Flamskyddsmedel och textilier i offentlig miljö
Varje år köps konstverk för betydande summor in till offentliga miljöer i statlig och kommunal ägo. Mycket av detta är unik textil konst. Textilier i offentlig miljö anses ofta vara en brandrisk och olika åtgärder för att motverka brand görs. En metod som ofta föreslås är flamskyddsbehandling.
Riksantikvarieämbetet har uppmärksammat att ett flertal kända textila konstverk har uppvisat extrema förändringar vad gäller färgförändring och hållfasthet. Dessa har haft gemensamt att de har flamskyddsbehandlats.
Med utgångspunkt från det har Riksantikvarieämbetet initierat ett projekt där vi undersökt flamskyddsmedlens effekt på textila material och de regler som finns kring krav på flamskydd. Vi vill även lyfta fram de alternativ som finns för att skapa en brandsäker offentlig miljö.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att
- det finns ett stort antal typer av flamskyddsmedel
- de analyser av flamskyddsbehandlat textilt material som utförts visar att textilierna påverkats negativt estetiskt, kemiskt och fysiskt
- det finns ingen lag som föreskriver flamskyddsbehandling däremot ska en helhetsbedömning av risken för brand göras och preventiva åtgärder vidtas.
Riksantikvarieämbetet avråder därför från flamskyddsbehandling av konst och kulturhistoriskt material.
Flamskydd
Att skydda människor och miljö mot eld och bränder har en lång tradition. När brand inträffar i kulturmiljöer kan det få dramatiska konsekvenser för kulturarvet, där det ofta slutar med att föremål skadas allvarligt eller helt försvinner.
Redan i det gamla Egypten användes alun som flamskyddsmedel. De ”tidiga” flamskyddsmedlen var oftast organiska eller oorganiska salter. Ännu idag används samma typ av kemikalier som flamskyddsmedel då de kortvarigt försvårar antändning av exempelvis textilier.
Det är relativt välkänt att flamskyddsbehandling påverkar organiska materials hållbarhet, men även oädla metaller kan påverkas. Flamskyddade textilier får ofta färgförändringar som påverkar utseendet och metallföremål kan korrodera snabbt.
Forskningen om flamskyddsmedel har hitintills koncentrerats kring olika medels effektivitet mot brand och på senare tid kring deras långsiktiga inverkan på människans hälsa och miljö. I Riksantikvarieämbetets samlade arbete med riskanalys och säkerhet har vi nu inlett arbetet med att undersöka hur flamskyddsmedel påverkar konstobjekt och kulturhistoriska föremål och miljöer.
Viktiga begrepp
Flamskydd är ett brandtekniskt begrepp som karakteriserar förmågan hos ett brännbart material eller en brännbar produkt eller konstruktion att förhindra, fördröja eller reducera spridning av en uppkommen flamma. Flamskydd består av en tillsatt substans eller behandling av ett material med syfte att fördröja tid till antändning eller att reducera brandeffektutvecklingen.
Flamskyddsmedel används för att försvåra antändningen av ett material och för att minska spridningen av brand. Flamskyddsmedel består av ett eller flera kemiska ämnen som påförs det material man vill säkra, för textil ofta i vattenlöslig form. För att uppfylla krav på brandsäkerhet ska det material som behandlats med flamskyddsmedel klara test enligt svensk standard.