Samtal om museernas roll i kristid
Fredagens Omvärld och insikt: Museipanelen ägnades nästan uteslutande åt krigssituationen i Ukraina. Det blev ett samtal om museernas roll i kristid. ”Att vara en mötesplats för att utbyta tankar är ett uppdrag som vi har varje dag, året runt”, sade Karin Nilsson på ArkDes.
Under fredagens Omvärld och insikt: Museipanelen lades de planerade frågorna åt sidan för att, till följd av krigsutbrottet i Ukraina, istället ge plats om museernas roll i kristid. Deltagarna Karin Nilsson, verksamhetschef och biträdande överintendent på ArkDes, Kerstin Brunnberg, ordförande för Kulturhuset Stadsteatern och Klas Grinell, utvecklingsledare på Göteborgs museer och konsthall, och även forskare i idéhistoria, resonerade bland annat om solidariteten med ukrainska museer, hanteringen av kulturarvet i krigssituationen och om museet som mötesplats för samtal om krisen.
– En fråga som omedelbart infinner sig är hur blir det för de konstnärer som befinner sig där; hur kommer deras arbete att förändras om det blir en annan regim? Det krävs en förberedelse för oss att ta vid, stödja, ta hit om de vill komma hit, för att opinionsbilda kring yttrandefrihet för konst- och museisektorn, sade Kerstin Brunnberg.
Hon fortsatte:
– Den andra delen är: vilket kulturarv hotas med bombningar, vilka institutioner kommer att drabbas, vilka skador kan uppstå på bebyggd miljö, som ju också till hör kulturarvet. Det är ganska många frågor som infinner sig redan från början, där jag tycker att vi i Sverige, i alla sektorer som rör sig inom det här fältet, faktiskt ska börja förbereda sig – och ta de kontakter man redan har, sade hon.
På frågan om museets roll förändras när en sådan här situation inträder svarade Klas Grinell att man ”får balansera mellan ett långsiktigare arbete och svara på det som händer direkt”.
– En definition av kulturarv är nästan det som andra vill ge sig på i en krigssituation, det om bygger ett lands kulturidentitet. I just den här konflikten är det mycket identitetsfrågan, huruvida man får vara något eget – och hur formulerar man då det egna? Jo, det är i relation till litteratur och konst och kulturarv i hög grad, sade han.
Karin Nilsson höll med:
– Naturligtvis har vi en roll att spela i en sådan här tid, men den förändras egentligen inte på grund av en sådan kris infaller, sade hon.
– Men sedan tycker jag att det är oerhört viktigt att vi museer alltid är en mötesplats för människor att utbyta tankar med varandra och oss, att vi som museum är en agora, en resonansplatta för människor, att vara en skapande och kreativ människa som kan höja tanken och tänka längre och se sin agens och påverka den samtid som vi lever i. Det är ett uppdrag som vi har varje dag, året runt.
Något som museerna har lärt sig av coronakrisen är att det går att ställa om snabbt om det behövs. En krissituation likt den som nu uppstått är ett bra tillfälle att vara snabbfotad.
– Museet är en plats där man skulle kunna vara lite snabb och till exempel ha ett digitalt samtal med en museiperson i Ukraina, eller på annat sätt belysa något man kanske har i sin samling, sade Kerstin Brunnberg.
– Det är ett mellanläge mellan att göra det stora, planerade, välresearchade och genomtänkta, som är en självklarhet, men också vara lite snabb i vändningarna och vara en plats för diskussion och för människor som har ett behov av att kanske på olika sätt möta den här frågan.
Se hela samtalet, som leddes av Lina Wennersten Bergner och Fredrik Emdén, här nedan.
