Så kan museet bygga relationer digitalt

I början av året inledde Göteborgs museer och konsthall projektet ”Att skapa relationer genom det digitala museet: principer för kuraterat innehåll”. Syftet är att utveckla metoder för att öka effekten av den digitala förmedlingen av museernas kunskap och upplevelser.

Patrik Steorn, museichef på Göteborgs konstmuseum, är en av projektets initiativtagare. Hans verksamhet står inför en omfattande om- och tillbyggnad som beräknas hålla museet stängt mellan 2025 och 2030, vilket innebär att den främsta kontaktytan med publiken kommer att vara digital.

– Pandemin blev en slags generalrepetition inför stängningen och allt vad det innebär. Det kommer såklart inte att vara likadant, det finns mycket som skiljer, men vi vill undersöka lärdomarna av den här perioden för att utveckla det digitala som ett sätt att behålla relationerna, säger Patrik Steorn.

Han har sett hur fokus för de museernas digitala arbete ofta lagts på infrastrukturen, och var intresserad av att få ägna sig åt det kuraterade innehållet.

– Museerna har tagit stora kliv när det gäller innehållet under pandemin, men hur kan man arbeta med det här på ett mer systematiskt sätt och mer genomarbetat, verkligen komma vidare med de delar som engagerar och skapar relationer? Vad finns det för kunskap om detta, och hur kan vi komma vidare? Det är de tankarna som ligger bakom projektet, säger han.

Svårt hitta något slumpmässigt

Projektet innebär dels en inventering av befintlig kunskap inom området, men ska även innehålla ett uppdrag där någonting nytt ska skapas, ”någonting som är framkantsaktigt”, som Patrik Steorn uttrycker saken.

En webbutvecklare har engagerats och drar i dagarna i gång sitt arbete.

– Exakt vad det kommer att landa i eller vad det kommer att bli vet vi inte just nu, men vi tittar dels på sök-i-samlingen-funktionen, där finns det jättemycket innehåll och material, men kan vara ganska svårt för en extern person att komma in och hitta något slumpmässigt. Samtidigt kan man tänka på Spotify och Netflix, där hittar man nya saker hela tiden. Finns det något man kan använda sig av där, kan man korsa de här vägarna lite grann, kanske?, säger han.

– Vi vill fånga upp både besökarens intresse och nyfikenhet, att väcka det lustfyllda med att leta i samlingarna, som ju är spännande, och det som kan vara lustfyllt när man är ute på nätet och söker och lockas att söka sig vidare. Att ta vara på de mekanismerna som finns i det digitala kunskapssökandet.

Något annat projektet ska utreda är hur de digitala publiken kommer att se ut i framtiden. Det är Patrik Steorns uppfattning att hittills har varit en ”lite snävare version av den fysiska publiken”, de som är mest hängivna och de mest aktivt kunskapssökande. Men att möta framtiden innebär att såväl nå och behålla den befintliga publiken som att engagera människor utanför den gruppen. ”Det finns en digital jättepublik som är svår att nå och svår att fånga”, konstaterar han.

I den digitala världen motsvarar fem år en livstid. Hur tänker man då man ska försöka förutse hur en digital publik ser ut 2030?
– Det gäller att bara hänga med. Det man kan göra är att försöka skaffa sig kunskap om hur det ser ut just nu men också kosta på sig att vara lite visionär. Vad är det man vill med relationen till publiken? Ta fasta på det som har med kunskap att göra och föra det samman med det lustfyllda, upptäckarlusten, och det relationella. Museiupplevelsen är ju ofta själva besöket, på plats, och den digitala upplevelsen präglas ändå av någon sorts distans. Skärmen har en distans i sig. Hur kan man jobba med de förutsättningarna och ändå skapa en stimulerande museiupplevelse?

Det gäller att sänka trösklarna, även för det digitala besöket.

– Det är lätt att tro att det digitala är tröskellöst, i själva verket är det inte så. Att hitta in på en museisida och fördjupa sig i en digital samling kräver ändå en viss insats. Och den här tanken på att bara för att alla digitala samlingar finns online så kan man upptäcka allting stämmer ju bara i teorin. För i praktiken, hur ska man utan några särskilda förkunskaper hitta till den där bortglömda kvinnliga konstnären som inte fått någon utställning på hundra år? Hur kommer man dit utan förkunskaper?

”Digital text en egen genre”

Patrik Steorn konstaterar att det krävs pedagogiska insatser för att skapa sammanhang som känns meningsfulla och lustfyllda i en digital museimiljö. Och att det krävs en kunskapsförflyttning för att komma dit.

– Digital text är en egen genre, den behöver utforskas på sitt sätt. Utställningstexter ska vara ganska korta, sakliga. En digital text ska ha något av det, men behöver dessutom vara ännu mer lättsam, kanske. Den kan vara mer talspråklig, ta fasta på de sociala funktionerna i texten.

Har ni den kompetensen idag?
– Vi  pratar mer och mer om det. Jag ser alltmer behovet av att ha en digital intendent, någon som får i uppdrag att jobba med att driva det digitala innehållet, både när det gäller text, tematiseringar, urval, bildurval, så att man verkligen kan ligga i framkant där, på samma sätt som vi ligger i framkant när det gäller utställningsproduktion.

Hur ser resultatet ut vid årets slut? En verktygslåda eller riktlinjer?
– Jag tror att vi dels kommer att ha bättre kunskap, vi är bättre förberedda för att utveckla digitala relationer med publiken, och så kommer vi att ha ett exempel på något som är nyskapande och lite nytänkande och som vi kan använda i verksamheten, även under den framtida stängningen. Förhoppningsvis ska det också kunna inspirera andra museer.

 

Arbetet med ”Att skapa relationer genom det digitala museet” går att följa genom projektets blogg, som du hittar här.