”Det finns hundratusentals berättelser – ytterst få når publiken”

– Vi säger ju alltid att det finns hundratusentals berättelser på varje museum. Det är säkert sant, men det är ytterst lite som kommer ut till publiken, säger Johan Lindblom, digital kommunikatör på Göteborgs museer och konsthall.

Tillsammans med Kajsa Hartig, avdelningschef för museiupplevelse och samlingar på Västernorrlands museum, arbetar han just nu på ett bokprojekt om hur museer kan arbeta strategiskt med berättelser, eller storytelling. De menar att berättelsen är en särskilt lämplig förmedlingsform för museer.

– Det finns forskning som visar att vi människor har mycket lättare att minnas en berättelse, säger Johan Lindblom.

– Berättelser är ju det som fastnar. Vi knyter an till folks känslor, personliga upplevelser och erfarenheter med hjälp av berättelser, säger Kajsa Hartig.

Kajsa Hartig och Johan Lindblom drev under flera års tid föreningen IdeK, där de arrangerade workshops och utbildningar för att hjälpa museerna ta klivet framåt på den digitala arenan. Sedan dess har de hållit kontakten, och kommit fram till att de saknar en diskussion och dialog kring just storytelling och museer.

– Storytelling i museisektorn kan ju vara väldigt många olika saker. I USA använder man begreppet mer i bemärkelsen muntligt berättande och insamling av berättelser. Det vi vill fokusera på är den designade berättelsen som en del av museiupplevelsen, säger Kajsa Hartig.

Multiplattformsmuseer

Hennes egen utgångspunkt är i det kulturhistoriska och etnografiska materialet, men boken kommer även gå in på hur konstmuseer kan använda sig av storytelling.

– Vi utgår från att museer består av flera plattformar och kanaler, de är ekosystem, eller multiplattformsmuseer. Men vi kommer också att snegla på insamlade berättelser, eftersom de ju är lika viktiga för att skapa berättelsen om kulturarvet.

Jobbar inte museer redan med detta?

– Ja, till vissa delar kanske man gör det, genom mindre insatser. Men det är ju ingen förmedlingsstrategi utan kanske snarare något man gör i små projekt, så när man säger att man har jobbat med storytelling så är det inte i den bemärkelsen vi pratar om, säger Kajsa Hartig.

Johan Lindblom fortsätter:

– Om många av föremålen vi har säger vi att de bär på en berättelse, men den förmedlas ju relativt sällan på ett strategiskt sätt. Nu finns potentialen att göra det, genom ett helt ekosystem av kanaler. Det är därför vi i arbetet med boken försöker jobba mycket mer med det transmediala perspektivet, vad det är och hur vi kan skapa bättre effekter genom att tänka mer transmedialt.

Transmedialt perspektiv

Det transmediala, och boken ”The Revolution in Transmedia Storytelling through Place” av den australiensiska forskaren Donna Hancox, är något Johan Lindblom och Kajsa Hartig gärna återkommer till. Det handlar för museernas del om att man behöver tänka på hela händelsekedjan, kring vad ett besök eller en museiupplevelse egentligen är för någonting.

– Vi vet ju att nästan alla museibesök börjar online, sedan gör man ett fysiskt besök. I den bästa av världar följs det följs upp av att man är så pass intresserad att man också går in på museisajten, eller följer museet i sociala medier. Men det finns väldigt sällan en tydlig strategi kring hur man jobbar med olika sätt att försöka få följaren med på tåget och hela tiden erbjuda nya mervärden.

– Och museer tänker ju oftast en kanal i taget, flikar Kajsa Hartig in, och fortsätter:

– Nu överdriver jag lite. Men, ja – man tänker in webb och sociala medier, men saknar det löpande strategiska kring att kommunicera en berättelse, ett tema, en händelse och så vidare, i alla kanaler samtidigt så att det hänger ihop på ett spännande sätt. Så att flera pusselbitar kan bli en helhet – att strategiskt använda alla kanaler och format på ett bättre sätt.

Förhoppningen är att boken ska vara redo att publiceras hösten 2024. För närvarande genomför författarna intervjuer med personer som är framstående inom området inom museisektorn internationellt. Men de tittar även på andra branscher och arbetssätt som museer kan inspireras av, däribland spelsektorn.

– Spelsektorn är en mångmiljardindustri. Men vi tror inte att man måste ha jättebudgetar för att ändra arbetssätt och ha större chans att nå olika målgrupper och bli effektivare i att skapa upplevelser och jobba med inkludering och delaktighet. Det finns så mycket som kan komma ut av att jobba med storytelling som är positivt även på en miniminivå.

Konsekvenser för kompetensförsörjningen

En ökad medvetenhet om vikten av storytelling kan däremot få konsekvenser för museernas kompetensförsörjning, tror Kajsa Hartig. Här kanske det inte alltid räcker att anställa personer med kunskap inom enbart kulturarvsområdet, menar hon.

– Vad är det för kompetenser som behövs för att kunna jobba med storytelling? Jo, i grunden är det att vara duktig storyteller. Är museer bra på att bygga utställningar? Ja, absolut – men det är inte säkert att de är så duktiga på att egentligen berätta, säger Kajsa Hartig.

Hon får medhåll av Johan Lindblom, som varit involverad i FoU-projektet ”Att skapa relationer genom det digitala museet” som genomfördes av Göteborgs museer och konsthall under 2022, och som till stor del handlar om digital kuratering och det transmediala perspektivet. Nu pågår själva implementeringsprocessen med tillämpning av de perspektiv och arbetssätt som framkommit under projektet.

– Vi är ganska många som behöver kompetensutvecklas. Vi behöver tänka mer strategiskt kring hur vi jobbar med det här ekosystemet av kanaler, hur vi kan nyttja varje kanals specifika styrkor på ett mycket bättre sätt. Men även hur vi i de fysiska rummen och utställningarna jobbar med interaktivitet genom olika typer av berättelser som engagerar besökarna, säger han.

– Mångfalden av berättelser handlar också ganska mycket om social hållbarhet, och att faktiskt få fler människor att bidra med sina berättelser, tankar, reflektioner. Fler perspektiv helt enkelt.