Tvådelat foto: Till vänster svartvit porträttbild på kvinna med glasögon; till höger en person i ett mörkt rum med projektioner på väggarna.
Det finns mycket för museer att hämta ur de immersiva institutionernas framgångsrecept, menar Kajsa Hartig. Foto: (CC BY-SA)

”Vi kommer inte undan frågan om immersiva upplevelser”

ESSÄ På vissa håll i världen har immersiva turistattraktioner redan seglat om de stora museerna i besöksanstal. Museer har länge arbetat med immersion. Men räcker det? Gör vi det tillräckligt bra? Svaret på den frågan är tyvärr oftast nej, skriver Kajsa Hartig, chef för museiupplevelse och samlingar på Västernorrlands museum.

Denna text är en essä. Åsikter som uttrycks i texten är skribentens egna.

Nyligen publicerade The Art Newspaper en artikel med rubriken ”Tipping point: How new immersive institutions are changing the art world”. Artikeln handlar om framväxten av immersiva upplevelser som turistattraktioner, som seglar om de stora museerna i besöksantal.

Outernet London är ett galleri med gigantiska Ultra HD-skärmar som huvudsakligen levererar spektakulära audiovisuella upplevelser. Bakom galleriet ligger företaget med samma namn, Outernet, ett globalt medie- och underhållningsföretag som riktar in sig på upplevelser i storstäder, där musik, film, konst, spel och butiksupplevelser möts. I artikeln konstaterar författaren Chris Michaels att det här bara är ett av hundratals gallerier och nöjesställen med en ny typ av inriktning och utbud, med fokus på visuell kultur, som erbjuder sensationella immersiva upplevelser.

LÄS ÄVEN: ”Museivärlden kan lära av scenkonstens immersivitet”

Besökssiffrorna till dessa ställen är enorma. Outernet London hade över 6 miljoner besökare 2023, att jämföra med anrika British Museum som hade besökare strax under denna siffra. En central poäng författaren gör i sin artikel är just hur dessa upplevelsepalats konkurrerar med museer om besökarna, och hur museer inte kan stå passiva och betrakta denna utveckling.

”Whether they turn out to be partners or competitors for museums and galleries, the immersive institutions … are a powerful emerging force. For many museums, it is a question of when, not if, they engage.”

Det låter alarmerande, men resonemanget är inte nytt. I den internationella museisektorn har immersiva upplevelser uppmärksammats och diskuterats de senaste 10–15 åren. Den stora frågan har varit: Hur hänger museerna med på tåget, och hur kan de bli lika attraktiva för publiken?

En person står inuti en utställningssal med projektioner på väggar och tak.
Outernet London hade fler besökare än British Museum under 2023. Foto: (CC BY-NC-ND)

Konkurrensen om publiken, och även debatten kring immersiva upplevelser, har blivit mer påtaglig de senaste sex–sju åren, då vi till exempel sett framväxten av japanska Team Lab som utvecklat både museer och turnerande upplevelser, och franska Atelier des Lumières som gjort sensation med sina konstinriktade upplevelser med bland andra Klimt, Cézanne och Chagall. Frågan är, som artikelförfattaren lyfter, vad dessa immersiva institutioner betyder för traditionella museer.

Immersiva upplevelser – relevanta för museer?

I strävan efter att hänga med i utvecklingen är det oundvikligen av intresse för museichefer att fundera över vad immersiva upplevelser har för betydelse för att locka publik, befintlig och ny. Det är lätt att falla för häftiga ”blockbuster”-upplevelser som garanterat drar publik, och det är inte en slump att vi i Sverige sett turnerande utställningar som exempelvis van Gogh och Titanic, och upplevelser som Paradox Museum i Stockholm. Men är det någon substans i dessa spektakulära upplevelser? Kritiken från museisektorn har handlat mycket om att de knappast bidrar till en djupare kunskapsförmedling, eller ger något mer än en stunds förnöjelse (se exempelvis upplevelsedesignern Ed Rodleys artikel från 2022).

LÄS ÄVEN: Paradox grundare Jan Broman: ”Det borde finnas en gräns för hur tråkiga museer kan vara”

Samtidigt står utvecklingen i den kommersiella sektorn inte still: fler och fler företag uppmärksammar behovet av ett rikt innehåll och av storytelling. Vi ser hur det sker en crossover mellan immersiva institutioner och temaparker, som Katana Incs nya Immersive Fort Tokyo som öppnar i mars 2024. Upplevelserna som erbjuds blir djupare och förlängs före, under och efter besöket, vilket ändå gör artikelförfattarens argument om konkurrens till museer relevanta. Vi kommer inte undan frågan: Hur tar vi oss an frågan om immersiva upplevelser ur ett museiperspektiv? 

Immersivitet – ett psykologiskt tillstånd

Ett bra första steg är att landa i en för museer relevant definition av immersiva upplevelser. Det handlar om upplevelser som ger besökaren intrycket av att vara helt omgiven av, och vara en del av, en annan miljö. Förenklat handlar det om att skapa en förflyttning av individen från vardagen här och nu exempelvis med hjälp av teknik, såsom massiva projektioner i ett stort rum, eller genom en VR-upplevelse. 

Men i grunden handlar immersivitet om ett psykologiskt tillstånd, där besökaren upplever en förflyttning i både tid och rum från den verkliga fysiska världen. Teknik är varken nödvändig eller för den delen i sig tillräcklig för att skapa en immersiv upplevelse. Upplevelsen av immersion beror på innehållets förmåga att, eventuellt i kombination med teknik, och fysisk (ibland gestaltad) miljö framkalla känslan av att förflytta sig i tid och rum. Om det lyckas beror även på individens perceptuella gränser och sinnestillstånd.

Museer har länge arbetat med immersion i bemärkelsen att skapa miljöer som förflyttar besökaren i tid och rum. Friluftsmuseernas autentiska miljöer, klassiska dioramor eller multisensoriska utställningar som får besökaren att verkligen förstå och ”kliva in i” en historisk epok eller uppleva ett fenomen.

Byggnad på Skansen, två kvinnor i förgrunden.
Friluftsmuseer som Skansen förflyttar besökaren genom tid och rum.Foto: (CC BY-SA)

Och förstås arbetar museer med att stärka upplevelsen av miljön med berättelser från just den platsen eller tiden som väcker engagemang och fångar publikens uppmärksamhet. Men räcker det, och gör vi det tillräckligt bra? Möjliggör vi en förflyttning av individen i den grad som upplevelsepalatsen åstadkommer? Svaret är oftast, tyvärr, ett nej.

Den immersiva museiupplevelsen

Det är uppenbart att immersiva institutioner gör något som museerna inte gör, något som får publiken att vallfärda. Så vad kan vi lära oss och ta till oss utifrån våra förutsättningar och uppdrag? Häftiga immersiva upplevelser är definitivt relevanta för museer. Inte upplevelser av det slaget som saknar innehåll och som enbart ger en stunds förnöjelse, utan rika museiupplevelser, som också stöttar en förflyttning av individen genom berättelser och genom aktiv delaktighet, som sträcker sig före och efter besöket, och som ger positiva effekter för individen och i förlängningen samhället.

Det sistnämnda är en av skillnaderna mellan upplevelsepalats och museer. Museer har en unik roll i samhället och kan på ett spännande sätt bidra till utvecklingen av immersiva upplevelser med ett djupare perspektiv, som tar hänsyn både till individens utveckling och till samhällsutvecklingen på ett större plan. Målet är att uppnå mer än enbart höga besökssiffror.

Att skapa substans i immersiva upplevelser handlar om att uppfylla museets övergripande mål för publik verksamhet, att vara en god berättare, en god upplevelsedesigner som kan väva samman berättelser och upplevelser, ha människan och individen i fokus, ha kompetens på området delaktighet och inkludering, och kunna integrera och facilitera interaktivitet genom exempelvis spelifiering. Det handlar också om att ha förståelse för museet som ett ekosystem av kontaktpunkter och plattformar, där den immersiva upplevelsen kanske bara är en del av helheten, ofta, såsom Ed Rodley hävdar, ett insteg till en fördjupad och förlängd upplevelse.

Förutsättningarna finns. Specifikt för museer är att de i stort sett alltid arbetar med någon form av sensorisk stimulering. Bra immersiva upplevelser verkar på flera plan genom sensorisk immersion, frammanande av känslor, narrativ förflyttning och interaktivitet genom spelifiering (gameful participation).

Bevaka utvecklingen

Det finns mycket för museer att hämta ur de immersiva institutionernas framgångsrecept. Samtidigt handlar det alltså inte nödvändigtvis om kostsamma digitala produktioner. Museer behöver i grunden utveckla formatet besökarna möter, och tänja på begreppet utställningar och programverksamhet – de traditionella kategorierna av museiupplevelser som de flesta museer arbetar med idag. Det är inte en slump att många museer lägger allt större vikt vid multiplattformsperspektivet, kompetens inom fysiska, digitala och hybrida museiupplevelser, och inte minst storytelling och olika former av interaktiva format såsom spelifiering. Än mer spännande är möjligheten att integrera kunskapsuppbyggnad och inkluderande metoder i de publika museiupplevelserna. 

Det är med andra ord högst relevant för museer att bevaka utvecklingen av immersiva institutioner, se och lära. Immersiva upplevelser har potentialen att bidra till en nödvändig utveckling av museernas publika utbud. Samtidigt har museer å sin sida, med sitt höga förtroende i samhället, och sin långa tradition av kunskaps- och upplevelsebaserad förmedling, potentialen att bidra till en spännande utveckling av formatet immersiva upplevelser.

_________________________
av Kajsa Hartig
avdelningschef Museiupplevelse och samlingar, Västernorrlands museum

Ovanstående text är en essä publicerad på Omvärld & insikt, Riksantikvarieämbetets omvärldsbevakningstjänst för museer. Åsikter som uttrycks i texten är skribentens egna. Vill du också skriva på Omvärld & insikt? Mejla din textidé till omvarld (snabel-a) raa.se.  

MER LÄSNING PÅ TEMAT IMMERSION:

  • Publicerad:
  • Uppdaterad: