Så blir nya gemensamma magasinen i Göteborg

I Göteborg pågår just nu inte mindre än fyra stora utvecklingsprojekt kopplade till stadens museer.

Sjöfartsmuseet Akvariet som varit stängt för om- och tillbyggnad i fyra år öppnar på nytt den 10 december, konsthallen ska flytta, konstmuseet ska byggas om och till – och sist men inte minst ska man bygga ett helt nytt magasin.

Det är de fyra museer som står under kulturförvaltningens ansvar som ska få ett gemensamt magasin: Sjöfartsmuseet Akvariet, Röhsska museet, Göteborgs stadsmuseum och Göteborgs konstmuseum.

På en industritomt i förorten Angered ska en 19 000 kvadratmeter stor magasinsbyggnad uppföras, specialanpassad för just de här museernas samlingar, med tillhörande personal och föremålshantering. Av den totala ytan utgör själva magasinen 14 000 kvadratmeter.

Planen är att byggnaden ska stå färdig att ta emot de första flyttlassen 2025. 2028 ska alla föremål vara färdiginflyttade. Men innan dess väntar det stora och logistiskt invecklade projektet med att flytta alla föremålen.

Totalt rör det sig om 1,2 miljoner objekt och mer än 2 miljoner fotografier och dokument.

– Det är annorlunda mot att jobba med utställningsprojekt, som kanske pågår i ett år. Man får ha en annan uthållighet, konstaterar Anna Javér, utvecklingsledare på Göteborgs museer och konsthall.

Hon är ansvarig för utvecklingsprojektet för nya magasin och har ägnat de senaste fyra åren åt att planera såväl utformningen av den nya byggnaden som den stundande flytten av föremålen. Hon är i grunden konservator men har även en ingenjörsutbildning i botten – något som kommit väl till pass under arbetet med att planera den nya magasinsbyggnaden.

– Jag kan läsa ritningar och förstå tekniska handlingar. Det har varit till stor nytta i det här. Samtidigt är det så stort, och i så många delar – man lär sig något nytt varje dag, konstaterar Anna Javér.

En stor del av hennes arbete har bestått i att samla in information från tidigare förstudier och från medarbetare för att förstå vilka behov den nya byggnaden måste tillgodose. För problemen med de nuvarande lokalerna är många.

– Vi har generellt sett väldigt dåliga magasinslokaler: trånga och svårarbetade för medarbetarna, dåligt klimat. Gamla lokaler där det gång på gång sker vattenläckor; skadedjur som vi inte blir av med för att det sitter i själva byggnaden, säger Anna Javér.

Dessutom finns problem med brandrisken.

– Vi kan till exempel inte ta emot grupper i magasinen, för det är inte brandsäkert. Så kan vi inte ha det. Vi behöver ändå ha den tillgängligheten i samlingarna.

En 30 år lång process

Redan på 90-talet behövde Göteborgs stadsmuseum nya lokaler när man var tvungna att flytta ifrån sina dåvarande magasin. Samlingarna flyttade till den tidigare varvskoncernen Eriksbergs gamla industrilokaler på Hisingen, som även inhyste delar av Sjöfartsmuseets samlingar.

Men det var bara en tillfällig lösning i väntan på att man utredde nya magasinsmöjligheter.

– Sedan dess har det pågått utredningar med jämna mellanrum över åren. Den här frågan har stötts och blötts i säkert 30 år i Göteborgs stad, säger Anna Javér.

Många idéer kring nya magasin har hunnit passera ritbordet de gångna tre decennierna. Ett tag fanns ett förslag om ett varvshistoriskt center ihop med Riksarkivet, där tanken var att det även skulle finnas publik verksamhet.

– Men vi har tillräckligt med att klara de lokaler vi redan har, säger Anna Javér.

– Vi har inga planer på att flytta ifrån de museibyggnader vi har. Det är de byggnader där vi har vår verksamhet, och där är det alldeles för trångt för att ha magasin.

Så småningom gjordes ett omtag: i stället för nya magasin till de enskilda verksamheterna skulle man undersöka möjligheten till en enda byggnad för dem alla. Och det skulle röra sig om rena magasin – visserligen för intendenter och samlingspersonal, men ingen publik verksamhet utöver tillfälliga besök från exempelvis forskare och grupper.

Tydligare röst mot politikerna gav resultat

I samband med att museilagen kom 2017 gjordes även en omorganisation. Kulturförvaltningen bildade Göteborgs museer och konsthall, vilket innebar att Stadsmuseet, Röhsska, Sjöfartsmuseet och Konstmuseet inordnades under ett och samma paraply tillsammans med konsthallen.

– Det var först när de fyra museerna samorganiserades som vi fick kraft i frågan. Det gjorde att vi blev en tydligare röst mot politiken, så att vi kunde driva igenom frågan om nya magasin, säger Anna Javér.

En förstudie om en gemensam byggnad gjordes, och i oktober 2020 klubbades slutligen beslutet av kommunfullmäktige. Stadens fastighetsförvaltare Higab fick i uppdrag att bygga och förvalta de nya magasinen, som Göteborgs museer och konsthall får hyra in sig i när de är klara.

I nuläget väntar man på att ett bygglovsöverklagande ska behandlas av länsstyrelsen. Trots det räknar man med att byggnaden ska stå klar 2025 enligt nuvarande tidsplan.

Därefter väntar en lång och komplex flyttprocess. I dagsläget hyr man av fem olika privata hyresvärdar, med olika kontrakt. Därför krävs noggrann planering så att man flyttar ut i rätt ordning.

Sist ut ur sina nuvarande magasin blir Röhsska, vars samlingar i dag finns i själva museibyggnaden.

– De har dåliga magasinslokaler, men i museet. Dem behöver vi inte oroa oss för på samma sätt, så dem kan vi vänta lite med.

Hela flyttprocessen planeras ta två, tre år att genomföra. Tanken är att allt ska vara inflyttat och klart 2028.

Skadedjurskontroll och arbetsmiljön prio ett

En topprioriterad fråga när man planerat de nya magasinen har varit samordnad skadedjurskontroll, eller IPM – integrated pest management – berättar Anna Javér.

– Eftersom vi har kämpat så med skadedjuren så har IPM varit jätteviktigt att få med i planläggningen. Men också att våra arbetsförhållanden har varit så dåliga – vi har dåliga transportintag, dåliga flöden av föremål – så vi har tittat väldigt mycket på det.

Samlingarnas väg genom byggnaden är därför noggrant planerad, från lastintag och mottagning via sorteringsrum och karantänsrum, konserveringsateljéer, packrum, fotoateljé och verkstad och in i magasinet. Tillsammans med personalutrymmen och själva magasinen utgör samlingarnas väg en helhet som det ska vara så enkelt och säkert som möjligt att röra sig igenom.

För att visualisera det här flödet har man låtit sig inspireras av Göteborgs stadsvapen.

– Vi har haft som en schematisk bild av ett Göteborgslejon, med huvud, hals och kropp. Huvudet har varit personalutrymmet, halsen har varit samlingarnas väg, och sedan kroppen med magasinen, säger Anna Javér.

– Det var också ett sätt för oss att kommunicera med arkitekterna när de ritade på byggnaden, för att de skulle förstå hur vi tänker och arbetar.

Enskilda och gemensamma magasin

Även om de olika museerna ska samsas i en och samma byggnad kommer föremålen inte blandas huller om buller, utan så långt det är möjligt har varje museum sina egna magasin.

– Konstmuseet, Röhsska, Sjöfartsmuseet och Stadsmuseet kan ha sina samlingar i egna magasin och fördela dem efter typ av objekt eller material. Sedan har vi andra delar, arkivet till exempel, som kommer vara gemensamt. Kalla magasin där vi förvarar päls, skinn och läder, fjädrar – det kommer också vara gemensamt. Då har man egna hyllor eller sektioner där man har sina egna föremål.

För att skapa brandceller är varje magasin ungefär 300 kvadratmeter stort – något som även underlättar skadedjurskontrollen.

– Om det skulle hända något med skadedjur så ska det ändå vara sektionsvis, rum för rum, så att inte skadedjuren ska kunna sprida sig mellan magasin.

Noggranna beräkningar landade i 14 000 kvadratmeter

Att beräkna storleken på den nya magasinsbyggnaden var inte helt okomplicerat. De olika museerna hade själva sett över sina samlingar, men hade använt olika sätt för att räkna på hur stort magasinsutrymme man behövde.

För att få hjälp att komma fram till rätt volymer tog man därför in den schweiziske museistrategen Joachim Huber.

– Han var här i nästan två veckor, då vi gick igenom alla magasin och mätte och tittade på hur samlingarna ser ut och hur de förvaras i dag.

Många av samlingarna är i dag för tätt packade, berättar Anna Javér. Därför lade man även till extra yta för att föremålen ska kunna förvaras på ett säkrare sätt.

Utöver förvaring av de nuvarande samlingarna behövs förstås även utrymme för samlingarna att växa i. Vissa samlingar vet man inte kommer växa mer, men för övriga har man lagt på ett procenttal för att tillföra plats för nya föremål.

Därefter fördes uppgifterna in i Hubers databas Storage Scan, som beräknar förvaringsyta utifrån olika parametrar, som typ av inredning, fast eller mobil förvaring och takhöjd.

– Det var då vi kom fram till att vi behöver 14 000 kvadratmeter om vi har mobil förvaring, och där vi har de större föremålen, pallar och sådant, förvarade på fyra meters arbetshöjd. Och att andra samlingar, till exempel textil- eller arkivsamlingar som ska vara i en mobil förvaring, har en mer standardförvaring på 2,5 meters arbetshöjd.

Utifrån detta har Huber även hjälpt till att titta på vilken typ av inredning man ska ha.

– Där försöker vi vara pragmatiska och ha så mycket standardförvaring som möjligt, så att det ska vara lätt att växla mellan de olika magasinen i vad det är för hyllplan och så vidare. Sedan får vi ha speciallösningar – där det behövs. Men det är en mindre mängd föremål som behöver specialförvaring, antingen när det gäller klimat eller inredning. Så har vårt grundtänk varit.

Pragmatisk inställning till klimatkontroll

I en intervju med Omvärld & insikt nyligen menade Joachim Huber att museernas krav på klimatkontroll i magasinen är extrema. Han menar att de alla flesta föremål klarar större variationer i temperatur och luftfuktighet över tid än vad många tror.

Här får han medhåll av Anna Javér, som återigen framhåller att man försöker vara pragmatiska.

– Med så många föremål som vi har, 1,2 miljoner, och där den största delen har förvarats i magasin där det har varit en skiftning över året har vi ändå sett att det är inte det som har skadat dem. Det är snarare vattenläckor och platsbrist, säger hon.

Därför kommer den allra största delen av samlingarna vara i magasin där temperaturen kan växla, mellan 15 och 25 grader, och med en relativ luftfuktighet mellan 40 och 60 procent.

– Det får dock inte vara en stor dygnsvariation utan den ska vara långsam över året, så att det följer årstidsväxlingarna.

Gränsvärdena är satta utifrån rekommendationerna från Bizot green protocol, vilket innebär att man också får en arbetsmiljö som fungerar för medarbetarna som kommer arbeta i magasinen under en längre period medan inflyttningen pågår.

– Sedan får vi väl se på sikt om vi kan sänka temperaturerna ytterligare om vi ser att det behovet finns.

Byggnaden i sig ska skydda samlingarna

En av målsättningarna med den nya magasinsbyggnaden är att den ska bli energisnål och långsiktigt hållbar. Här har man hämtat inspiration från exempelvis CollectieCentrum Nederland (CCNL), där bland annat Rijksmuseum har sina samlingar.

– Vi har hela tiden utgått från att vi vill ha en så energieffektiv och ”trög” byggnad som möjligt. Vi ville ha det här att byggnaden i sig skulle skydda samlingarna.

De största delarna av samlingarna är de som tillhör Stadsmuseet och Sjöfartsmuseet, och trots problemen med skadedjur och läckande rör så finns det fördelar med de gamla lokalerna, berättar Anna Javér.

– De samlingarna är i den typen av byggnad där de här långsamma skiftningarna sker över året, men där byggnaden i sig buffrar samlingarna. Det ville vi gärna fortsätta ha med oss.

Man ville inte heller ha alltför många klimatzoner, dels då klimatanläggningar är relativt svåra att driftsätta; dels då man själva inte äger byggnaden utan är beroende av att en förvaltare sköter klimatanläggningen och driften av den.

– Vi vill säkerställa att det är något som fungerar – att samlingarna har det bra även om det skulle vara trubbel med klimatanläggningen, säger Anna Javér.

Kylar, frys, värmekammare, klimatanläggning, ventilation, sprutbox för fernissering – en magasinsbyggnad av den här kalibern består av många energislukande beståndsdelar. Samtidigt befinner vi oss just nu mitt i en energikris med skenande elpriser.

För att balansera upp den höga energikonsumtionen ska byggnaden bli självförsörjande på el i så hög grad som möjligt, med solpaneler på taket och bergvärme. Den värme som frysanläggningen och de kalla magasinen avger ska dessutom återanvändas för varmvatten och värme.

Tanken är även att eventuell överskottsel som produceras av byggnaderna ska kunna slussas vidare ut till andra kommunala byggnader.

Stor saneringsprocess väntar

Innan föremålen kan flytta in i de nya lokalerna väntar en stor saneringsprocess. Först ska själva byggnaden rengöras och saneras för att få bukt med eventuella skadedjur som kan ha följt med byggmaterialet.

Därefter drar det digra arbetet i gång med att sanera alla de föremål som ska flyttas över från de gamla magasinen, där man alltså sedan länge har konstaterade problem med skadedjur.

Det handlar exempelvis om mal i en magasinsbyggnad på stadsmuseet, men det kanske besvärligaste krypet att bli av med är ett som oturligt nog tycker om att gömma sig i just packmaterial: den långsprötade silverfisken.

– De kan vara med i pallar, i all den här korrugerade pappen, kartonger…

Därför väntar en behandling med antingen värme eller kyla, beroende på materialtyp, innan föremålen får fortsätta in i magasinen. Detsamma gäller även de möbler och föremål som ska till personalutrymmen och andra lokaler i byggnaden.

De föremål som klarar låga temperaturer sätts in i frysen och kyls ned till -30 grader i en cykel som tar omkring 72 timmar innan de får fortsätta ut i magasinen. Andra material, exempelvis lim som spricker i kyla, sätts in i en värmekammare som hettas upp till ungefär 50 grader med kontrollerad luftfuktighet i en cykel på ungefär 16-20 timmar.

– Frysen och värmekammaren är så pass stora att de kan ta ett lastbilslass med material åt gången, så det är mycket som kan gå igenom dem. Men under inflyttningsperioden så kommer det inte räcka – då skulle det bli ett stopp.

För att klara att ta emot den enorma mängden föremål kommer man därför använda sig av externa fryscontainrar under själva inflyttningsfasen.

För de föremål som varken tål behandling med värme eller kyla, exempelvis oljemålningar, finns ett särskilt karantänsrum. Här hålls föremålen under uppsikt med hjälp av insektsfällor under en period innan man släpper dem vidare in i magasinen.

Samlingsöversyn pågår

Under tiden bygglovet är överklagat passar man på att lägga mer tid på planering. För det finns en hel del att planera gällande logistiken, för hur man ska arbeta tillsammans i den nya lokalerna, och för vilka rutiner man ska ha gällande säkerhet, brand och IPM.

I planeringen ingår även en större samlingsöversyn. Det händer att det dyker upp samlingar som man inte vet så mycket om, och som man försöker få fram mer information om, berättar Anna Javér.

I vissa samlingar finns också många farliga föremål – det kan röra sig om material som innehåller PCB eller asbest, eller maskiner med olja i. Där har man fått se över vad som behöver saneras, men också vad som eventuellt måste gallras.

– Det ingår också i den här översynen. Vi är tvungna att göra den här processen för att inte ta med oss det farliga vidare.

Museernas två samlingsdatabaser är viktiga för att hålla koll på flyttlogistiken.

– Vi har Carlotta som Stadsmuseet använder, där är de allra största mängderna av objekten finns, och där finns också mycket arkeologiskt material. Och sedan har vi MuseumPlus, som Sjöfartsmuseet, Röhsska, och Konstmuseet använder.

– Vi hoppas väl så småningom att vi ska kunna ha ett gemensamt samlingsförvaltningssystem, men det har vi inte i dag.

Även om de allra flesta föremål har en post, så kan posten vara ganska knapphändig – det skiljer sig lite åt mellan de olika museerna. Inför flytten säkerställs att objekten har en spårbarhet och är dokumenterade med föremålsnummer, sakord, placering och gärna en bild.

– Det arbetet har verkligen ökat nu – flyttprocessen har satt igång det, säger Anna Javér.

Hon understryker hur viktigt det varit att jobba nära verksamheterna i nya magasinsprocessen – att se på hur man jobbar i dag, men också se till vilka behov som finns och hur man kan bygga förbi riskerna för samlingarna:

– För att samlingarna ska vara tillgängliga, och för att vi inte ska behöva lägga tid på riskhantering och akututtryckningar. Det är det som har varit grundidén i det hela stora projektet med gemensamma magasin: då kan vi jobba tillsammans, och då blir vi mer effektiva. Det är ju grundförutsättningarna.

Att få till det där samarbetet och uppnå högre effektivitet är annars inte alltid helt lätt i en politiskt styrd verksamhet, där planeringen sällan sträcker sig längre än mandatperiodernas fyra år.

– Där är det ju inte alltid så långsiktigt tänk. Det är ju svårt, för vi är ju beroende av politiska beslut, säger Anna Javér.

– Därför är det ju fantastiskt att Göteborgs stad ändå har tagit det här beslutet, att satsa på att vi verkligen ska ha det här. Det får man ge dem! Det är väldigt häftigt att få vara en del av den här processen, att verkligen vara med när det sker förändring. Det här kommer att vara bra för generationer framöver.