Projekt: Ridå till Förenta Nationerna
Ett av den svenska textilkonstens viktigare verk är det draperi som komponerades av Marianne Richter för Ekonomisk och sociala rådets sessionssal (ECOSOC) i FN-byggnaden i New York. Draperiet, som mätte över 200 m2, monterades 1952. Det visade tecken på skador redan på 1960-talet och konserverades, och togs slutligen ner på 1980-talet då det ansågs vara helt förstört.
Ett nytt draperi syddes som ersättning för det ursprungliga konstverket. Tyget Pytagoras, komponerat av Sven Markelius valdes till draperiet. Tyget flamskyddsbehandlades och uppvisade 2010 tydliga tecken på nedbrytning.
Flamskyddsbehandling har med största sannolikhet varit en bidragande orsak till förstörelsen av Marianne Richters draperi. I Sverige finns fler kända exempel på textil konst som skadats på liknande sätt. Det är en del av vårt moderna kulturarv som på detta sätt gått förlorat. En studie för att förstå nedbrytning och andra effekter av flamskyddsmedel genomfördes därför 2010.
I början av 2010-talet beslutade Sverige skänka ett nytt konstverk till FN-byggnaden. Ett omfattande arbete gjordes för att utreda brandsäkerhetsaspekterna. De amerikanska brandsäkerhetsbestämmelserna är mycket hårda. Arbetet innefattade dels råd till konstnären och tillverkaren om materialval. Dels test av ett mindre antal flamskyddsmedel och deras effekt på konstverket estetiskt och påverkan på hållfasthet. Ett önskemål om 60 års hållbarhet ställdes från beställaren. Ett brandtest av en modell (7×1,4 m) av konstverket utfördes enligt amerikansk standard. Konstverket klarade de hårda kraven och flamskyddsbehandling behövde inte utföras.
Läs mer i rapporten Flame retardants and wool – long term effects.