”Vi har ingen hållbarhetschef – hållbarheten angår alla”
Klimatkalkylerade föreställningar, en egen miljöstämpel, och individuella klimatbudgetar för varje medarbetare. Det är några av de klimat- och miljöåtgärder finska Nationaloperan och Nationalgalleriet arbetar med. Mårten Janson rapporterar från Helsingfors för Omvärld & insikts räkning.
På taket till Finlands nationaloperas byggnad vid Tölöviken i Helsingfors sitter 208 kvadratmeter solceller. De är en symbolisk åtgärd – tillskottet till energimixen är en ynka procent – men symbolvärdet är likväl viktigt, menar Tapio Säkinen. Han är produktionschef på Finlands nationalopera och -balett, och ansvarar därmed för den tekniska produktionen i ett enormt hus där ett tiotal stora scenproduktioner genomförs varje år. I den rollen har han också ett operativt ansvar för organisationens hållbarhetsarbete.
Nationaloperans hyresvärd Senaatti är den finska motsvarigheter till Statens fastighetsverk. Det är en hyresvärd med god förståelse för organisationens hållbarhetsönskemål, enligt Tapio Säkinen. All operans elenergi kommer från vindkraft, vilket var en del av kriterierna när det rådande hyresavtalet upphandlades. Genom effektiviseringar av fastigheten, byggd 1993, har energibehoven minskat från 5 000 till 3 000 mwH mellan 2011 och 2021.
Dessutom är samtliga 300 kranar i huset försedda med ett munstycke som minskar vattenflödet till en minimal nivå. Man undrar om det verkligen är nödvändigt i ett land med 190 000 sjöar? Ja, säger Tapio Säkinen, eftersom varje liter måste renas och processas innan den når sin slutkonsument. Och uppvärmningen av vatten är energikrävande.
– En varmdusch motsvarar energiförbrukningen av 1,5 miljoner laptops under motsvarande tid, säger han.
Oro kring estetiken
Redan vid det första produktionsmötet presenterar Tapio organisationens miljökrav. Där ingår bland annat materialval. Material ska alltid väljas utifrån minsta möjliga klimatavtryck. Oftast blir det trä i de synliga ytorna, eftersom det släpper ut mindre koldioxid än såväl metall som plast och textil.
Men det är inte alltid hållbarhetskraven faller i god jord hos operans medarbetare.
– Det finns en rädsla hos de konstnärligt ansvariga, säger Tapio Säkinen.
– De tror att klimatneutrala produktioner kommer se ut som en soptipp. Men det gäller att göra det på rätt sätt.
De bärande konstruktionerna byggs upp av metallmoduler från det tyska företaget Ventum S. Det är ett slags avancerade byggnadsställningar som kan kopplas ihop till en mångfald former. Liknande system torde kunna användas i utställningssektorn.
Ett pågående projekt är att klimatkalkylera alla operans föreställningar och förse varje ny föreställning med en klimatbudget. Det kräver omfattande beräkningar men Tapio Säkinen hoppas hinna färdigt ”innan han går i pension”.
– Det finns redan tomma rutor för detta i våra dokument men vi har inte siffrorna ännu, säger han.
För att komma fram till klimatneutralitet räcker det inte med återbruk. De utsläpp som inte går att förhindra blir man tvungen att kompensera för. Det kan inte operan göra än så länge, men för sina egna resor kompenserar Tapio Säkinen ur egen ficka. Då investerar han i vindenergi i Indien samt energieffektiva spisar i Afrika.
I framtiden kanske operan kan börja sälja klimatkompenserade biljetter på samma sätt som flygbolagen. Men det gäller att hålla tungan rätt i mun.
– Börjar vi fatta klimatsmarta beslut eller köper vi oss fria?
Egen miljöstämpel
Liksom många andra kulturinstitutioner i Finland är landets nationalopera och balett certifierad med Ekokompassi, ett kombinerat miljöhanteringsverktyg och certifikat. En motsvarande certifiering finns för övrigt i Sverige. Den kallas här Svensk miljöbas och certifierar ett flertal kulturinstitutioner i landet – dock inga museer, av listan på deras webb att döma.
Även Finlands Nationalgalleri är certifierad med Ekokompassi. Organisationen består av tre museiinstitutioner: Kiasma med samtidskonst, Ateneum med klassisk konst samt Sinebrochovskymuseet, tidigare hem åt det rika konstsamlarparet med samma namn.
Förutom Ekokompassi har Nationalgalleriet lanserat sin egen miljöstämpel, Green handprint. Den kan sättas på allt i museets byggnader och verksamheter som visar på ett systematiskt miljöförbättrande arbete. Det kan till exempel handla om att all bubbelplast återanvänds när föremål förpackas för in- och utlåning. Tejpresterna gör återanvändningen tydlig för mottagaren.
Organisationens miljöarbete inleddes 2019 då alla i personalen som var intresserade samlades i sammanlagt åtta workshoppar. De ledde fram till 1 300 idéer på hur organisationen kan förbättra sitt miljöarbete.
– Det är viktigt att det kommer nerifrån, annars blir det ett uppifrånperspektiv på det, säger Katja Ikäläinen, pedagog på Ateneum och en av initiativtagarna till Green Handprint.
– Vi har ingen hållbarhetschef. Hållbarheten angår alla i organisationen. Alla är engagerade men somliga av oss är lite mer engagerade.
SE ÄVEN: How to Greenify Your Museum with a Positive Green Handprint med Katja Ikäläinen och Reetta Kalajo på MuseumNext Green Museums Summit 2024 (biljett krävs)
Även miljöcertifieringen med Ekokompassi är ett resultat av workshopparna. Det tog ett år att beräkna såväl byggnadens som verksamhetens miljöpåverkan.
– Det var en utmaning både att förstå vår miljöpåverkan och att förändra och förbättra våra processer, säger Katja Ikäläinen.
– När jag ser en organisation med Ekokompassi, då vet jag vad de gått igenom!
Individuella klimatbudgetar
Steg två är nu att mäta verksamhetens koldioxidutsläpp, ”ett enormt arbete”. Vad gäller elförbrukningen är utsläppen redan noll vilket beräknas spara en miljon kilo koldioxid per år.
Utsläppen från transporter och resor ska minska med 10 procent per år. Och inrikes är det tåg som gäller, även om resans mål är i landets norra regioner. Redan nu kan medarbetarna boka direktflyg i stället för flyg med byte, även om direktflyget är dyrare. Det sparar avsevärda mängder koldioxid.
Nästa steg är att förse varje medarbetare med en individuell klimatbudget. När budgeten är slut är det tåg som gäller oavsett avstånd. Eller att avstå från resan.
För de utsläpp som inte går att ta bort funderar också Finlands nationalgalleri på att försöka med klimatkompensering. En komplex process där museerna skulle behöva stöd.
I dag finns informationen om organisationens miljöarbete på webben. En målsättning är att tydligare kommunicera organisationens miljöarbete gentemot museernas besökare, genom skyltar i museernas entréer. Men det gäller att vara ärlig, påtalar Katja Ikäläinen.
– Vi berättar bara om vad vi faktiskt har uppnått och kan mäta, inte vad vi har för avsikt att göra i framtiden.
_______________
av Mårten Janson
utställningsproducent på Statens museer för världskultur
Vill du också skriva för Omvärld & insikt? Mejla din textidé till omvarld (snabel-a) raa.se!
