Värmlands museum vid årsskiftet såg hon framför sig att hon skulle få bli delaktig i museets utveckling, att styrelsen ska vara med och ”spegla utsidan och insidan av samhället”.

– Jag känner mig inte som en politiker utan som en person som fått förtroendet att sitta i en stiftelsestyrelse. Begreppet ”förtroendevald” tycker jag bättre beskriver min egen roll och även den samverkan vi behöver ha, för museets bästa, säger hon.

Ingegerd Hedén har själv erfarenhet av att jobba inom kommun, region och stat och i sammanhang där man jobbar med budget, mål och visioner och planer.

– Det är en svår situation när man som museum har höga ambitioner men en begränsad budget. I den situationen tycker jag att det är viktigt att man jobbar med analys. Där har styrelsen en viktig roll, att stötta och bidra med analys utifrån sina samhällsroller. Sedan är det museiledningen som ska föreslå aktiviteter som kan utveckla museiverksamheten, säger Ingegerd Hedén.

Även hon har förståelse för begreppet armlängds avstånd, men tycker att politiker och museiledning istället borde prata om att ”kroka arm”.

– Vi måste visa respekt för varandras roller och kompetenser. Styrelser ska inte lägga sig i vad som står på texter, vilka föremål som visas, vilka sånger som sjungs eller vilka böcker som står i bokhyllan. Men vi ska kunna hjälpa våra verksamheter att förklara varför samhället blir upprörda över de här sakerna, och se till att det blir ett bra samtal om våra roller. Och så ska vi skapa mål som båda sidorna är ense om och som vi kan styra mot. Vi behöver inte omfamna varandra, men krokar arm med respekt, för att vi någonstans ändå har samma mål, säger hon.

 

Ökat avstånd kan infria farhågor

I en tid som präglas av polarisering inom många samhällsområden blir det, poängterar Frida Björk, särskilt viktigt med rak och öppen kommunikation.

– De politiska vindarna kommer alltid att skifta. Ett realistiskt förhållningssätt för verksamheterna är förstås att man i en styrelse sällan kommer ha endast de politiska representanter eller färger man kanske själv skulle önska. Vi behöver ha planer och strukturer som håller för det, så att vi får ett fungerande samarbete, fortsätter hon och framhåller att lösningen stavas dialog och struktur, säger hon.

– Det finns en risk att ett ökat avstånd mellan kulturens aktörer och politiker bidrar till att farhågor besannas, att det som kultursektorn är rädd för faktiskt kommer att hända. När budgetposter vägs mot varandra kommer det alltid finnas någon som tycker att ett pennstreck över kulturbudgeten löser problemet.

I den förhandlingen behövs politiska representanter som har goda kunskaper om kulturen uppgift och villkor, menar Frida Björk.

– Om kultursektorn blir för rädd, eller för fin, för att ha kontakt med politiker riskerar den ju att till slut stå ensam. Angående styrelser kan man ju mota Olle i grind genom att vid mandatperiodens början utbilda de förtroendevalda i styrelsen om vad styrelsens uppdrag är, precis som jag tror att många gör redan idag, säger hon.

 

”Vi förstår våra roller”

Frida Björk betonar att hon ser detta som ett generellt problem, inte att det handlar om relationen mellan styrelse och ledning på det museum hon är verksam som ordförande för. Själv har hon ett bra samarbete med museichefen.

– Det handlar kanske till viss del om personkemi, men främst om att vi båda förstår våra roller i det här och har just en tydlig dialog. Jag förstår vad hans uppgift är och han är van vid att förstå politikens roll, säger hon.

När Ulf Dernevik är ute och pratar om de här frågorna förordar han att man bygger upp en ömsesidig tillit och en förståelse och respekt för varandras roller.

– Det är ju då man löser svåra frågor. Att bygga upp en ömsesidig tillit blir också  ett förtroendekapital som kan komma att komma till nytta om det uppstår en situation, en svår gränsdragning eller ett missförstånd. Det är en viktig poäng jag försöker göra när jag pratar om detta,  att de allra flesta situationer är fullt möjliga att lösa om man har den här tilliten och förtroendekapitalet, och ett gott samtalsklimat, säger han.

– Om en politiker som av engagemang och kanske lite iver och obetänksamhet i något sammanhang råkar gå över gränsen, då handlar det väldigt sällan om ett ideologiskt motiverat utspel, utan nästan alltid är det helt enkelt ett uttryck för engagemang. Och engagemang är i grunden något positivt som vi vill ha från våra politiker.

Och om det skulle uppstå en svår situation, menar Ulf Dernevik, och den goda kommunikationen råder, så går det mesta att reda ut i respektfullt samförstånd, i en diskussion om vilka beslut som ligger inom museets beslutsmandat.

– De allra flesta fall så accepterar ju politikerna det, eftersom nästan alla också anser att det här med armlängds avstånd och professionens autonomi   är en viktig och bra idé, säger han.

Minskat intresse för kulturpolitik

Har situationen kring Länsmuseerna Gävleborg rent av haft en pedagogisk inverkan på relationen mellan politiker och museer? Ulf Dernevik tror det.

– De som har de här mer ideologiska motiven kan kanske bli lite avskräckta när de märker att det väcker reaktioner.  Och de som har en mer, enligt mitt sätt att se det,  seriös ingång till att arbeta med styrning av kulturinstitution får ju ett tydligt exempel på hur uppenbart det kan bli, när ett överträdelse sker av ideologi, inte bara av obetänksamhet eller engagemang, säger han.

Förutom att öka klyftan mellan politiker och kultursektorn innebär ett dåligt fungerande samtalsklimat en risk för att intresset för kulturpolitik minskar.

– Där ser jag den verkliga faran. Alienation oss emellan skulle kunna bli jordmån för en utveckling som på intet sätt gynnar vårt gemensamma mål; en stark och välfungerande kultursektor i Sverige, säger Frida Björk.