Utvecklingsområden i världsarvsstrategin

Strategin innehåller en ny vision och övergripande mål, de viktigaste utvecklingsområdena i världsarvsarbetet och tydliggöranden om hur utvecklingsområdena bör mötas.

1. Bättre ta till vara världsarvens potential att bidra till samhällsutvecklingen och Agenda 2030-målen

Världsarven ska vara en del av och bidra till samhällsutvecklingen. Agenda 2030-målen bör genomsyra allt världsarvsarbete och vara förebildligt i fråga om att bevara, använda och utveckla natur- och kulturmiljöer på ett hållbart sätt. Arbetet utifrån Agenda 2030-målen behöver därför vidareutvecklas.

Lokala, regionala och nationella aktörer bör gemensamt ansvara för denna vidareutveckling. Världsarven kan med fördel lyftas till möjliga plattformar för att utveckla och testa nya metoder som kan visa på natur- och kulturarvets betydelse för Agenda 2030-målen.[2] Vilka mål i agendan som kan vara mest relevanta i världsarvsarbetet preciseras med utgångspunkt i de enskilda världsarvens förutsättningar att bidra till Agenda 2030-målen av lokala och regionala aktörer.

Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket och Svenska Unescorådet har en stödjande roll i arbetet och avser framöver att ta initiativ till olika insatser för att vidareutveckla världsarvsarbetet utifrån Agenda 2030-målen.

Specifikt gällande lokal och regional utveckling torde världsarven kunna tas till vara bättre framöver, t.ex. för besöksmålsutveckling och i arbetet med att tillgängliggöra kultur- och naturarv. I detta arbete kan kommuner, regioner, det civila samhället och lokala företag ha en mer framträdande roll i världsarvsarbetet. Världsarven och världsarvsarbetet bör också integreras mer i det övergripande arbetet med lokal och regional utveckling och tas upp i lokala och regionala utvecklingsplaner och program.

2. Bättre kunskap om världsarv och världsarvskonventionen och vad världsarvsarbetet innebär

Kunskapen om världsarv och världsarvskonventionen och vad världsarvsarbetet innebär behöver bli bättre hos myndigheter, beslutsfattare och övriga aktörer i världsarvsarbetet. Tydliggöranden i världsarvsstrategin och det arbete som bedrivits inom ramen för den är i sig ett medel för att förbättra kunskaperna. Utöver strategin och de kommunikationsinsatser som görs i samband med avrapporteringen planerar Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket och Svenska Unescorådet arrangera fler tillfällen för kompetensutveckling och möjlighet att utbyta erfarenheter inom världsarvsarbetet framöver inom olika specifika utvecklingsområden eller med olika teman.

3. Mer samlad och tydlig kommunikation och information om världsarven och världsarvsarbetet och bättre kommunikation om världsarvsarbetets globala koppling

Information och kommunikation om världsarven och världsarvsarbetet behöver bli mer samlad och tydlig. Världsarvens globala koppling behöver också kommuniceras bättre. Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket och Svenska Unescorådet avser bli bättre på att tillhandahålla övergripande information om världsarven och världsarvsarbetet och vägleda mer om kommunikation om världsarven.

Grundprincipen för kommunikation i världsarvsarbetet är att nationella myndigheter (Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket och Svenska Unescorådet) ansvarar för kommunikations- och informationsmaterial och underlag som rör världsarven, världsarvskonventionen och världsarvsarbetet generellt. Lokala och regionala aktörer (exempelvis kommuner, museer, besökscenter och naturum) ansvarar för att ta fram kommunikationsmaterial och för att förmedla om varje världsarv specifikt. Lokala och regionala aktörer förmedlar också vidare generell information som tagits fram av nationella myndigheter.

4. Förbättrad katastrofberedskap och beredskap för klimatförändringar för världsarven

Arbetet med världsarvens katastrofberedskap samt beredskap mot klimatförändringar behöver utvecklas framöver. Riksantikvarieämbetet har inlett ett arbete som syftar till att tydliggöra sitt ansvar när det gäller kulturarvs katastrofberedskap, vilket omfattar världsarv. Arbetet omfattar även att förtydliga andra aktörers ansvar och roller i arbetet med kulturarvs katastrofberedskap.

5. Utvecklat arbete med världsarvens förvaltningsplaner

Arbetet med världsarvens förvaltningsplaner behöver utvecklas. Världsarvens förvaltningsråd ansvarar för att ta fram, uppdatera och följa upp förvaltningsplanerna. Länsstyrelserna har en pådrivande roll i detta arbete.  Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket planerar framöver att ge mer stöd och vägledning till lokala och regionala aktörer i arbetet med förvaltningsplanerna och främja erfarenhetsutbyte.

6. Tydligare processer och behov av samråd och bra underlag vid planerade förändring i eller i anslutning till världsarv

Hur processen ser ut och vem som ansvarar för vad när en förändring av mark- eller vattenanvändning planeras i eller i anslutning till världsarven behöver bli tydligare. Övergripande tydliggöranden görs i strategin om vilka steg processen bör omfatta och exempel på aktiviteter, ansvar och roller i de olika stegen lyfts.

Förenklat innehåller processen fyra steg:

1. Förebyggande åtgärder
2. Åtgärder som syftar till att upptäcka planerade förändringar som negativt kan påverka världsarvet
3. Informera och/eller rapportera om de planerade förändringarna
4. Finna lösningar som hindrar att världsarven inte påverkas negativt inklusive mekanismer för att eventuellt överpröva beslut

Att arbeta förebyggande är det viktigaste steget i processen. Myndigheter som fattar beslut om förändringar i  mark- och vattenanvändning har en central roll i detta arbete. Gott förebyggande arbete  för kommunernas del kan vara god planering och att på förhand så tydligt som möjligt ange i t.ex. en översiktsplan vad som går och inte går att göra i eller i anslutning till ett världsarv. Det handlar också om att samråda och ta fram bra kunskapsunderlag som beskriver den planerade förändringens eventuella påverkan på världsarvens särskilt stora universella värde.

De legala förutsättningarna för att begära av en exploatör att analysera den planerade förändringens eventuella påverkan på världsarvets särskilt stora universella värde behöver tydliggöras framöver. Eventuellt kan det också finnas behov av justeringar i lagstiftning. Riksantikvarieämbetet avser ha en dialog med regeringen om detta.

I arbetet med att upptäcka planerade förändringar i eller i anslutning till ett världsarv behöver arbetet med uppsikt över världsarven utifrån förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden (hushållningsförordningen) utvecklas, liksom länsstyrelsernas och nationella myndigheters samverkan i uppsiktsarbetet. I strategin görs också tydliggöranden om hur ansvariga myndigheter förväntas agera när man upptäcker planerade förändringar som riskerar negativt påverka världsarven.

7. Tydligare ansvar och roller och mer enhetlig organisering

Behov finns av tydligare ansvar och roller och en mer enhetlig organisering i världsarbetet. Tydliggöranden av ansvar och roller görs i strategin. Samtidigt är det viktigt att regionala och lokala aktörer kan anpassa världsarvsarbetet utifrån varje världsarvs specifika förutsättningar och behov, vilket det fortfarande finns utrymme för. Hur arbetet på lokal och regional nivå organiseras bör ge goda förutsättningar för hållbart bevarande, användande och utvecklande samt till lokalt och regionalt medbestämmande i världsarvsarbetet.

I strategiarbetet har det framkommit ett behov av att ansvariga statliga myndigheters ansvar och roll i världsarvsarbete inte bara tydliggörs i en världsarvsstrategi utan även preciseras i rättsordningen. Riksantikvarieämbetet avser därför föra dialog med regeringen om detta.

Läs mer om ansvar och roller i världsarvsarbetet.

8. Tillfällig satsning på världsarvssamordnarna

Världsarvsstrategin innebär en ambitionshöjning i det nationella världsarvsarvsarbetet. I syfte att stärka det lokala och regionala världsarvsarbetet under den första genomförandeperioden av strategin avser Riksantikvarieämbetet ha en dialog med regeringen om en tillfällig satsning på världsarvssamordnarna. Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket avser också framöver mer samlat än tidigare informera om vilka möjligheter som finns att söka bidrag för världsarvsarbetet.

9. Fortsatt aktivt deltagande i internationella samarbeten

Sverige bör fortsätta vara aktiv i internationella samarbeten gällande världsarv. Det gäller deltagande på internationella möten, i internationella samarbeten och att ingå i nätverk mellan världsarv. I fråga om eventuella nya världsarvsnomineringar bör Sverige verka för en mer geografiskt balanserad världsarvslista på global nivå. Därför ska Sverige vara restriktivt med att nominera fler världsarv.

Det globala världsarvsarbetet drivs och utvecklas av Unescos världsarvskommitté. Sverige har beslutat att kandidera till Unescos världsarvskommitté för perioden 2021–2025. Erfarenheter från detta arbete kommer att bli viktiga i det nationella och i det lokala arbetet med att förvalta och utveckla de svenska världsarven och därmed bidra till implementeringen av denna strategi.

Mer att läsa

Läs och ladda ner den nationella världsarvsstrategin