Utställning i container på skolgården – så ska MSB nå ut till unga

På en bänk i verkstan i bottenvåningen av Riksantikvarieämbetets kontorsbyggnad i Visby ligger stora, orange klossar prydligt uppradade i ett rutmönster. Var och en av de 30 klossarna representerar ett föremål som kan vara bra att ha i händelse av en kris. Här finns tändstickor, batterier, powerbank, stormkök, armékniv, radio, vattendunk och… kondomer?

– Kondomer, det trodde man kanske inte att man behövde i en kris, säger Jesper Cederlund, utställningstekniker på Riksantikvarieämbetet.

Han är myndighetens projektansvarige för vandringsutställningen Rädd eller beredd, som riktar sig till gymnasieungdomar och som produceras ihop med MSB och Statens försvarshistoriska museer, SFHM.

En doft av träslöjdssal ligger i luften i verkstan, där det råder febril aktivitet med att få färdigt allt det utställningstekniska materialet som ska in i den container, med utfällbara långsidor, som utgör utställningslokalen. Inom kort ska det hela testköras på gotländska gymnasieelever innan utställningen tar båten till fastlandet för att inleda en två år lång turné på skolgårdar runt om i alla Sveriges regioner.

Jesper Cederlund vrider på klossen som ska representera kondomer och läser högt vad som står på andra sidan: ”Använd som preventivmedel eller för att transportera vatten. Förvaring av saker som behöver hållas torra. Går att använda som skydd för sår, och som gummihandske.”

– Det finns fler användningsområden än vad man först tänker på, konstaterar han.

Diskutera sig fram till lösningar

Klossarna ingår i en av fyra stationer, Preppa – Värdera – Hjälpa – Agera, som kommer finnas i containern. Här handlar det om prepping: eleverna ska utifrån de 30 klossarna välja ut fem föremål man helst skulle vilja ha med sig i en kris.

–  Tanken här är att man ska få diskutera sig fram till lösningar, säger Jesper Cederlund.

När valet är gjort får man ett kvitto utskrivet på vilka saker man valt, och kvittot tas sedan med till klassrummet där diskussionen fortsätter. Vid varje visningstillfälle medverkar två informatörer, varav en är på plats med halva klassen i utställningen, medan den andra är med andra halvan i klassrummet.

I en annan station, Värdera, ska man med hjälp av en vevradio söka efter en kanal med trovärdig information. Just de här fysiska elementen, som vevradion och klossarna, var något ungdomarna själva efterlyste enligt den förstudie som gjordes inför utställningen. Och det kom som en positiv överraskning för utställningsteknikerna i verkstan på Riksantikvarieämbetet.

– Det är jättekul! Lite så har vi tänkt också, att någon gång så kommer vi väl återgå till det gamla hederliga sättet vi upplevde grejer på när vi var små, säger Jesper Cederlund.

– Det händer så klart jättemycket på den digitala scenen, men som statlig myndighet eller museum är det svårt att konkurrera med det senaste ungarna har i sina mobiltelefoner, tillägger han.

”Viktigt för unga att få göra något fysiskt”

Helt analog är dock inte utställningen. Parallellt med arbetets gång i de olika stationerna pågår ett scenario utanför containerns fyra ”fönster” som blickar ut mot ”omvärlden”. Här visas en rendering som gjorts i en datorspelsmotor: det börjar med fint väder, som övergår i en orkan där föremål flyger omkring och det blir strömavbrott.

– Det är en utställning, lärande och en immersiv upplevelse – alla tre saker i ett, säger Jesper Cederlund.

Projektledare för Rädd eller beredd är Annmari Kastrup, som frilansar bland annat som utställningsproducent. Hon ligger även bakom förstudien, som alltså visade att de unga ville komma bort från skärmarna. De ville hellre komma ut på plats och se autentiska föremål än ta del av digitalt innehåll.

– Inom utställningsvärlden de senaste 10-15 åren har man velat göra mer och mer digitalt, och man tror att alla unga människor bara vill trycka på knappar. Men de gör ju inget annat än trycker på knappar hela dagarna! Så att få göra något fysiskt är jätteviktigt för dem, säger Annmari Kastrup.

Hon menar att kunskap också fastnar på ett annat sätt när man får göra något kroppsligt.

– Därför tycker jag alltid det är viktigt när jag gör en utställning, att man tänker analogt också, säger Annmari Kastrup.

Inte samma konkurrens i den analoga världen

Christina Andersson, risk- och kriskommunikatör på MSB, är inne på samma spår som Annmari Kastrup och Jesper Cederlund. I den analoga världen har man som myndighet inte samma konkurrens som i den digitala, menar hon.

– Vi vet till exempel att ett sätt att nå unga kan vara att skicka ett brev hem till dem, alltså med vanlig post. Det är en så ovanlig kanal för dem, så får de ett brev vet vi också att det är många som öppnar och läser det, säger hon.

Att skicka saker med posten är något MSB har testat tidigare. 2018 damp broschyren Om krisen eller kriget kommer ner på hallmattor och i postlådor i 4,9 miljoner svenska hushåll. Myndigheten hade fått i uppdrag av regeringen att informera allmänheten om hur vi kan förbereda oss på allt från allvarliga olyckor, extremt väder och it-attacker till militära konflikter, just genom att skicka ut en broschyr.

Svårt att nå den yngre publiken

Efter Rysslands invasion av Ukraina i februari i år ökade intresset lavinartat för att ladda ner eller beställa hem ett exemplar av broschyren. Och även om MSB ser att intresset för hemberedskap även ökat bland yngre personer är ungdomar, särskilt de som nyligen flyttat hemifrån, den grupp som myndigheten fokuserar lite extra på att nå.

– Det är inte helt lätt att prata med unga om saker som kanske kan hända och som kan vara jobbiga, alltså kris och krig som vi ju pratar om. De är ju väldigt mycket här och nu, och har kanske inte alltid förmågan att tänka framåt. Det är ju så mycket annat i den åldern som upptar en, säger Christina Andersson.

En försvårande faktor är att krisberedskap i dag inte finns med i någon läroplan, enligt Christina Andersson. Hade det funnits hade kunskapen om samhällets sårbarhet och vad man kan göra på individnivå för att förbereda sig för en kris nått de unga via skolan, menar hon.

– Men det gör inte det idag, och i vårt uppdrag som myndighet behöver vi nå ut till alla som bor i Sverige med den här typen av frågor. Då måste vi hitta andra sätt att nå fram till den här målgruppen, och då kan den här utställningen vara ett sätt, säger Christina Andersson.

”Vi testar att komma till dem i stället”

Även Helén Johansson, utställningsproducent på SFHM och biträdande projektledare för Rädd eller beredd, ser fram emot att testa ett nytt sätt att nå en yngre målgrupp. När unga personer besöker SFHM:s utställningar sker det främst i skolsammanhang, tillsammans med en lärare.

– Så det är ett väldigt kul grepp, att utställningen nu kommer till gymnasieskolan. Eftersom det är svårt att nå den här gruppen testar vi att komma till dem i stället, säger Helén Johansson.

Innehållet i utställningen bygger på broschyren Om krisen eller kriget kommer, och SFHM har lagt till ett historiskt perspektiv. Man har även tagit fram ett digitalt läromaterial som kommer vara öppet för alla att använda, även de som inte kan besöka den fysiska utställningen.

Själva syftet med Rädd eller beredd är alltså att öka målgruppens kunskaper om beredskap, och få upp medvetenheten om hur man själv kan bidra vid en kris. Men Helén Johansson hoppas också att den ska leda till att fler unga får upp ögonen för de försvarshistoriska museerna.

Pandemin har gett en ny ingång

Hon tror också att det spända omvärldsläget och att de unga själva nyligen upplevt en pandemi kan göra att tidpunkten för att lansera en utställning om beredskap är passande.

– Förhoppningsvis har man ju mer ingång i ämnet nu. Det har jag också märkt när jag träffat referensgrupper, att de verkligen kunnat relatera till pandemin. Jag tänker att det hade varit väldigt annorlunda om de inte varit med om kriser i nutid, säger Helén Johansson.

Här får hon medhåll av Christina Andersson på MSB.

– Vi vet, och det visar forskning också, att inträffar det kriser påverkar det människors sätt att tänka just kring den egna beredskapen. Då inser man vikten av att ha en hemberedskap. Tyvärr behövs ibland en självupplevd kris för att vi ska ta det här steget att faktiskt packa vår krislåda, säger hon.

Arbetet med utställningen drog igång precis innan coronautbrottet, och har även försenats ett år på grund av pandemin. Och även om innehållet i Rädd eller beredd inte direkt berör varken pandemin eller kriget i Ukraina blir det oundvikligt att referera till de här händelserna, menar Christina Andersson.

– Vi har sagt att vi inte får vara tondöva för händelser i omvärlden när vi jobbar fram den här utställningen. Sedan är råden och tipsen kring hemberedskap och vikten av att engagera sig generella – de gäller ju oavsett vad som händer och hur omvärlden ser ut. Utan det är mer hur vi pratar om vikten av att vara förberedd, att vi kan referera till den här typen av inträffade händelser, säger hon.

Därför samarbetar MSB med två kulturmyndigheter

Men hur kom det sig då att MSB landade i att göra just en utställning? Det hela började med att Annmari Kastrup med kollegan Anna Asker uppvaktade MSB och förde dem samman med  SFHM, som i sin tur ville involvera Riksantikvarieämbetet.

På MSB tyckte man att det lät som ett spännande format att testa, berättar Christina Andersson. Men det hade blivit för svårt att driva projektet själva, och att det nu blev ett myndighetssamarbete var därför en avgörande faktor.

– Vi tyckte att upplägget blev väldigt bra, att få jobba ihop med myndigheter som är experter på det här, som har det i sitt uppdrag. Då hoppade vi på, säger Christina Andersson.

Och att det är just de här tre myndigheterna som samarbetar menar Annmari Kastrup är projektets styrka.

– Det är ju lite oväntat – att det är MSB ihop med kulturmyndigheter. Men den här frågan berör ju så många delar av samhället, så det är egentligen inte så konstigt. Men för MSB är det första gången de provar på utställningsformatet, säger hon.

Jesper Cederlund i verkstan på Riksantikvarieämbetet tycker samarbetet med de övriga myndigheterna funkat bra.

– Mellan oss och SFHM är det jätteenkelt och tydligt att den tekniska biten kan vi, och de kan innehållet. Så det har blivit naturligt – vi har inte behövt vara inne och trampa på varandras områden, säger han.

Många speciallösningar i containern

Nu arbetar Jesper Cederlund och hans kollegor i verkstan för fullt med att få de sista delarna på plats i containern. I slutet av oktober lämnar den Gotland för att provköras på ytterligare några skolor, innan det är dags för vernissage i Umeå i januari 2023.

Men innan dess är det många speciallösningar som ska finjusteras. Exempelvis har varje vägg i containern sin egen teknik inbyggd, som sedan ska länkas ihop i en lång serie på ett sätt som är hållbart över tid –  och som skolornas vaktmästare inte kan koppla fel.

– När man har en vandringsutställning med olika aktörer som ska vara delaktiga så går det inte att säga ”ta den där röda kabeln och skruva ihop den med den gröna…” Det måste vara snabbkontakter, och det måste vara failproof, säger Jesper Cederlund.

En tekniker kommer trots det åka med containern för att hjälpa skolans vaktmästare att fälla ut containerns väggar och montera utställningen.

– Det är en jäkla utmaning så fort man bygger en vandringsutställning! Allt vi bygger upp ska ju få plats i containern under transport,  då det bara är en tredjedel av platsen kvar. Det är roligt, något vi inte har gjort förut på samma sätt, säger Jesper Cederlund.