Vi skriver historia i realtid – hur påverkar det vår uppfattning av historien?
ESSÄSTAFETT Vad händer med vår uppfattning av historien när vi kan redigera den i realtid online? Och hur ska museerna förhålla sig till detta? Det är frågor Björn Sundberg, programledare för Digital omställning på museiområdet, ställer då han bjuder in till en essästafett på Omvärld & insikt.
ESSÄSTAFETT: Digital historieskrivning i en instabil omvärld
Historien har alltid omtolkats och speglat den samtid under vilken den beskrivs. Sällan har det varit tydligare än när vi läser Voltaires beskrivning från år 1731 av vår svenske monark Karl XII:
”Det finns säkert ingen furste som ej, då han läser Karl XII:s levnadshistoria, blir botad från dårskapen att göra erövringar; ty var finns den suverän som kan säga: Jag har mera mod och dygder, starkare karaktär, muskulösare kropp, jag förstår krigskonsten bättre, jag har förträffligare trupper än Karl XII?”
Det är ofta i ljuset av längre tidsspann vi sett historien göra de riktigt tvära kasten, inte minst för att själva systemet fordrat en viss tröghet. Böcker – inte minst skolböcker – har behövt skrivas, tryckas, köpas in, investeringen skrivas av, och först därefter har det öppnas för nästa utgåva.
Men idag går det fortare. Mycket fortare.
Redigering i rasande fart
Sedan kriget i Ukraina utbröt den 24 februari 2022 fram till publiceringen av denna text (12 januari 2023) har artikeln History of Ukraine på Wikipedia uppdaterats 340 gånger. Den mera specifika artikeln 2022 Russian invasion of Ukraine har sedan den skapades uppdaterats över 12 000 gånger. I krigets inledningsskede över 500 gånger per dygn.
Studerar man artikeln History of the United States syns även där toppar i antalet uppdateringar i efterdyningarna av större politiska händelser. Det är viktigt att poängtera att ändringarna oftast är små eller enbart korrektur, men i de tusentals ändringar som sker ryms även diskussioner om vilken historia som ska följa med till nästa version och inte.
Jag vill med emfas poängtera att det här absolut inte innebär att Wikipedia är en opålitlig källa till information – tvärtom är det kanske en av de allra bästa! I större artiklar är otroligt många kunniga individer involverade och sållar fram texter som på många sätt granskas betydligt hårdare än något förlag skulle kunna åstadkomma. Men det sätter fingret på poängen: i en värld där information är tillgänglig att både konsumera och påverka med omedelbar verkan dygnet runt, året runt – gör det något med hur vi förhåller oss till historien?
Parallella historieskrivning inget nytt
Att segraren skriver historien är en välkänd tes, men om vi skärskådar begreppet så stämmer det nog inte så bra. Parallella historieskrivningar har alltid funnits – kanske uppdelade på geografi, social klass eller andra perspektiv. Men krävs det ett nytt sätt att sålla när möjligheten att vara redaktör har fördelats till oss alla genom internet? Får vi med oss perspektiv utanför det som populärt brukar kallas vår egen filterbubbla? Behöver museer förhålla sig till det i sin insamling av samtiden?
Vi ser redan nu hur det blir enklare att hitta alternativa källor som stärker en uppfattning vi redan har, och vi ser polariseringen flyta fram i realtid på våra skärmar. Många väljer i dag plattform på sociala medier utifrån politisk övertygelse. Hur kommer detta påverka vårt förhållningssätt till historien?
I det ständiga informationsöverskott vi matas med finns aktörer som av politiska skäl medvetet väljer att påverka hur vi ser historien genom att gradvis justera hur den beskrivs. Går det att upptäcka? Kan små, gradvisa justeringar som sker med korta intervall vara ett sätt att bedriva en politisk agenda?
Vad har det här för betydelse för historieberättandet på lång sikt?
Ett trevande utforskande
Att det finns många olika anledningar att tolka historien är otvetydigt, likaså att resultaten kan användas för att påverka samtiden. Att en fundamental förändring i hur vi presenterar och tar till oss information kommer att få effekt är förmodligen inte kontroversiellt att poängtera. Men hur vi ska ta oss an frågorna, vad som behöver belysas och hur samt inte minst av vem, känns genast mera oklart.
Varför är det här ett relevant område för Riksantikvarieämbetet att utforska?
Svaret på den frågan ligger i vår instruktion; att vara den myndighet som ansvarar för kulturarvet. Att förstå hur digitaliseringen påverkar kulturarvet i både stort och smått ingår i vår kärnverksamhet. Ibland gör vi det genom utredning och rapporter, andra gånger genom att arrangera konferenser eller möten. Men ibland är det öppna och lite trevande utforskandet av en komplex fråga den mest lämpade ingången.
Därför vill vi med detta avstamp höra mer om hur ett antal personer både inom och utanför kulturarvssektorn ser på frågan genom en serie essäer. Följ oss på Omvärld & insikt för att ta del av det du också.
—–
Björn Sundberg är programledare för Digital omställning på museiområdet på Riksantikvarieämbetet.
Det här är del ett i Omvärld & insikts essästafett på temat digital historieskrivning i en instabil omvärld.
