Kriterier för riksintresseanspråk för kulturmiljövården

Riksantikvarieämbetet tillämpar nedanstående kriterier när riksintressen för kulturmiljövården pekas ut enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. Kriterierna tillämpas också när riksintressen avstås eller revideras på annat sätt, till exempel vid justering av anspråkens avgränsningar.

Kriterierna för utpekande består av fem punkter (A–E). Kriterierna A–C ska alltid vara uppfyllda. Kriterierna D och E kan tillämpas i kombination med de obligatoriska kriterierna A–C.

Kriterium A. Riksintressant berättelse

Riksintresset ska genom sitt innehåll särskilt väl spegla skeden, händelseförlopp eller verksamheter av vikt för landets och områdets kulturella, politiska, sociala, religiösa eller tekniska utveckling. Den riksintressanta berättelsen om viktiga delar av samhällsutvecklingen ska gå att läsa av och förstå i landskapet.

Förklaring

Riksintresset ska särskilt väl spegla det som är representativt eller kännetecknande för landets historia och därmed ge förutsättningar att förmedla riksintressanta berättelser. Det kan handla om skeden, processer eller förlopp, men också om verksamheter eller aktiviteter, om nyttjande av naturresurser, om religiösa eller kulturella yttringar med mera.

Ett riksintresse speglar det som är kännetecknande, men kan också spegla något som skiljer sig från det typiska och som har utgjort en förebild eller på annat sätt haft särskild betydelse för samhällsutvecklingen. Med utgångspunkt i detta kriterium kan ett riksintresse utgöras av ett pedagogiskt exempel på vardagliga områden såväl som att vara ett område med få motsvarigheter i landet.

Kriterium B. Helhetsmiljö

Riksintresset ska utgöra en helhetsmiljö, det vill säga området ska särskilt väl uppvisa ett sammanhängande funktionellt historiskt system.

Förklaring

Riksintresset är en avgränsad kulturmiljö i landskapet, och utgör ett sammanhängande historiskt funktionellt system. Det ska finnas ett tydligt samband mellan de fysiska uttrycken som speglar den riksintressanta berättelsen. En sådan helhetsmiljö kan genom sitt innehåll särskilt väl återspegla samhällsutvecklingen under en kortare eller avgränsad tidsperiod.

Alternativt kan området ha osedvanligt tydliga uttryck för ett längre sammanhängande utvecklingsförlopp där nya ”årsringar” har tillkommit utan att radera de tidigare. På det sättet kan området vara komplext till sitt innehåll. En helhetsmiljö kan ha en större eller mindre utbredning i landskapet.

Att det i ett område förekommer byggnader, lämningar eller strukturer som återspeglar ett riksintressant utvecklingsskede är alltså inte i sig tillräckligt för att området ska utpekas som riksintresse. Enstaka kulturmiljöobjekt eller snävt avgränsade kulturmiljöer kan ingå som fysiska uttryck, men ska inte självständigt utgöra ett riksintresseanspråk.

Kriterium C. Fysiska uttryck

Riksintresset ska innehålla synliga fysiska uttryck som stödjer den utvalda berättelsen om vad som hänt i landskapet. Uttrycken i kulturmiljön ska ge särskilt goda möjligheter till upplevelser, kunskap och förståelse för den kulturhistoriska utvecklingen.

Förklaring

Den riksintressanta berättelsen och det kulturhistoriska sammanhanget ska vara läsbart i miljön, möjligt att uppleva. Det är ett värde om innehållet och sammanhanget framträder med pedagogisk tydlighet. Detta kräver fysiska uttryck – objekt, karaktärsdrag, strukturer, funktioner och samband – som gör berättelsen och sammanhanget avläsbart. Exempel kan vara karaktäristisk bebyggelse, infrastruktur eller ett biologiskt kulturarv som är resultatet av människors nyttjande av landskapet.

Om de fysiska uttrycken saknas för ett kulturhistoriskt sammanhang kan området inte utgöra ett riksintresse – oavsett om uttrycken försvunnit eller om de aldrig funnits. Lämningar under mark kan vara fysiska uttryck, men behöver förekomma i kombination med synliga fysiska uttryck ovan mark, som gör dem läsbara.

Även kognitiva kulturlandskap behöver fysiska uttryck

I kognitiva kulturlandskap har mytbildning och folkliga, magiska eller religiösa föreställningar kring landskapet lyfts fram som det riksintressanta perspektivet. Även ett sådant landskap måste innehålla fysiska uttryck för det kulturhistoriska sammanhanget för att kunna utgöra ett riksintresse.

Exempel på fysiska uttryck kan vara märkliga naturbildningar och formationer, eller karaktären på ett landskap som skildrats i konst eller litteratur. Det kan också vara platser för historiska händelser som gett upphov till muntliga traditioner, samt platser med personhistorisk anknytning som exempelvis konstnärs- eller författarhem.

Ovanstående kriterier A–C ska alltid vara uppfyllda. Även följande kriterier kan tillämpas när ett riksintresse pekas ut, men alltid i kombination med kriterierna A–C:

Kriterium D. Regionala och lokala förhållanden

Riksintresset visar att regionala eller lokala förhållanden har satt en särskild prägel på den riksintressanta berättelsen.

Förklaring

Den riksintressanta berättelsen och det kulturhistoriska sammanhanget kan ha präglats av regionala eller lokala förutsättningar. Det kan handla om att en viss verksamhet har utvecklats på ett särskilt sätt beroende av förutsättningar som typ av bygd, geografiskt läge, klimat eller avstånd till andra platser.

Ett annat exempel kan vara hur en näring har präglat byggnadstraditionen regionalt eller lokalt. Även exempelvis trosuppfattningar, traditioner och sociala förhållanden kan ha satt avtryck i den fysiska miljön som kan behöva vägas in när ett riksintresse ska pekas ut. Innehållet i ett anspråk som pekas ut med stöd av kriterium D ska samtidigt vara av nationellt intresse.

Kriterium E. Internationella åtaganden

Riksintresseanspråket är relevant för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden.

Förklaring

Internationella åtaganden kan uppfyllas på en rad olika sätt i Sverige. Åtaganden avser här internationella överenskommelser som följer av till exempel avtal, protokoll eller konventioner. Åtagandena kan också vara i form av EU:s direktiv och förordningar.

När ett internationellt åtagande som har relevans för kulturmiljöer ska genomföras (implementeras) i Sverige är miljöbalkens riksintresseinstrument ett av de verktyg som kan användas. Kriteriet innebär att riksintresseanspråk kan pekas ut om, och i den utsträckning det är relevant, för att uppfylla ett åtagande.

UNESCO:s världsarvskonvention – ett exempel

För närvarande är det i första hand införandet av UNESCO:s konvention om världsarv som är ett sådant åtagande som berör kulturmiljövårdens riksintressen. Här har regeringen i sin skrivelse 2001/02:171 uttryckt förväntningar om att riksintressena harmonierar med de världsarv som Sverige har åtagit sig att skydda, något som bekräftas i prop. 2016/17:116 och i den nationella strategi för världsarvsarbetet som Riksantikvarieämbetet på regeringens uppdrag tog fram 2019.

Att harmoniera avser här att skapa en bättre överensstämmelse mellan världsarv och berörda riksintresseanspråk, bland annat att världsarvets särskilt stora universella värden ska inkluderas i riksintressebeskrivningarna och att de geografiska avgränsningarna i möjligaste mån ska överensstämma.

Världsarv behöver bedömas som enskilda fall

Att världsarven kan pekas ut som riksintresse bidrar till att de kan hanteras i samhällsplaneringen på ett tydligare sätt, till exempel i översiktsplaner och detaljplaner. Eftersom världsarven är mycket olika när det gäller vilka värden de innehåller, geografisk utbredning med mera, behöver bedömningar göras i varje enskilt fall om hur det bästa skyddet för världsarvet ska uppnås och hur bestämmelserna om riksintresse ska tillämpas.

Även om det för närvarande endast är världsarv som bedömts kunna påverka utpekande av kulturmiljövårdens riksintressen har kriteriet getts en generell utformning. Bedömningen är att kriteriet ska vara övergripande till sin karaktär och kunna tillämpas även i de fall framtida åtaganden aktualiserar riksintressena.

Riksintressen som pekas ut för att uppfylla internationella åtaganden behöver också uppfylla kriterierna A–C. Det internationella åtagandet som läggs till grund för utpekandet måste alltså avse kulturmiljöer som speglar en riksintressant berättelse, som utgör en helhetsmiljö och där fysiska uttryck stödjer berättelsen.