Unga ska göra unga intresserade av kulturarv

För kulturmiljövårdsassistenterna börjar arbetsdagen på samma sätt som alla andra, med en incheckning, där gruppens status och förväntningar avhandlas. Den här gången är det Noor som valt metod för incheckning och hon uppmanar alla runt bordet att uttrycka hur de känner sig med hjälp av sitt kroppsspråk. Det gestikuleras med händer och minspel.

Noor och hennes fyra kollegor – samtliga under 18 år, förutom Noor själv – är arvoderade av Västmanlands läns museum och ingår i projektet Mitt slott, Ditt slott. I stort sett varje onsdag sedan i höstas har de träffats för att utveckla metoder och strukturer för att stärka barn och ungdomars inflytande på arbetet med kulturmiljöfrågor. Deras uppgift är att informera sina jämnåriga om hur ansvaret för kulturarvet kan övertas av nästa generation.

Sedan den 1 januari 2020 är Barnkonventionen, som antogs av FN:s generalförsamling 1989, lag i Sverige. Konventionen har som mål att tillvarata barns rättigheter. Det innefattar även frågor om kulturarv.

Noor, som kom i kontakt med projektet när hon sommarjobbade på museet, säger att hon vill visa att barnkonventionen är lag.

– Och att vi kan vara med och påverka, förtydligar hon.

Hennes kollega Alice gick med i projektet för att hon är intresserad av historia och brinner för att skapa ”en värld som passar oss”.

– Här får vi vara kreativa och involvera ungdom i kulturmiljöfrågor. Det är en rättighet enligt barnkonventionen, säger hon.

Arvsfonden och arkitekturkollo

Projektet, som finansieras med stöd av Allmänna arvsfonden, startade i januari 2022 och består av fem kulturmiljövårdsassistenter. I år, projektets andra år, sker ett samarbete med Dalarnas länsmuseum, som också ingår i projektet. Då kommer det att vara mer fokus på arkitektur genom ett arkitekturkollo i Bollnäs under sommaren.

Förutom att ingå i arbetsgruppen har kulturmiljövårdsassistenterna även andra uppgifter fördelade mellan sig, som till exempel att ingå i styrgruppen för projektet eller arbeta fram metoder tillsammans med kulturmiljövårdsavdelningen. En av dem fungerar som bi-projektledare. De har tillsammans arbetat fram upplägget.

Kulturmiljövårdsassistenterna ska även ta fram en digital verktygslåda, där de dokumenterar metoder för att nå ut till ungdomar och där både lyckade och mindre lyckade metoder ska visas upp. ”Vara ödmjuk inför att förändra” är ett tips till museerna.

Samtliga kulturmiljövårdsassistenter har varit på anställningsintervju och lönesättande samtal. De har egna nycklar till museet och har tillåtelse att jobba hemifrån, dock inte mer än fyra timmar i veckan.

– Vi blir behandlade som medarbetare. Det är coolt att vi har bestämmandemakten och får tillit. Transparens är viktigt, säger Alice, som konstaterar att det är svårt att hinna med allt de vill under de fyra timmarna. Om de skickar ett mejl får de vänta en vecka på att se om de har fått svar.

– Vi har så mycket idéer, tid och pengar är hinder, säger Alice.

Vanessa och Ida är med i styrgruppen, som består av tre unga och tre vuxna anställda och där ungdomarna har utslagsröst (så länge frågan inte handlar om ekonomi).

– I skolan är det någon annan som bestämmer, här kan vi påverka och styra och bestämma, säger hon och tillägger ”och ta över världen”, vilket får de andra runt bordet att skratta.

– Dessutom har vi kul tillsammans, det gör det lätt att engagera sig, säger hon.

– Om vi inte jobbar så stannar projektet. I skolan är det ju inte så, där pågår arbetet ändå. Många ungdomar vill veta hur de kan påverka, säger Lilly, som är bi-projektledare och ansvarig för de evenemang som planeras, till exempel skolbesök eller aktiviteter på museet. Den här veckan är hon dessutom ansvarig för projektets Instagram-konto.

Tagit plats i verksamheten

Jennie Schaeffer, museichef på Västmanlands Läns Museum, såg att det till en början var det lite krångel med kulturmiljövårdsassistenternas anställningsform, eftersom de är under 18 år. Man valde att arvodera gruppens medlemmar istället för att timanställa.

– Det går inte att bortse från ersättningen och i projektet reflektera över vilken roll den spelar. Makt och inflytande kan ju kopplas till om vem som får ersättning för sitt arbete och vem som inte får det. Varför ska just barn och unga jobba ideellt i alla lägen? Vi vill visa att det finns möjlighet för unga att arbeta, säger Jennie Schaeffer.

Hon vänder sig till gruppen:

– Det är spännande för ett litet länsmuseum att ha er här. Ni har tagit mer och mer plats och påverkat vårt arbete, säger hon.

På vilket sätt har gruppen påverkat er?

– Vi får självgranska oss. Vi har tillgång till ett större gäng med ungdomar under 18 år och behöver bli mer medvetna om vad arbetsmiljölagen säger och om barn och unga påverkar beslut vi fattar i den utsträckning som behövs, säger Jennie Schaeffer.

Julia Göransson är projektledare för Mitt slott, Ditt slott. Under sin utbildningstid skrev hon en kandidatuppsats om involvering av unga, vars tankar ligger till grund för projektet. Hon flikar in att ungdomarnas närvaro adderar nya lager på verksamheten, som tvingas fundera över frågor som ”varför får inte barn namnge gator?”.

– Ni är en del av museerna, ni har tagit plats. Det är inget konstigt att ni har tagit över hela verksamhetstavlan. Ni är en del av vår arbetsmiljö, säger hon till gruppen runt bordet.

Tavlan är belägen en trappa upp i museets kontor. På den är året uppdelat i månader och där står skrivet vem som är ansvarig för vad. I september ska det bli filmkväll i biografen. Just nu håller de på att ta reda på vilken film de ska se och hur de kan få rättighet att visa den.

Här finns även ”Haunted museum”, en spökvandring där deltagarna ska få gå runt museet med ficklampa, i oktober. Till dess ska de hitta på en berättelse kopplad till väsen, men som också har inslag av verklighet.

– Jag tycker om att se vad mer vi ska göra, säger Lilly, när hon och kollegorna förevisar tavlan.

– Våra kollegor brukar gå förbi här och säga ”Gud, vad mycket roligt de ska göra”, säger Julia Göransson.

Vad händer när projektet avslutas? Skulle det gå att anställa ungdomarna? Till att börja med ska projektet presenteras för kultur- och fritidscheferna i länet för att öka kunskapen om – och betydelsen av – projektet.

– Vi behöver hitta en finansiering för det. Vi vill förmedla kunskapen, få ut den mer, säger Julia Göransson, som blev varse hur svårt involvering av unga kan vara när hon deltog i konferensen ”Cultural heritage in action” i Zaragoza i Spanien, där temat handlade om hur man lockar unga till museer. Hon hade tagit med sig kulturmiljövårdsassistenten Alice, som visade sig vara den enda ungdomen på konferensen.

Alice fick besvara många frågor från de övriga medverkande om ungdomars tankar och behov.

– Det är viktigt att fråga dem som har erfarenhet, konstaterar hon.

”Ett samhälle som funkar för alla”

Den här arbetsdagen ägnas åt planering av ett föredrag som ska hållas vid Västerås Arkitekturdagar, som vänder sig till politiker och dem som jobbar med kulturvård. Syftet med föredraget är att få deltagarna att reflektera över vad de gör för att inkludera barn och unga i sitt arbete. ”Att skapa ett samhälle som funkar för alla”, som Ida uttrycker det.

– Att ta hänsyn till ungdomar och skapa trygghet är viktigt. Man ska inte behöva känna att en plats är otrygg eller att det är läskiga människor där, säger Alice som hoppas att åhörarna ska ”bli förvånade”.

Lite senare arbetar Alice och Lilly på en presentation de ska hålla i fritidsgården i Dingtuna utanför Västerås. Det visar sig dock att fritidsgården har lagts ned. Hur ska de komma i kontakt med ungdomarna om det inte finns någon fritidsgård? Kanske finns det någon idrottsförening eller kyrka som de kan vända sig till.

I ett intilliggande rum går Noor, Vanessa och Ida igenom punkter inför ett kommande styrgruppsmöte.

– Jag är lite orolig för att vi missar något, säger Vanessa.

Sedan övergår de till att diskutera checklistan.

– Det måste vara en lätt font, som är lättläst, påpekar Vanessa. Ida påminner om att loggorna ska vara med, både länsmuseets och Arvsfondens.

Mot slutet av arbetsdagen samlas åter alla runt bordet för att skriva i projektets loggbok om vad de har gjort. Den ska vara tillgänglig för alla som ingår i programmet och är intressenter.

Det tystnar runt bordet, när kulturmiljövårdsassistenterna arbetar koncentrerat med sina texter. Det enda som hörs är knattret från datorernas tangentbord.