”Svindlande tanke att vi en gång dömde ut Wikipedia som källa”

ESSÄSTAFETT: Digital historieskrivning i en instabil omvärld

För 22 år sedan var läroböcker och Nationalencyklopedin säkra källor som knappast behövde ifrågasättas. De var framtagna av experter, granskade och kurerade. Det fanns en typ av hierarkisk ordning som gjorde att vi sällan funderade på vilka källor som var tillförlitliga. I vardagen kunde vi utgå från att professorer och morgontidningar hade mer korrekt information än gemene man och kvällstidningar. Den 15 januari 2001 kom så Wikipedia och vände uppochner på vår syn på tillförlitlighet och vem som har rätten till kunskap.

Wikipedia är det nätbaserade uppslagsverk som vem som helst kan redigera. Innehållet skapas av användarna i en kollektiv process i vilken det finns regler och riktlinjer att följa. Uppslagsorden byggs ut och uppdateras allteftersom kunskapsläget förändras och andra användare bidrar med ytterligare perspektiv.

Det finns många fördelar med ett nätbaserat uppslagsverk jämfört med en bok. En av de mest uppenbara är att det går snabbt och lätt att uppdatera när något förändras eller ett fel har smugit sig in.

En samtida syn på kunskap och lärande

Den teknik Wikipedia bygger på är som gjord för utbildning och forskning. Det är enkelt att redigera så att elever och studenter kan få i uppgift att bygga vidare på andras arbeten eller bidra med nya källor. För att inte tala om de demokratiska vinsterna! Kunskap kan spridas till världens alla hörn, utan stora investeringar.

Wikipedia har dock medfört större vinster än så för utbildningsväsendet.

Jag tänker främst på att Wikipedia representerar en samtida syn på kunskap och lärande, där kollektiva processer, förändring och framåtskridande förutsätts och planeras för. Inte som i äldre tider då kunskap behandlades mer som en färdig produkt. Lärare skulle lära ut kunskap, eleverna skulle lära in; man sa inlärning, inte lärande.

Naturligtvis kan kunskap fortfarande läras in men både den pedagogiska praktiken och dess styrdokument har sedan länge skiftat fokus mot lärande som en process, där det inte bara handlar om att nöta in fakta, utan även om högre kognitiva processer där kunskap utvecklas tillsammans med andra. Boken har det inbyggda problemet att formatet signalerar att kunskapsläget är fixt och färdigt, vilket i utbildningssammanhang inte är så lämpligt. Wikipedia däremot är en fin representation av en samtida lärande- och kunskapssyn.

Ändringar är spårbara och synliga

En annan av Wikipedias många fördelar framför tryckta böcker är att förändringen över tid finns dokumenterad. Till varje uppslagsord finns en historik där en kan se varenda ändring som gjorts sedan sidan skapades. Det går att se vem som ändrade och på sekunden när ändringen skedde. Om någon har ändrat bara för att sabotera, behövs bara ett klick för att återställa sidan till den korrekta versionen. Vilken fantastisk resurs för forskning och undervisning om makt, talutrymme och tolkningsföreträde! I nya upplagor av böcker är ändringarna däremot osynliga för läsaren, vilket förstärker idén om att det som står i boken är och alltid har varit sant.

Då, 2001, tyckte många med mig att det var mer än lovligt naivt att tro att en kan låta vem som helst redigera ett uppslagsverk. Var och en kunde väl förstå hur det skulle gå? Tänk om en elev ska skriva om andra världskriget och hamnar på en sida om förintelsen precis när en historierevisionist har ändrat innehållet!

Risken att elever skulle missta desinformation för information gjorde att elever uppmanades att inte använda Wikipedia i skolarbetet av skälet att det inte är en tillförlitlig källa. Det svindlar lite nu när jag skriver så. Tänk att det kändes rimligt, i en inte alltför avlägsen dåtid, att uttrycka sig så!

LÄS ÄVEN: Dick Harrison: Personer med särintressen förvanskar fakta och saluför dem på Wikipedia

Den äldre synen på tillförlitlighet behövde uppdateras

Sedan dess har vi, tack och lov, tvingats fundera på det här med tillförlitlighet. Den där hierarkin som jag nämnde i början, där en litar på professorer och morgontidningar, den är ju egentligen bara en ganska rimlig tumregel, men inte mer än så. En titel som signalerar hög kunskapsnivå medför inte i sig att personen aldrig pratar strunt och även en morgontidning kan publicera en anka.

Den äldre synen på tillförlitlighet var i stort behov av diskussion och uppdatering. Nu var det inte bara utbildningsinstitutionerna som identifierade problemet och utvecklade samtida metoder för källkritik och källtillit. Vi måste nog också tacka Wikipedia och diskussionsforum på nätet för den utvecklingen.

Tacket måste också utsträckas till alla användare som tidigt förstod storheten i kollektiva lärandeprocesser och därför försökte lösa de problem som fanns med desinformation och missinformation. När utbildningsväsendet vände Wikipedia ryggen, då fanns det användare som tålmodigt utvecklade en kultur där kritisk granskning av påståenden har blivit central. Det var på internetforum och inte i skolan som ”källa på det!” började efterfrågas för minsta påstående.

Böcker inte bäst lämpade för encyklopedier

Det borde naturligtvis varit skolan som förmedlat vikten av att ständigt ifrågasätta, att kräva källor för kontroversiella påståenden och sedan applicera metoder för källkritik och källtillit på dessa. Utbildning och verklighet är dock kommunicerande kärl, så diskussionen och metodutvecklandet från nätet sipprar in i skolan och högre utbildning. Idag är det färre elever som uppmanas att inte använda Wikipedia, och i stället får undervisning i hur en kan navigera i potentiellt skakig information.

Den tryckta boken är statisk till sin natur och uppdateringar är tidskrävande, dyra och krångliga. Tänk hur många uppslagsverk som kasserats genom åren, inte för att de varit för slitna eller tagit för stor plats utan för att de varit inaktuella! Alla nedhuggna träd, all möda och alla fina skinnband till trots, har den enda lämpliga platsen för utdaterade böcker varit återvinningsstationen.

Boken har länge varit utbildningens trognaste följeslagare och kommer på många sätt att fortsätta vara det. Vi behöver dock bli bättre på att välja medium utifrån vad som passar syftet bäst och just encyklopedier är inte bokens starkaste sida.

Välkommen in i utbildningsväsendet och grattis på födelsedagen, Wikipedia!

—–
Elza Dunkels är docent i pedagogiskt arbete och har forskat om barns och ungas nätanvändning sedan slutet av 1990-talet.

Det här är del två i Omvärld & insikts essästafett på temat digital historieskrivning i en instabil omvärld.