Så kan kulturarvet bli tillgängligt för alla

Alla har rätt att uppleva kulturarvet. Men långt ifrån alla har samma möjlighet att få göra det. När det talas om tillgänglighet är det vanligtvis fysisk miljö och anpassningar av den som åsyftas. Men för den som har en intellektuell eller kognitiv funktionsnedsättning – och hanterar sinnesintryck, nya platser och upplevelser på sätt som avviker från normen ­– krävs helt andra anpassningar.

Det saknas egentligen inte forskning eller kunskap om den här målgruppens behov, men att hitta goda exempel på museer som arbetar förberedande med anpassning till den är svårt.

– Det är inte specifikt för den här branschen, utan utbrett i hela samhället. Har man inte vana eller kunskap om hur man skapar tillgänglighet för de här individerna så kan det vara svårt att veta var man ska börja. Men det förändrar inte att det är lika viktigt som att vara tillgängliga för dem med fysiska funktionsnedsättningar, säger Karin Henriksson på företaget Living Cities, som är en av projektparterna bakom Handbok för inkluderande kulturmiljöer.

Handboken är ett resultat av projektet INKULT, som finansierats av innovationsmyndigheten Vinnova och tagits fram i samarbete med företaget Norconsult, samt bland annat Kramfors Kommun, Region Gotland och Stockholms stad. Handboken har jobbats fram genom att metoderna testats, utvärderats och reviderats. Projektgruppen har arbetat nära användare och målgrupp, alltså dels de som representerar kulturmiljöerna och ska använda handboken och dels de som ska besöka kulturmiljöerna.

Förebygga det oförutsedda

I handboken presenteras verktyg som går att använda både inför och under ett besök. Till exempel beskrivs betydelsen av att erbjuda ett förberedelsematerial med bildstöd, som visualiserar och konkretiserar vad som väntar när man kommer på plats. Det kan handla om en enkel broschyr eller någon annan form av dokumentation.

– Att minimera risken för att oförutsedda saker händer kan vara jätteviktigt för målgruppen. Om man är förberedd blir upplevelsen något helt annat jämfört med om man inte vet vad man ska vara med om, säger Karin Henriksson.

Ett annat verktyg som handboken guidar kring är sinneslådan, där besökaren får möjlighet att till exempel känna en doft som kommer att finnas under museibesöket eller ett ljud som kommer att förekomma.

– Att förmedla bara med skrift eller det talade ordet exkluderar många i den här målgruppen. Att rikta sig till fler sinnen i sin förmedling och levandegörandet av platsen är goda sätt att öka tillgängligheten, och ge även andra besökare en rikare upplevelse, säger Karin Henriksson.

Till grund för arbetet med handboken ligger tanken på universell design, som sedan 2017 är ett av fyra mål för svensk funktionshinderpolitik.

– När man talar om universell design brukar man säga att det är bra för alla, men nödvändigt för vissa. Att följa handbokens råd är ett stöd oavsett vilken målgrupp man har. Det är inget som försämrar för någon. Det är också mycket möjligt att verktygen som presenteras kan vara till stöd och användning för många fler än bara kulturmiljöaktörer, säger Karin Henriksson.

– Det mest fantastiska med handboken är att det inte finns någon ursäkt att inte sätta den i handen på någon. Den kräver inga förkunskaper eller någon budget. Den ger perspektiv och gör det möjligt att ta ansvar för tillgänglighet. Vi hoppas att den ska inspirera och peppa museer att göra det här.

”Tacka och ta emot”

Autism- och Aspergerförbundet deltog på projektets slutkonferens och kommer framöver att uppmuntra ett antal av sina distrikt att kontakta museerna i sina regioner, och uppmana dem att använda handboken.

Karin Henriksson tycker att museer ska ta emot organisationer som Autism- och Aspergerförbundet med öppna armar.

– Museerna har ju uppdraget att vara tillgängliga. Kommer målgruppen och knackar på dörren och vill hjälpa till i det arbetet så är det ju bara att tacka och ta emot, säger hon.

 

Här kan du ladda ned Handbok för inkluderande kulturmiljöer.