Svenska Icom-deltagarna: Det här tar vi med oss från Prag

Nyligen avslutades den 26:e generalkonferensen för den internationella museiorganisationen Icom, där det bland annat togs fram en ny museidefinition. Omvärld och insikt frågade några av de svenskar som deltog på plats vad de tar med sig från konferensen i Prag.

Foto: Anton Svedberg (CC BY)

Helene Rånlund, överintendent Statens Försvarshistoriska museer och tillförordnad ordförande för svenska Icom

Vad tycker du om den nya museidefinitionen?

– Det kändes väldigt högtidligt måste jag säga, att vara med när den nu blev antagen, eftersom det har varit en process egentligen ända sedan 2015. Nu blev det ju en väldigt stark uppslutning tack vare den här gedigna, demokratiska processen.

– Jag tänker att dels är det en styrka att det är så många som har kunnat göra sin röst hörd i det här arbetet, och över hela världen. Sedan är det ju också en möjlighet för varje museum att uttolka vad definitionen betyder för dem, och det kan ju variera beroende på om man är ett museum i Sverige eller i Afrika. Förutsättningarna är väldigt olika, men det är ju en museidefinition som tydligt visar att museers roll i samhället är så viktig, och det är något man kan utgå från i sitt eget arbete som museum.

– För oss på Statens försvarshistoriska museer ger det lite av en bekräftelse på det vi egentligen redan försöker jobba med – vi vill vara angelägna för fler, och bjuda in till delaktighet. Att våra museer och utställningar verkligen bidrar till att människor både förstår historien, men också vad den betyder för hur vi har det i dag, är jätteviktigt just nu inom vårt område. Det är ju faktiskt så att att Sveriges försvarshistoria skrivs om väldigt mycket just nu. Historien skapas här och nu.

Någon specifik talare eller programpunkt som stack ut för dig?

– Dels var det ju när det blev klart att museidefinitionen blev framröstad av så många museer – det var en väldigt stark känsla.

– Ett annat föredrag jag var på som var otroligt starkt var ett pass i en kommitté som var en kombination av Icomam, Icoms kommitté för museer och samlingar av vapen och militärhistoria, och den nybildade kommittén för kris- och katastrofberedskap. De hade ett pass med talare som berättade hur de arbetar här och nu med att försöka se till att deras kulturarv kan räddas eller återuppbyggas. Bland annat berättade en ukrainsk kvinna om hur hon flytt från Luhansk tillsammans med sin dotter och med museets katt till Lviv. Då stod tiden stilla. De hade inte hunnit genomföra den evakuering och räddningsplan de hade för museets föremål, utan fick ge sig av dagen efter invasionen.

Vad tar du med dig från Icom?

– Jag tar med mig den här känslan av att museer, och kulturarvet, har en så viktig roll i vår värld – just den här kraften i rubriken på konferensen: ”The power of museums”. Vi här i Sverige har nog inte förstått hur viktigt det är, för vi har inte varit utsatta på det sättet. Det vi tar för självklart i vårt land, att vi har fria museer och utställningar, är en verklighet som inte existerar i många länder. Inte bara i Ukraina, men i många andra delar av världen också.

 

Foto: Mårten Jansson (CC BY)

Mårten Jansson, projektledare Statens historiska museer

Du talade själv i Icamts (Icoms kommitté för arkitektur och museiteknik) hållbarhetsblock. Vad handlade ditt föredrag om?

– Jag har länge intresserat mig för hållbarhetsfrågor, och det vi utställningsmänniskor gör är faktiskt inte hållbart. Vi ska göra konceptuellt nya utställningar som ska bytas var sjätte månad, eller var tredje månad – en gång gjorde jag en utställning, en stor, ganska tung produktion som fick stå i sex veckor. Man gör av med en massa material, det är mycket transporter hit och dit och väldigt mycket resurser som går åt. Det går inte längre, det är inte hållbart på något sätt, varken ekonomiskt, socialt eller ekologiskt. Så jag pratade om det med den lite tillkrånglade titeln ”How to make an unsustainable exhibition” – jag försökte vända lite på det och tipsa om material som man absolut inte ska använda om man vill arbeta ohållbart.

Dina tankar om den nya museidefinitionen?

– Jag måste medge att jag inte fördjupat mig så mycket i den här definitionen, jag har tänkt att det är mer intressant vad museer faktiskt gör – inte vad de säger att de är. Men så fick jag förklarat för mig av en person jag träffade att på delar av kontinenten så är museidefinitionen väldigt kopplad till museers finansiering. Står det inte att de är not-for-profit så får de inte längre några statsbidrag. Den tycks ha större betydelse i andra delar av världen.

– Med det sagt så är det ju väldigt bra att det står att vi är not-for-profit, och framför allt så gillar jag att det står kanske ännu tydligare än i den förra att vi är i allmänhetens tjänst. Vi har ett samhällsuppdrag, och det är det som gör att jag väljer att stanna kvar i den här branschen, att vi arbetar för något som är större än oss själva.

– Jag stödjer helhjärtat att tillgänglighet, hållbarhet och inkludering tillkommit. Ska man vara ärlig så är det ju många museer, även i Sverige, som enligt den här definitionen faktiskt inte riktigt är museer: de är inte tillgängliga, man har inte tillräcklig förankring, man är inte tillräckligt inkluderande, man arbetar inte med sitt närsamhälle, och vi arbetar inte hållbart. Många museer tycker jag har inte tillräckliga målsättningar med sitt hållbarhetsarbete. Så definitionen utesluter ju rätt många museer faktiskt, slog det mig när jag satt och funderade lite. Det är bra att definitionen är där – nu får vi leva upp till den.

Någon specifik talare eller programpunkt som stack ut för dig?

– Mitt tips till någon som ska åka på en sådan här Icom-konferens, det är de internationella kommittéerna. Min erfarenhet är i alla fall att det är där det är intressant, och att man kan koppla det till sin egen verksamhet.

– Det man hela tiden letar efter på sådana här konferenser, det är ju att kunna gå från visioner till verksamhetsplanering, och det är ett väldigt stort glapp mellan vision och verksamhetsplanering, och då tycker jag att i de internationella kommittéerna så möter man det: ”Så här gjorde vi, det här var våra drivkrafter och det här är vad vi gjorde”. Och det kan man se i de internationella kommittéerna där det inte bara är de absolut högsta cheferna, utan det är de som jobbar i verksamheten och berättar om vad de gör. Det blir oftast mer intressant.

– Anna Buzdogàn till exempel visade en fantastisk museibyggnad i Ravensburg i Tyskland som var ett passivhus: Tänk dig en jordkällare ungefär, nästan inga fönster, väldigt lite dagsljus, och dessutom byggd i återvunnet tegel, så den hade ett väldigt litet klimatutsläpp. Det tyckte jag var väldigt intressant, och det här är en dialog jag verkligen skulle vilja ha mellan svenska museer: Hur gör vi byggnader som inte behöver så mycket system? Våra magasin drar ju enorma mängder energi. Man kan också gå den här passivhusvägen och få byggnader som bevarar material på ett bra sätt utan att kräva så enormt mycket energi.

Vad tar du med dig från Icom? 

– Det man har med sig hem är ju upplevelsen av att ha fått bada i den här internationella museimiljön i en vecka. Jag har också sett väldigt många museer – det är ju många pass som handlar om Icoms inre organisation, och då passar jag på att gå på museer!

– Jag har sett väldigt många bra utställningar, inte minst Tjeckiens nationalmuseum, som är både arkitektoniskt och utställningsmässigt jättespännande. Och en oerhört imponerande immersiv digital installation, Moments of History, som förbinder deras två byggnader med varandra under marken, som var väldigt imponerande. De som gjort den här installationen presenterade också på vår konferens.

– Vad som förmår en museiinstitution att göra en så enorm kraftsamling som den installationen var, med 39 projektorer och nio stora datorer där man tagit fram egen mjukvara – den sortens kraftsamling blir väldigt imponerande att höra om, hur man har lyckats med en så oerhört ambitiös produktion. Det handlar inte om hållbarhet – det var bara jävligt häftigt!

Foto: Johanna Hanno (CC BY)

Lisa Månsson, överintendent vid Naturhistoriska riksmuseet

Dina tankar om den nya museidefinitionen?

– Jag tyckte den blev bra på många sätt. Det var ju en stor, ansträngande process som pågått i många år och som inte kom i hamn senast i Kyoto. Så jag tycker det här omtaget som gjorts är imponerande, att de har hittat en process där vi alla fått vara delaktiga.

– När jag var på konferensen kunde jag konstatera att det var många presentationer om just processen. Jag tror att man på så sätt ville ge den förankring på ett tydligt sätt, att man skulle se att man haft chans att vara med och diskutera. Därigenom har ju definitionen en legitimitet bland museer globalt, och utifrån det blir den enande och stark.

– Gällande innehållet tycker jag det är en väldigt vacker definition. Det är på sätt och vis en fin lista där man kanske inte har förväntat sig att alla museer ska pricka av precis alla dessa ord, om att vara inkluderande, främja mångfald och hållbarhet och så vidare. Det kanske inte är så att alla museer gör det i alla delar – men de gör det i varierande grad. Som community står vi ju definitivt för alla de här värdeorden.

Var det någon specifik talare eller programpunkt som stack ut för dig?

– Hilda Flavia Nakabuye tyckte jag var helt fantastisk. Hon är i grunden klimataktivist, grundare av Ugandas Fridays for future-rörelse, och var inbjuden som key note speaker. Hon var väldigt klarsynt och engagerad, och sa på ett så fint sätt vad museernas roll är: ”Preserving the past, educating the present, shaping the future”. Jag tyckte det var väldigt bra och koncist.

– Hon satt också med i en panel, och var då ofta väldigt snabb att reflektera, summera och uttrycka sig på ett sätt jag tyckte satte fingret på de lite större sammanhangen i frågeställningarna som diskuterades. Det var roligt att ha någon utifrån, från klimatrörelsen, som kommer in i en stor Icom General Conference som en frisk vind, med bra och nyttiga perspektiv för oss att ta till oss.

Vad tar du med dig från Icom?

– Det är nog en ökad insikt om hur viktigt kulturarvet är för identiteten och kopplat till de många konfliktytor som finns i världen. Både historiska sådana, som efter det som hände i Afrika med kolonialmakterna, hela Palestina-området, och sedan Ukraina idag. Det är väldigt laddat, och det är viktigt – och det är något jag tror att vi i Sverige ska ta till oss ännu mer. Många vittnar om att kulturen och kulturarvet är något som en angripare ganska snabbt greppar efter, för att erövra och därigenom ta en bit av identiteten av det landet, och om man kan förvanska eller erövra det så har det en väldigt stor moralisk och identitetsmässig påverkan.

Foto: Emil Schön (CC BY)

Lars Amréus, överintendent och chef för Statens maritima och transporthistoriska museer, tidigare riksantikvarie

Dina tankar om den nya museidefinitionen?

– Det är väl en så bra definition som går att få till i ett sådant forum som Icom är, där i princip hela världen är representerad. Det har ju varit en ganska uppslitande process; det förslag som lades 2019 var en vision jag tror hade arbetats fram i en ganska begränsad krets och inte alls hade den förankring som behövdes för att den skulle kunna gå igenom.

– Jag är ganska imponerad av det jobb som Icom ändå har gjort de senaste åren med att ta fram den här definitionen, och av den väldigt demokratiska process som använts för att vaska fram de här nyckelorden. Och definitionen antogs ju med nästan hundraprocentigt stöd, vilket jag tror var väldigt viktigt för Icom, för organisationens trovärdighet helt enkelt, att man kunde gå i mål med det här. Så jag är nöjd med den här definitionen – och jag är glad att inte det förra förslaget gick igenom, för det var märkligt tycker jag, på många sätt.

Var det någon specifik talare eller programpunkt som stack ut för dig? 

– Jag följde med ganska stort intresse ledarskapsseminariet, det tyckte jag var spännande, med flera deltagare, bland annat Smithsonians chef Lonnie Bunch III, och några till som reflekterade kring vad det inneburit att leda under pandemi. Det gav extra mersmak för min del.

– Sedan var det många bra diskussioner om etik, och jag är glad att man också lyfte Rysslands angrepp på Ukraina och den medvetna förstörelsen av kulturarvet som sker där – jag är glad att man lyfte det så pass tydligt från Icoms sida.

Vad tar du med dig från Icom?

– Inspiration. Det är väldigt inspirerande att komma ut och få träffa och prata med kollegor från hela världen. Jag tar också med mig det faktum att det nya omvärldsläget påverkar en organisation som Icom väldigt, väldigt mycket. Då tänker jag både på pandemin så klart, men inte minst med Rysslands angrepp på Ukraina och de ökande spänningarna som finns mellan olika länder och geografiska regioner i världen. Det finns många spänningar som behöver hanteras, och där gör ju Icom sin del. Det handlar både om dekolonisering och om konflikthantering, på olika sätt.

LÄS MER: ”Oförarglig, okontroversiell och ganska tandlös” – Museipanelen om Icoms nya museidefinition